Ni som har tonårsbarn, hur stor månadspeng får de och vad ska de själva betala för månadspengen?
Vi har en 13-åring som får 300 kr/månad.
För detta ska han köpa lördagsgodis, grejer till datorspel, leksaker och liknande, kläder som vi inte tycker är nödvändiga. Det mesta går till sparande.
Han har inget stort socialt liv ännu men vi kommer förhoppningsvis snart att behöva ta ställning till saker som att gå och fika/äta på restaurang med kompisar, bio och andra nöjesgrejer och hör därför gärna hur andra gör och har gjort.
Jag fick barnbidraget/studiebidraget från 13 år, och med det skulle jag täcka alla utgifter. Tyckte och tycker fortfarande att det var perfekt, lärde mig hushålla och prioritera och förstå att saker kostar.
Vi körde 350kr i 7:an, höjde till 500 nån gång i 8:an och från gymnasiet hela barnbidraget.
Jag har upplevt att utvecklingen varit ganska naturlig ju mer de haft egna behov och önskemål. Runt senare delen av högstadiet har bägge velat köpa kläder själva. De har också börjat göra mer saker på egen hand, tex sticka iväg och klättra. Det bygger en självständighet att kunna fatta sina mindre ekonomiska beslut utan att behöva förhandla med föräldrarna, det är bra att de har en uppsparad buffert.
Dock räcker inte barnbidraget riktigt till så extrajobb och sommarjobb behövs. Vi bor i centrala Sthlm, bor man med färre möjligheter att bränna pengar är det ev annorlunda.
Våra barn har fått barnbidraget från de fyllt 13. Villkoret är då att de visar att de kan hantera det. Ett av barnen fick det, men efter en månad förstod vi att ungen inte var mogen och drog in det. Sen testade vi igen vid 15 och då funkade det.
Det som pengarna ska täcka är godis, läsk, bio, div inträden, dataspel, vill-ha-kläder, fika, pizza/mcD med kompisarna och liknade. Vi står bla för nödvändiga kläder och basic hygien (vill man ha en snordyr ny parfym får man köpa själv eller önska i julklapp/födelsedagspresent).
Alla barnen utom ett har visat sig bli riktiga snålrävar, särskilt när de började tjäna egna pengar. Det barn som inte är snålt (samma som barnet nämnt ovan) är mer impulsivt med sina pengar, men har ändå koll på kronorna och rör inte sparkontot annat än under speciella omständigheter. Barnet har heller inte rört det sparande som vi lagt in pengar på under uppväxten, trots att det är flera år sen 18-årsdagen.
Vi har kört månadspeng men 13 åringen har visat att han inte kan hantera det. Bränner allt på Max och kiosken första dagarna pä månaden, etc. Han hade 320 kr. Födelsedagspengarna gick till beggade slitna märkessneakers (vi står givetvis för kläder samt normala typ 1000 kronors skor). Nu prövar vi sen några månader veckopeng istället. 80 kr per vecka.
Han är inte redo för att hantera hela barnbidraget.
Barnbidragen för alla mina barn åker rakt in på sparkonto. Sen får de månadspeng. 17-åringen får 600kr varav hon har autoöverföring in på LYSA. Från början var mitt villkor till att hon skulle få 600kr att hon satte 100kr i spar. Nu har hon själv ökat på det till 200kr varje månad. Hon har med andra ord 400kr att röra sig på vilket fungerar bra. Jag betalar hälften av hennes kläder.
13-åringen har 320kr som skall räcka till lärdagsgodis eller om hon vill köpa något. Kläder, nöjen osv står jag för.
De hjälper även till med att städa köket och ta disken varje dag. Den äldre klipper även gräset när det behövs. De måste även ha koll på sina utgifter och inkomster i en dagbok för att få casha ut månadspeng.
Vad jag kommer ihåg från 10-15 årsåldern var att en liten vecko/månadspeng liksom är till för att brännas.
Räcker den bara till lite godis och ett par bussresor går det inte att trolla hur mycket som helst. Hellre ha kul några få dagar än att slå ut 300 spänn på en månad och lyxa runt med 10 spänn om dagen…
Jag fick hela barnbidraget en kort period innan ekonomin fallerade hemma. Då vet jag att jag sparade till saker jag ville ha då det faktiskt var möjligt inom en överskådlig framtid. Först här kände jag nog att jag hade kontroll och att det fanns utrymme att växa.
Sen började jag jobba någon gång i lägre tonåren och blev sjukligt snål. Det var verkligen skillnad på pengar man bara fick och pengar man jobbat ihop.
Kommer ihåg att jag gick till skåpet då och då bara för att räkna pengarna. Tjänade ett par tusen i månaden kontant.
Ja så är det säkert. Här finns inte mycket att lägga pengar på om man inte shoppar en massa.
Samma saker som vi då alltså även om vår son klarar sig på 300 kr istället för hela bidraget.
Svårt det här med vad som är nödvändiga kläder tycker jag. Särskilt för lillasyster som både får ärva brorsans kläder och har ett större intresse för kläder.