Euron kommer att bli en valfråga till nästa riksdagsval i alla fall.
Återstår att se om andra partier ansluter sig, men S, C och MP har iaf visat att de är öppna för det. Samt att det i dagsläget finns två riksdagsmotioner som bereds i utskott som handlar om ett potentiellt euroinförande.
Skulle Norge tröttna på sin ännu svagare NOK och få för sig att ensidigt binda den till EUR (vilket de till skillnad från Sverige kan göra) så tror jag att allt motstånd mot euron i Sverige skulle ge vika rätt fort.
Märkligt att Robert som skrikit efter räntesänkningar och slapp penningpolitik från RB nu tycker att kronan är undervärderad Vilken pajas, precis som alla andra ”experter”.
Jag håller inte med om att kronan är undervärderad. Den svaga kursen är snarare en naturlig konsekvens av Sveriges långvariga penningpolitik med låga räntor, vilket har gjort valutan mindre attraktiv internationellt, samtidigt som hushållens skuldsättning har ökat kraftigt.
Därtill tillkommer bristen på strukturella reformer, minskad produktivitet och en relativt svag global konkurrenskraft, vilket speglar kronans nuvarande nivå som är fullt berättigad. Marknaden reflekterar inte bara fundamentala faktorer som handelsbalans, utan också risk, trovärdighet och långsiktig tillväxtpotential – områden där Sverige står svagare än många andra länder.
Marknadens prissättning speglar förväntningar och riskbedömningar, baserade på faktorer som räntedifferenser, inflation och framtidstro. Om Riksbanken fortsätter att hålla räntorna låga samtidigt som hög skuldsättning och svag produktivitetsutveckling utan strukturella reformer består, är kronans nuvarande nivå fullt motiverad.
En växande systemhotande kriminalitet ses nog knappast heller som positivt. Inte heller en växande andel lågproduktiv arbetskraft/långtidsarbetslösa i komination med ett generöst välfärdssystem och en befolkning som tenderar att rösta på socialister.
Det är svårt att se en positiv utveckling med den nuvarande finans- och penningpolitiken. Tyvärr verkar den politiska viljan för att genomföra strukturella reformer vara obefintlig, vilket gör att problemen förblir olösta. Ta bostadsmarknaden som exempel, där vi ser hur utredningar kring amorteringskrav och kontantinsats ofta leder till beslut som snarare förvärrar situationen. Vi behöver lägre skuldsättning, inte högre. Sverige har redan några av de slappaste amorteringskraven i världen, och detta riskerar att förstärka problemen snarare än att lösa dem.
Det är tyvärr en tendens inom flera politiska områden där beslut går emot vad som kan uppfattas som logiskt och långsiktigt hållbart. Och som @SkepparSjoestrand påpekar:
Den ökande andelen lågproduktiv arbetskraft och långtidsarbetslösa utgör en stor utmaning, särskilt när välfärdssystemet förblir generöst utan motsvarande krav på omställning eller produktivitet. Jag tycker att majoriteten av partierna idag tenderar att luta åt socialistiska idéer i varierande grad. Det är bara olika nyanser av rött, och därför blir det svårt att se några avgörande förändringar inom överskådlig framtid. Vi får tyvärr acceptera läget, även om det är frustrerande.
Vilken pajas, precis som alla andra ”experter”.