Låter som att du vill vara duktig och effektiv på återhämtning, precis som du är duktig och effektiv på jobbet. Tror det är extremt destruktiva tankemönster som du bör ifrågasätta.
I all välmening, finns faktiskt inget forskningsstöd för att man ska vara långtidssjukskriven för utmattningssyndrom, eller för någon diagnos kopplat till psykisk ohälsa ö h t, utan forskning och alla undersökningar pekar snarare mot det motsatta, att ju längre man är sjukskriven desto svårare är det för många att komma tillbaka till arbete och i många fall är sjukskrivning snarare kontraproduktivt för måendet. Det har börjat uppmuntrats med kortare sjukskrivningar just av dessa anledningar och blir man inte bättre relativt snabbt bör diagnosen ses över. Se här bland annat Brister i bok om utmattningssyndrom
Kan tycka det är förargligt att ”vila” och sjukskrivning osv uppmuntras slentrianmässigt här när vi inte i detta fall ens vet vad det faktiskt är som är orsaken till vad OP går igenom. Att vila exempelvis när man är deprimerad gör att man blir mer deprimerad, att vila när man har arbetsrelaterade besvär/är i en dålig relation/osv löser ingenting utan problemet kommer att kvarstå. Att ”gå in i väggen” innebär olika saker för alla och vissa tror dom är på g att ”gå in i väggen” när man egentligen har ångest, är deprimerad osv osv. Med det sagt, ja många kan må bättre att vara borta från jobbet i några veckor för att samla sig och sen komma tillbaka, men det beror på livssituation, motivation till arbete, arbetsmiljö, tidigare historik av psykisk ohälsa, orsak bakom dåliga måendet osv.
Utmattningssyndrom är ingen sjukdom och här pratas det hej vilt som om att det skulle vara det, vilket inte gör en tjänst för någon. Läkaren som har skrivit här i tråden har sunda takes. Sök dig till vården/företagshälsovård och få en bedömning för att få fatt i vad som hade varit mest hjälpsamt för dig.
/ psykolog som slukat mycket artiklar och litteratur om just utmattningssyndrom och sjukskrivningar.
7 gillningar
Instämmer i att detta, bra beskrivning av kunskapsläget utifrån det vetenskapliga underlaget men även egen klinisk erfarenhet.
1 gillning
Det är ett kärt ämne för mig och det är lätt att det blir i affekt vid diskussion. Var inte min mening att ”shamea” på något sätt.
Jag tror inte någon vill vara långtidssjukskriven, men är något tveksam till inställningen att man ”vilar sig frisk” vid en utmattning.
Uppfattningen att sjukskrivna ligger på sofflocket och håvar in bidrag är komplicerad (säger inte att du har den). De flesta utmattade, som du säkert känner till, går igenom någon slags rehabilitering d.v.s. jobbar aktivt för att bli friska. En förutsättning för detta är den ”frihet” en sjukskrivning ger. Egentligen är det ganska ointressant, för den drabbade, hur lång tid det tar. Det viktiga är att bli frisk och då hållbart frisk för att inte hamna i samma situation igen. Sedan finns det kortsiktiga samhälleliga ekonomiska parametrar som motsätter sig långtidsjukskriving, men precis som med sparande så är det det långsiktiga som i slutändan vinner.
1 gillning
Du behöver nog sluka mer information i ämnet
Från Västra Götalandsregionens/Institutet för stressmedicin ISMs hemsida
” Utmattningssyndrom är en sjukdom
Den har ett diagnosnummer (F43.8A) och är en så kallad stressrelaterad psykisk symtomdiagnos som bygger på ett antal, av Socialstyrelsen fastställda, kriterier.”
2 gillningar
Att någon drabbas av utmattning grundar sig oftast i flera orsaker som sammanfaller under en och samma period. Men det är oftast endast arbetet som en person kan sjukskriva sig ifrån, det går inte sjukskriva sig från sin familj exempelvis.
Därför kan en sjukskrivning vara bästa lösningen.
Stämmer verkligen det här? Om man varit 100% i arbete 6 månader eller mer innan en tjänstledighet så påverkas väl inte SGI. Förutsatt att man är tjänstledig högst 3 månader.
Hej!
Mitt tips är att börja meditera. Det finns många appar som en kan använda, men mitt tips av app är headspace. Börja med 5 minuter varje dag och sen så kommer du känna när du kan göra längre sessioner.
Att meditera är vetenskapligt bevisat att hjälpa mot stress. Det är även bra att applicera på alla situationer i livet.
Lycka till!
Det är absolut fortfarande inte toppen, men det blir bättre.
Ser att jag skrev slarvigt om när jag bromsade (eller så är det så det känns), men det ska vara några månader sen, en någon (låter som en och det stämmer ej). Första mötet med samtalsstödet så var jag ju i en form av kris, allt var allt på samma gång och jag hade noll distans. Det var några dagar efter att jag pratat med min chef och tog ledigt. Vi sågs ganska snabbt efter det igen. Då hade jag fått avlastning, varit ledig ett par dagar, jobbat hemma lite och kände att värsta stress/orospåslaget hade gått ner. Då var jag mer mottaglig och kunde prata mer. Fick en del övningar för att identifiera olika tankar och beteenden som psykologen luskade fram. Efter ett par veckor sågs vi igen och pratade om vad jag sett i övningen och så pratade vi de mönster jag kände att jag såg. Efter det gick gick det ytterligare ett par veckor med nya övningar tills vi sågs. Nu är det ca 3 månader sen (men känns som 1) och jag känner mig ändå avsevärt mycket bättre, inte bra, men bättre. Jag har jobbat hela tiden, men tagit flex någon dag/halvdag. Jag har förmånen att kunna arbeta hemma och min chef har okejat fler dagar hemarbete än vad som är ök annars. Jag har fått avlastning med vissa uppgifter, men det stora för mig är att jag också ”klippt” banden med uppgifter som inte är mina alls och vågar ställa krav på min omgivning. Blir mkt tröttare än tidigare.
Känner igen detta. Jag är också lite allmänt kritsik och skeptisk till det mesta, även eget mående 
, men om du känner den exponentiella ökning så är det nog dags att bromsa. Sen är det nog bra att träffa någon man klickar med. Jag hade fått mer stress om någon bad mig börja med mindfullness eller något annat som obs obs jag personligen uppfattar som oklart och konstigt. För mig var det en ganska aha-upplevelse att jag var för mkt i mitt eget huvud och att det var en bidragande faktor tillsammans med en ohållbar arbetsbelastning. Den boken jag läste som psykolog tipsade om beskriver det bra och jag kände igen mig otroligt mkt.
Jag tänker att det ska bli bra snart, men behöver öva på att välja när jag ska lägga tankekraft och energi. Det kommer nog ta rätt lång tid tror jag.
1 gillning
Hakar på tipsen om att inte oroa sig. Mer specifikt avbryta/inte engagera sig i orostankekedjor efter en triggertanke t.ex. ”Tänk om jag inte ägnar mig åt rätt säger under min ledighet” (triggertanke). Kanske ska jag… Om jag… Tänk om… Varför är det… (orostankekedja). Vissa upptäcker på egen hand att det går att avbryta/inte engagera sig genom uppskjutning, dvs att efter en triggertanke bestämma att skjuta på grubblandet till senare. Det kan handla om allt mellan 2 minuter och 1 dygn. När tiden kommer, bestämmer man om man ska grubbla, sätter en tid för det (t.ex. 10 min), sen tar man en paus och uppskjuter vidare grubblande till nästa utsatta tid.
Är det svårt att göra själv och du funderar på psykologisk behandling, rekommenderar jag metakognitiv terapi (MCT).
Lycka till!
2 gillningar