Bilar och kostnadseffektivt bilägande brukar ofta diskuteras på forumet. Jag har därför försökt samla ihop lite egna tumregler som gäller för bilar och bilägande. De stämmer oftast, och jag tänker att de kan fungera som en bra utgångpunkt när man funderar på vilken bil man vill ha.
Komplettera eller korrigera gärna.
Tumregel 1: En bil kostar minst 4000 kr i månaden
Det är vid det här laget en ganska rimlig tumregel på forumet att en bil kostar minst 4 000 kronor i månaden under normala förhållanden.
Med normala förhållanden menar jag just normala förhållanden. Inte att man mekar själv. Inte att man råkar köpa exakt rätt bil vid exakt rätt tidpunkt. Inte att man säljer på toppen av begagnatmarknaden. Inte att man har gratis parkering, gratis laddning, ärver däck och aldrig drabbas av reparationer.
Swedbanks exempel på bilkostnader för nya bilar landar på 4 030, 4 610 respektive 5 280 kronor per månad, inklusive driftkostnad och värdeminskning men utan kapitalkostnad. Det gör att 4 000 kronor i månaden verkar rimligt.
Tumregel 2: Mindre bil är billigare än stor bil
En mindre bil är nästan alltid billigare att äga än en större bil.
Det handlar inte bara om att den drar mindre bränsle eller el. Det handlar om hela kalkylen:
- lägre inköpspris,
- lägre värdeminskning i kronor,
- billigare däck,
- billigare service,
- ofta billigare försäkring,
- enklare och billigare reparationer,
- lägre förbrukning.
Det finns naturligtvis undantag. En exklusiv småbil kan vara dyr. En större bil med ovanligt bra andrahandsvärde kan klara sig bättre än väntat. Men som tumregel är det svårt att komma runt att mindre bil nästan alltid är billigare än större bil.
Tumregel 3: Ny bil är inte alltid dyrare än begagnad bil
Det är lätt att säga att begagnat alltid är billigare än nytt, men det är inte alltid sant och skillnaden mellan begagnat och nytt kan vara ganska liten.
En ny bil har hög värdeminskning. Det är den stora nackdelen. Köper man en ny bil och säljer efter några år får man ofta ta den dyraste delen av bilens värdefall. Men en begagnad bil har andra kostnader. Den kan behöva nya däck, större service, bromsar, hjullager, batteri, koppling, kamrem, elektronikfix eller annat som den tidigare ägaren redan har slitit på. Den kan också ha kortare eller ingen garanti.
Därför är en ny bil inte alltid dyrare än en begagnad bil i total ägandekostnad.
Det beror på priset, räntan, garantin, värdeminskningen, hur länge man behåller bilen, hur mycket man kör och vilken begagnad bil man jämför med. En ny billig småbil kan mycket väl vara ett mer rationellt val än en begagnad större bil med oklar historik.
Den viktiga tumregeln är därför inte att ”nytt alltid är dyrt”. Den är snarare att man måste räkna på hela ägandekostnaden, inte bara inköpspriset.
Tumregel 4: Lyxigare bil är dyrare att äga
En lyxigare bil är nästan alltid dyrare att äga än en enklare bil.
Det är inte bara inköpspriset som är högre. Allt runt bilen blir ofta dyrare:
- större och dyrare däck,
- dyrare försäkring,
- dyrare service,
- dyrare reservdelar,
- mer avancerad teknik,
- högre reparationskostnader,
- större värdeminskning i kronor.
Det är lätt att uppleva en 6 år gammal lyxbil som tappat 70% av nypriset som billig, men det är den inte när man räknar på hela kostnaden. En lyxigare bil kan vara trevligare, säkrare, tystare, bekvämare och ha mera aura. Det kan vara skäl nog att köpa den. Men lyxigare bil är dyrare att äga.
Tumregel 5: Man behöver inte vara rädd för maskinskador
Maskinskador får ofta oproportionerligt mycket utrymme i diskussioner om begagnade bilar. Det är klart att en maskinskada kan vara dyr och motorhaverier eller rasad växellåda kostar multum på märkesverkstaden. Men statistiskt är maskinskador inte det stora hotet i bilägandet.
Länsförsäkringars maskinskaderapport visar att det rapporterades 1,7 maskinskador per 100 bilar och år. Det motsvarar ungefär en maskinskada per 59 bilår. Samma rapport anger att den genomsnittliga reparationskostnaden för en maskinskada var cirka 18 000 kronor.
Räknar man på det blir den statistiska kostnaden ungefär 25 kronor per månad.
Det betyder att en avsättning på 100 kronor i månaden för maskinskador är mer än väl tilltagen i ett statistiskt perspektiv. Man behöver inte bygga sitt bilägande kring rädslan för en dyr maskinskada. Det betyder inte att man aldrig kan ha otur. Det kan man. Men maskinskador är inte så vanliga att de bör dominera hela kalkylen, och man bör inte undvika äldre bilar pga risken för maskinskada.
Dessutom är en bil med maskinskada inte automatiskt värd noll. Ofta går den att sälja som reparationsobjekt till någon som kan skruva själv, har tillgång till billigare delar eller gör en annan kalkyl. En maskinskada, där märkesverkstaden inte bedömer det ekonomiskt försvarbart att reparera, behöver inte betyda ekonomisk totalavskrivning. Ut på blocket med vraket, det finns många skruvare som köper upp havererade bilar, lagar och säljer.
Tumregel 6: Dragkrok ökar lastkapaciteten enormt
Dragkrok är en av de mest underskattade sakerna på en bil.
En liten bil med dragkrok kan i praktiken lösa väldigt många transportbehov. Möbler, byggmaterial, trädgårdsavfall, ved, vitvaror, cyklar, flyttlådor och annat som inte ryms i bilen kan ofta lösas med släp. Det är därför även en liten bil bör ha dragkrok om man vill ha maximal praktisk nytta. En liten kombi, halvkombi eller elbil med dragkrok kan vara mycket mer användbar än en större bil utan dragkrok. En minibil med ett 500 kilos släp kan frakta betydigt större saker än en fet SUV.
Bakbox och takbox är bra komplement. En bakbox, alltså en box som monteras på dragkroken, kan lägga till flera hundra liter i lastutrymmet vid behov. Häng på en bakbox och en takbox på en småbil så får man med hela packningen på fjällresan. En bakbox eller takbox har också mycket lång livslängd, Är man villig att leva med besväret att hänga på en bakbox och takbox så fungerar det med småbil som familjebil.