Det kommer ett långt svar, hoppas det är förståeligt.
I min investeringsstrategi (allweather) försöker jag samla olika tillgångsklasser med positiv förväntad avkastning med en liten 10-20% hävstång. I en effektiv marknad tävlar alla tillgångsklasser om samma pengar. Jag försöker fördela risken så bra jag kan för att jag inte kan förutse framtiden.
Min portfölj bygger på följande tes:
Det finns fyra saker som rör priset på tillgångar:
- Inflation
- Deflation
- Stigande ekonomisk tillväxt
- Sjunkande ekonomisk tillväxt
Det som rör priser är ändring i förväntan relativt till den inbakade förväntan i marknader idag. För att det man betalar idag är det förväntade (framtida) värdet.
Det ger 4 olika ekonomiska säsonger:
Olika tillgångsklasser gör möjligtvis bra i säsongerna:
Utmaningen nu är att vi är i slutet av den långa ekonomiska cykeln i västvärlden och det som rör priser har förändrats. Den klassiska boom-bust cykeln finns inte mer.
Det största problemet i min portfölj är egentligen i ‘lägre än förväntad tillväxt’ och ‘lägre än förväntad inflation’ där nominella obligationer inte längre ger real avkastning. Min lösning har varit TIPS (större uppsida jämfört med nominella obligationer i 0 ränteläge) och ökad aktieexponering som är de andra tillgångsklasserna i de respektive säsongerna.
Nominella obligationer gör möjligtvis bra i
‘Högre än förväntad ekonomisk tillväxt’ och ’
Högre än förväntad inflation’.
I linje med den ökade aktieexponering som jag har genomfört (vill ha bra global diversifiering, max 30-40% USA) vill jag nu lägga till marknader som Mexico, Thailand, Singapore, India, Brasilien.
En fundering jag har: kan man ha nominella obligationer i länder som Mexico, Thailand, Singapore, India, Brasilien där de kanske fortfarande fungerar som de brukade fungera här före 0-ränteläget (dvs ofta en motsatt korrelation).
Hur passar det i din strategi?
