Det bästa för mig är en pension som ger en rimligt stor pott vid 70, 75 och 80 utan att för den skull göra mig till fattigpensionär på gamla dar. Genom att göra prognoser som visar ackumulerat belopp vid 70, 75, 80, 85, 90 samt stadigvarande pensions på slutet så kan jag ta ett välmotiverat beslut.
Här är två extremer som jag valde bort (och som jag kanske missat om jag inte räknat noga):
-
Om jag tar ut allt så tidigt och snabbt som möjligt så blir nivån på slutet väldigt liten. Det är oacceptabelt för mig eftersom jag kanske behöver den försäkring mot att bli väldigt gammal som endast en gemensam pensionskassa kan ge. (Jag har visserligen goda marginaler och en stor buffert, men jag har sett många gamla som tappat mycket av sin kognitiva förmåga och inte längre förmår att planera sin ekonomi och undvika bedrägier.) Jag skulle alltså kunna bli fattigpensionär på riktigt.
-
Om jag väntar till 68 (t.ex. av skatteskäl) så kommer jag troligen aldrig att se röken av stora delar av mitt pensionskapital. Det är först långt efter 90 som jag börjar komma ifatt och då behöver jag troligen inte pengarna för att jag är trött, sjuk eller död. En dryg miljon av mitt pensionskapital skulle gå till spillo i ett sånt scenario.