Jag undrar hur man ska tänka kring sparande. Jag avsätter endast 5000 till månatliga fondsparandet, men insåg precis att jag amorterar och löneväxlar, så jag borde tänka att jag faktiskt sparar mer än 5000. För att inte känna mig så sparstressad, bör jag tänka som så att jag räknar in alla de tre summorna?
Då hamnar jag på en mer lugnande summa av 21600 per månad. Det känns mycket bättre.
Hur tänker ni? Ska jag försöka minska mitt amorterande och sluta löneväxla och därmed öka mitt fondsparande eller är det ok att fortsätta så?
Personligen räknar jag ej med pensionsinsättningar när jag tittar på mitt sparande, t ex i termer av sparkvot. Men du löneväxlar ju, dvs du avstår lön idag för högre pension senare, därav tycker jag absolut att du ska räkna med den summan du löneväxlar, på nåt lämpligt sätt. Annars blir det missvisande.
Edit: Utöver hur du ska räkna så bör du väl fundera på vad du sparar till. Om det är något abstrakt som långsiktig värdeökning då bör du nog försöka amortera så lite som möjligt, givet att du kan hantera potentiella räntehöjningar, för att istället fondspara mer. Huruvida du ska sluta löneväxla är verkligen inget som vi kan svara på här utan där får du ta hjälp av en personlig rådgivare och ffa måste du själv ta ställning till om du vill låsa kapital eller ej.
Har ingen logisk förklaring, det är bara en känsla att jag borde spara mer.
Jag har 7-10 år kvar att arbeta innan jag går i pension och känner mig stressad att öka sparandet, även om alla kalkyler visar att jag bör klara mig fint. Men den tanken att om 7-10 år har jag inga inkomster längre gör att jag känner mig stressad att öka sparandet
att spara 5000:- i månaden är ju bra men det är skillnad om du började 2026 o dom första 5000:- är det du har sparat eller om du har sparat några år och fått ihop en summa.
Du får ju en pension snart, kommer du inte o klara dig på den eller vad skall sparandet vara till för?
Jodå men det blir ju såklart mindre och ju äldre jag blir desto mindre blir det. När man jobbat i 30+ år och lönen ökat varje år, ibland med det dubbla, så känns det stressigt att den inkomsten försvinner och aldrig kommer tillbaks. Och pensionen kommer att minska i pengavärde samt med inflationen år för år.
Utan att kunna jättemycket om pension så har jag uppfattat att pensionen till stor del är inflationsskyddad. Inkomstpensionen ökar väl som löneutvecklingen och mycket av den övriga pensionen följer väl investeringarna (dvs marknaden) och borde alltså i genomsnitt växa mer än inflationen.
Låter som att ditt problem löses med samtal med någon om dina oroskänslor snarare än med mer pengar på banken. Jag skulle tro ytterligare fokus på det sistnämnda bara vore kontraproduktivt.
Har du någon gissning på vad den här ogrundade oron kommer ifrån och varför du har svårt att ignorera den?
Jag tänker på min amortering som ett sparande, och vill amortera ner till ca 66% av värdet. Tänker att det är bra att ha sitt kapital på lite olika ställen; i fonder, i bostaden och på sparkonto.
För alla andra, jag har en något yngre fru som inte kommer att ha höga pensionsinkomster så jag “sparar för två” och det är kanske det som stressar mig…
Det låter som att du kommer klara dig fint även efter du gått i pension - att du ens har så pass hög lön att löneväxling är ett alternativ och att du kan spara undan 5000 per månad tyder på det. Jag skulle personligen inte räkna in amorteringen i sparandet men löneväxling är ju definitivt ett sparande. Lågt räknat är det väl rimligt att du räknar med halva löneväxlingen som månadsspar.
