Senaste året eller två har jag sakta men säkert gått mot att bli utbränd, så nu har jag bestämt mig för att investera i mig själv genom att ta tjänstledigt i åtminstone tre månader och försöka hitta tillbaka till mitt motiverade, engagerade och kreativa själv.
Jag är dock lite orolig för att jag inte kommer utnyttja den här tiden till något vettigt, utan endast bli soffliggande och komma ur den här perioden lika illa som den började. Samtidigt vill jag inte sätta för stora krav på mig själv om att den här tiden måste utnyttjas till max, då det låter rätt kontraproduktivt i den här situationen.
Någon som har egna erfarenheter att dela med sig av på ämnet? Min högst vaga plan är att om jag lever någorlunda fysiskt hälsosamt så kommer psyket hänga med, så för några månader sedan slutade jag dricka alkohol, och den här veckan har jag lyckats ta mig både till klättergym och vanligt gym för första gången på nästan 5 år. Kanske behöver inte ambitionsnivån vara mycket högre än så - men de andra ~160 timmarna i veckan då?
Mitt råd är att träna göra en uppgift å inte se alla andra saker som ska göras… Att inte ha flera bollar i luften utan bara en… Omgivningen kan hjälpa dig genom att inte ge flera saker å göra samtidigt…
Har varit i liknande situation och tror att det är viktigt att förstå vad roten till problemet är (för mig va det arbetsmiljön pga. rörig närmsta chef) och få hjälpa att komma till rätta med det. Annars är risken att du vilar upp dig och sen hamnar snabbt tillbaka i samma situation igen. Tyckte också det var bra att komplettera med samtalsstöd för att få hjälp att hitta rätt verktyg att åstadkomma nödvändig förändring.
Ingen expert här, men är inte det lite av en varningsflagga din lösning på komma ur en extrem situation (utbrändhet), är att göra något extremt fast åt andra hållet? (tjänstledighet)
De gånger jag börjat känna igen mig i vissa utbrändhetssymptom så har det varit på grund av framförallt sömnbrist, men också skippad träning och mycket igång samtidigt. Att ta ledigt eller gå ner i arbetstid och fokusera på detta kanske inte löser roten till problemet, men det gör det hanterbart. Jag upplever att nästan allt (arbetsmiljö, dålig chef, etc) kan göra en utbränd om man redan är på gränsen mentalt.
Så, du är orolig för att bli utbränd, men är också orolig för att planera in välbehövd ledighet, om den inte blir så givande och så produktiv som du hoppas, på olika sätt?
Låter som att det är än mer ansträngande för psyket med de kraven på sin ledighet, om man ska förbättra sig själv.
Utbrändhet tenderar väl att vara en cocktail av olika faktorer som stressar och ger ångest över lång tid. Jag tror att det sällan är bara arbetets fel att utbrändheten dyker upp på tröskeln, utan snarare en kombination av många saker.
Tjänstledighet låter dumt, du borde såklart få bli sjukskriven om du tror du är utbränd, vilket en läkare borde konstatera. Det är ju inte ditt fel att du är där du är…
Man kan ju bli utbränt av en massa olika anledningar, och det är inte ovanligt att privatlivet och jobblivet båda är faktorer.
Jag brukar känna av, då jag varit där förut när energin ligger på minus. jag själv brukar åka bort, det behöver inte vara långt, men bort från vardagen, jobbet, läsa en bok i en stuga på landet med öppen spis är medicin för själen.
Jaa om du blir sjukskriven får du ju iaf lite ersättning för det…
Annars jobba 50% ett tag ?
En grej du borde kika på som du varit lite inne på är ju dina matvanor.
Alla är olika men när jag går på keto så är min mentala hälsa 100ggr bättre än när jag äter vanlig mat med inslag av pizza å skit.
Kört ganska ren keto i 6 månader+ nu och mår fantastiskt.
I det fallet var det en person som inte klarade samma intensiva tempo som tidigare av olika skäl.
Om samma gäller dig kommer tre månader ledigt inte förändra något.
Du behöver istället skapa en tillvaro som du orkar med både med jobb, privatliv, familj med mera.
Är det realistiskt att ditt jobb kommer vara annorlunda när du kommer tillbaka?
Om inte, sök nytt jobb.
Ps. Om du mår dåligt pga jobbet ska du vara sjukskriven och jobbet ska betala sjuklön plus göra plan för hållbar återgång. Du ska inte betala för din egen rehab.
Ps2. Vad ska du söka tjänstledigt för? Inte säkert att arbetsgivaren godkänner det.
Om jag förstår dig rätt mår du inte bra så mitt råd är att kontakta vården, labba inte själv…eller ska du kontakta vården efter 3 månaders tjänstledigt om du fortsatt mår risigt? Isf tappar du 3 månader av möjlig rehab, samt är 3 månadslöner “kort” och stresspåslaget kanske värre och du har förlängt ditt dåliga månader…
Oj. Här kommer lite råd, av hård egen erfarenhet. Oavsett om det blir sjukskrivning eller tjänstledighet.
De första två veckorna ska du uppföra dig som om du hade influensa. Ligg på soffan och släpp fram den värsta tröttheten. Den kommer, jag lovar, du bara känner den inte nu för att du är uppe i varv.
Därefter:
Bra dygnsrytm, lägga sig tidigt på kvällen, minst 8-9 timmars sömn per natt
Långpromenad varje dag, vid träd eller vatten
God och näringsrik mat
Lättlästa romaner (inga serier, minimera skärmtid!)
Umgås med vänner, inte i för stora grupper dock
Försöka få lite kultur, tex alla vackra körkonserter som kommer om våren
Ligga på en filt i vårsolen
Gärna handarbeta lite, bevisat pulssänkande
Gärna en enkel mindfulnessövning per dag, typ ligga på rygg på golvet fem minuter och göra en “kroppsscanning” (googla)
Du ska ta hand om dig med livets goda, inte producera något alls, inte vara nyttig, inte anstränga dig för hårt fysiskt eller mentalt. Tänk att du är en konvalescent på ett sånt där gammalt hälsohem.
När du sen kommer tillbaka till jobbet ska du inleda med ett samtal chefen om hur dina arbetsuppgifter kan ses över och minskas.
Fyller på med Yoga och hålla blodsockret jämnt över dagen. Det är aldrig fel att dra ner på det onyttiga, men lagom är bäst.
Jag håller även med andra om att inte ta helt ledigt. Det är viktigt att ha något att göra, men det ska vara lagom.
Släpp också tanken om att du måste göra saker perfekt. Det kommer vara din värsta fiende om du inte kan släppa saker eller tvingar sig själv att göra saker onödigt bra.
Jättebra råd i tråden redan.
Var benhård med att komma i säng tidigt och minimal skärmtid på kvällen. Några veckor med 9h sömn och långpromenader gör susen. Jag hade försökt få till sjukskrivning i några veckor istället för tjänstledigt, du är faktiskt sjuk. Sen gradvis upp till 100% arbete och se till att få avlastning
Nä, det är det nog inte. Utbrändhet, alltså utmattningssyndrom, är ett tillstånd som inte är lätt att komma ur. Oklart om det är detta tillstånd som är aktuellt – kanske inte.
Hursomhelst: det man ska göra är i princip… ingenting. Absolut ingenting. Dagar i sträck. Och det är inte helt lätt faktiskt. Hjärnan måste vila.
Om det tillståndet inte längre är där, är rent fysisk aktivitet bra. Gå ut m soporna, gå runt kvarteret, gå o träna (men det sista är MYCKET mer ansträngande mentalt.)
Några veckor räcker ingen vart alls om man är illa däran. Inte i närheten. Vi pratar månader, MINST 6 totalt. Oftast mer innan man s.a.s är tillbaka till sig själv.
Börja med att prata med din chef och be hen boka in dig till företagshälsovården för en bedömning. Heltidssjukskrivning kanske inte alls är motiverat, kanske inte sjukskrivning alls, men en vettig rehabplan ska FHV kunna hjälpa dig och din chef att ta fram. Och en samtalskontakt med psykolog eller beteendevetare som hjälper dig nysta i vad som är vad i ditt mående. Dags att sluta vara så duktig och försöka fixa allting själv! Och inte heller bli bäst på att rehabilitera dig så effektivt som möjligt.
Klokt i alla fall att minimera alkohol och öka motion som en start i dina egna insatser!
Jag är läkare och arbetar på vårdcentral. “Utbrändhet” kan vara ett symptom på annan sjukdom, det är klokt att söka vård och diskutera dina symptom med vårdpersonal. Om det visar sig vara stressrelaterade besvär du har när man uteslutit annat (vanligtvis behövs bara ett samtal, en kroppsundersökning och några blodprover) så är min erfarenhet att det bästa för de flesta är att vara sjukskriven i ett par veckor, hinna tänka över var problemet sitter (gärna med samtalskontakt) och etablera bra vanor (sömn, kost, motion) och sedan återgå till arbetet. Om man inte kan återgå på heltid, så åtminstone på deltid, eftersom det annars ofta uppstår dåliga beteenden som vidmakthåller oförmåga att arbeta (ångestpåslag vid tanken på att återgå till arbete, passivisering, etc).
I media talar man ofta om att man behöver vara långtidssjukskriven när man är utbränd, det finns inga belägg för att det är bra för någon att vara långtidssjukskriven på heltid. Tvärtom finns det mycket som talar för att det är dåligt att vara sjukskriven under lång tid. Det finns såklart fall där man gör en annorlunda individuell bedömning och har man inget val så måste man vara långtidssjukskriven.
Hoppas att du hittar någon bra person som du litar på och som kan hjälpa dig genom den här tiden, förhoppningsvis kommer du ur det hela med större självkännedom och större livsglädje
Mycket har redan sagts. Försök dock inte att lösa för mycket själv, utan sök hjälp. Ju mer du försöker fixa själv, desto mer läggar du i din egen ryggsäck med ansvar och det kan lätt bli värre av alla “saker du måste göra och ta ansvar för”. Lägger du in träning på det kan det snabbt bli illa på riktigt. Promenader i naturen är balsam för själen, hitta bra rutiner. Gör inte för mycket i början utan låt kropp och hjärna vila.
Skulle hellre satsa på att ta ledigt på deltid om du inte har någon tydlig plan för vad du ska göra. Ta kontakt med en arbetsterapeut på valfri rehabmottagning eller någon privat som kan göra samma sak. Sedan trappa upp i steg till att jobba heltid och behålla nya vanor vis sidan av.
Eller sikta på att byta jobb om det inte fungerar,
