Jag tror inget företag medvetet befodrar idioter. Det är ekonomiskt självmord. De flesta befodras nog för att de är den mest lämpade de hittar.
Däremot är mellanchef en både en svår roll att tillsätta och en svår roll att ha. Den är svår att tillsätta dels för att den många gånger är såpas nära vad som görs att personen behöver ganska bra kunskaper i verksamheten. Men den behöver också hantera personal och ekonomiska krav från ledningen, mm. Det är inte alltid lätt att hitta någon med rätt förståelse på alla planen. Och dels för att folk intresserar sig för positionen av olika anledningar. Det kan va strebern som vill ha ett bra cv och vandra vidare, glidaren som vill åt titeln och få bestämma över folk, det kan va veteranen som inte längre orkar med slitet på golvet, och många fler. Och kanske är strebern den som kommer lära sig jobbet fortast, men arbetskamraterna kommer hata hen. Och kanske vill man behålla veteranens kompetens men den är inte så bra på att hantera ekonomi och administration. Eller så finns det någon som gjort jobbet bra inom en annan branch, men hur kommer den omsätta det här och vad kommer arbetarna under tycka. Och vad kommer veteranen som väntat på detta jobbet ska bli ledigt i 10 år säga. Ska den få jobbet för lång och trogen tjänst? Problemet är att det inte alltid är så uppenbart vem som är vem och hur de helt olika skillsen kommer slå igenom.
Det är nog också en svår position att ha. Dels för att du som sagt är inblandad på flera nivåer. Man ska va medlare, förmedlare och samordnare mellan fotfolk och ledning som ofta har olika förståelse för hur saker fungerar. Du ska va både organisatör, hantera gruppdynamik, kanske en del svåra personer, i vissa brancher kundkontakt, sköta rapporteringar och administrativa uppgifter. Många gånger får mellanschefen ansvar för saker den sen inte får tillräckliga befogehneter att påverka och så vidare.
Det är helt enkelt inte lätt att va bra på alla grejerna och de flesta kommer se ut som idioter ur någon synvinkel. Och folk tycks väldigt glada i att se just den. Varför fick han det jobbet, han kan ju inget om vad vi håller på med, eller är ingen organisatör… nu har hon också blivit nån pamp och pratar vinstmarginal och KPIer. De blir alla sån så fort de kommer upp sig.
Det finns absolut idioter som blir befodrade. Men jag tror också att det många gånger är bra folk som gör bra ifrån sig på en position som är dömd att se idiotisk ut.
Från min arbetsplats, som ingenjör, så har jag under mina (skitmånga)år upplevt att chefer har gått från tekniskt kunnande mot högre EQ, deras arbete är alltså mer i linje med att få oss producerade personal att må bättre än att försöka hålla taktpinnen för tekniska utmaningar.
Det fungerar mycket bättre nu, EQ är något som vi ingenjörer kan behöva lite hjälp med om jag ska generalisera våra personligheter lite.
Sen kan man se vissa likheter i Dilbert avseende marknadsavdelningens arbete och projektstyrning fortfarande (och dejtingsituationen för ensamstående ingenjör).
Kritiserar du inte väldigt många som försöker göra ett bra jobb utan att ge några bedömningskriterier? Det låter som att du gör ditt bästa för att bli befordrad.
Hej, jag är ingenjör som jobbat med produktutveckling och forskning.
6/9 chefer jag haft har varit en slags förlängning av HR. Oftast med alldeles för många under sig för att kunna involvera sig i det praktiska arbetet. Sen har jag haft haft 2 grundare av startups och en vanlig anställd som chef som varit mer hands on.
Dessa “HR” chefer attesterar tidrapporter, reseräkningar, köper fika, ordnar AW, beställer service på kaffemaskinen, etc. De är sällan eller aldrig delaktiga i tekniska beslut, leveranser till kund, eller dylikt. Man hade nästan kunnat ersätta dem med en robot som attesterar tidrapporterna och ingen hade saknat dem.
Det är mindre tekniska personer som haft dessa tjänster i mitt arbetsliv. Det kan t.ex. handla om en f.d. körskollärare som gått en YH-utbildning till UX-designer, jobbat nåt år som testare, gått vidare till projektledare och sedan därifrån till chef. Eller så är det en ingenjör som hoppat runt på olika chefsjobb i 20 års tid och hamnat i ett helt annat fält än den har någon (bortglömd?) kompetens.
Vissa i den här tråden framhåller hur en chef måste ha högt EQ. Men det är i min mening dels en nidbild av specialister att de skulle ha lågt EQ och dessutom en överskattad kvalitet hos en chef. Vad bryr jag mig om den osynliga personen som attesterar mina tidrapporter är socialt begåvad eller inte? Jag förstår att det t.ex. vid kriser i livet kan vara bra med lite empati, men jag vidhåller att det inte nödvändigtvis är den enda och viktigaste egenskapen hos en chef.
Jag påstår inte att detta är ett lätt ämne. Det är faktiskt svårt. Jag är inte helt säker på hur min egen drömorganisation skulle se ut, men den skulle i alla fall inte ha chefer i rena HR-roller.
Jag jobbar i en väldigt teknikintensiv bransch. Där har jag haft ett antal chefer med olika kompetenser och inställning till chefsskapet.
Projektledaren. En dålig programmerare som blivit team lead och sedan chef. Koll på ekonomi, tidplan, backlog och vad som händer i resten av organisationen men förstod inte de tekniken när det va bortom rutinuppgifter. Noll intresse av admin/HR delarna. Hade senare självinsikt att bli renodlad projektledare utan personalansvar.
HR. En person med utbildning och kompetens i en annan domän som bytt jobb ett par gånger och hamnat hos oss. 100% fokus på admin/HR delarna. Riktigt bra att ha som chef för sin löneutveckling då hon tog striden uppåt om att justera upp löner utanför revision etc men det va ofta man blev mörkrädd över hur lite hon kunde om dagliga verksamheten vilket lätt blev flipfloppande när motstridiga råd kom in från olika håll.
Tekniska specialisten som blev chef för att få bestämma. Funkade absolut inte. Ego som hamnade i kläm vid diskussioner om tekniska lösningar, noll intresse av personalansvar och heller inget intresse av tidplan eller ekonomi. Jag hoppade avdelning efter ett par månader.
Den erfarne. Förstår tekniken, men vill inte gå ner i detaljerna. Fokus på strategiska beslut. Gruppen skulle vara sammansatt av personligheter som klaffade och ha de kompetenser som behövdes för att lösa de uppgifter som ingick i verksamhetsansvaret.
Sen finns det en arketyp till, karriäristen. Jag har haft tur att slippa denna men har sett hur andra avdelningar näst intill gått under med chefer som sätter sin egen image uppåt framför allt annat. Det ska alltid finnas en syndabock till hands.
Tja om man lyckas revolutionera det globala betalningssystem me Pay pal, bilindustrin med Tesla, rymdfärder med Space x, trådlöst internet med Starlink och mänsklig datakommunikation med Neurolink gör man iallafall något genialiskt.
Man kan såklart säga att andra gjort mesta jobbet inom alla företagen. Men de hade aldrig gjort något av det utan Elon som finansiär, pådrivande visionär och samordnare.
Han finansierade utvecklingen själv. Utvecklade raketer som landar så att de kan återanvändas. Sen har han fått kontrakt med NASA för att han löser saker de själva eller Bowing inte lyckas med. Tex hämta hem astronauter ifrån ISS.
Jag håller med om att han lovar att en massa saker ska va klara nästa år. Och sen är de inte det. Han brukar hålla vad han lovar i att det han säger kommer. (Massproducerade elbilar, hembatterier, landande raketer, satelit-internet,mm) Men ha helt fel om tidsplanen. Och har man köpt en bil med självkörning vill man ju ha det när man äger bilen, inte 10 år senare så jag förstår att folk känner sig blåsta.
Fast det finns ju fortfarande inga raketer som fungerar som utlovat? Och han finansierade det väl bara i början? Totalt har väl 90% kommit från skattebetalarna?
Ett riktigt jäkla geni när det kommer till PR. Men jag förstår inte varför folk avgudar honom när han för det mesta bara ljuger och levererar 10% av vad han utlovar.
Detta är min chef och det funkar för det mesta. Jag blev imponerad över hur han navigerade en konflikt mellan två anställda i teamet och återställde harmonin för ett tag sedan.
Dock är hans roll bredare än så (engineering manager på techbolag). Det finns ingen officiell hierarki bland utvecklarna. Ofta spelar detta ingen roll men när det finns två olika tekniska vägar att gå är han oförmögen att ta informerade beslut.
Han föredrar att bara låta allt rulla på. Framför allt i designfaser kan detta bli ett problem då seniora, men smaklösa, utvecklare sätter galna lösningar i produktion. Vill man stoppa det så måste man då börja bråka som fan, och vem orkar det i längden? Den design någon tar fram först blir liksom default.
Han är definitivt ett PR-geni. Men inte bara det. För det är inte vem som helst som tar fram raketer NASA vill betala skattepengar för.
Det finns också direktbetalning, elbilar, laddstationer, hembatterier och satelitinternet som folk gärna byter bort pengar mot tack vare honom. Jag påstår att det också kräver någont slags geni. Kanske är det att se var teknikens framsteg inte nått ut till folk och samla experter som kan göra en produkt av det.
Jag avgudar honom inte. Man kan faktiskt tycka både att han är något slags geni och ganska osympatisk ibland.
Och med tanke på vad han åstadkommit hittills har jag inte hybrisen att påstå att jag tänkt bättre och vet med säkerhet när han har fel.
