Förutsättningar: En närstående till mig har ett företag inom “den gröna näringen” och för att utöka verksamheten skulle det vara gynnsamt att köpa in ca 10 hektar jordbruksmark. Företaget har reserver sparade för att köpa marken kontant men det finns ett förbud mot att företag köper jordbruksmark. Så då funderar vi på om hon kan låna pengarna från bolaget (som privatperson) för att kunna köpa marken. Men då finns det ju ett låneförbud från AB till ägarna!
Försöker hjälpa henne att titta på om undantagen i låneförbudet kan vara tillämpligt här.
Av 21 kap. 2 § 3. aktiebolagslagen framgår att, lånet är avsett uteslutande för låntagarens rörelse och långivaren lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl. Affärsmässiga skäl ska bedöms enbart utifrån det långivande bolagets intressen. Lånet ska vara ägnat att befrämja den verksamhet som det långivande bolaget bedriver.
Hon lånar ut pengar från bolaget till sig själv som ägare för att kunna köpa mark som bolaget behöver för att utöka sin verksamhet låter som en ”klockren” tillämpning på ovanstående paragraf eller?
Själva lånevillkoren får vi anlita hjälp för att få rätt men blir ju i princip ett nollsummespel är tanke, ränta och amorteringar på lånet till bolaget täcks av arrendeavgiften som bolaget betalar för marken…
Dispens söks hos skatteverket har vi förstått… Någon som har erfarenhet av detta som vill dela med sig av erfarenheter?!
Oj, intressant. Jag visste inte att den möjligheten till undantag fanns. Pingar in @nestor som är väl den som jobbat mest med finansiering av olika typer av fastigheter. Återkom gärna till oss hur det gick.
Det undantaget är väl revisorns mardröm, då folk kan komma på de mest kreativa idéerna med argumentet att det är ”kommersiellt”.
Jag ställer mig väldigt tveksam till att det skulle vara okej. Att bolaget affärsmässigt förbättras via att hyra marken låter ju troligt. Men hade då det inte varit mer affärsmässigt att arrendera mark utan att låna ut några pengar. Jag hade bedömt att det är mer privat nytta än bolagsnytta med den informationen som du givit.
Bygg ett case!
Sen kolla med er revisor, redovisningskonsult och prata gärna med Skatteverket.
Ja det skulle gå att arrendera mark i stället (om någon ville arrendera ut) men ingen vill skriva ett arrendeavtal på 50–100 år vilket är den ekonomiska livslängden på en fruktodling som det rör sig om i detta fall. Skulle skrivit det tydligare i ursprungsinlägget.
Klockrent, det är väl att ta i. Bolaget kommer eventuellt ha nytta av detta i en avlägsen framtid. Just nu går det inte att visa detta.
Personligen är jag ytterst tveksam till att ett undantag kan beviljas, men jag kan ha fel! Praxis har en viss förmåga att ändra sig under årens lopp och jag är inte uppdaterad.
OK, så det finns en omedelbarts princip för hur snabbt bolaget skall ha nytta av att ett lån ges ut, intressant! Vet du om det finns någon praxis kring hur snabbt det måste ske? (I det specifika fallet kommer odlingen börja skördas efter två år (från etableringen) med full skörd efter 5+ år för att kunna skördas i 50-100 år därefter. (Frukten kommer användas i befintlig verksamhet som kommer kunna utökas som en följd av etableringen av odlingen)
Hon vill utöka företagets verksamhet genom att köpa jordbruksmarken, Om hon plockar ut pengar ur bolaget istället för att låna ut blir det diverse skatt som måste betalas vilket gör köpet dyrare just nu vilket hon försöker undvika. Ja hon skulle kunna låda privat till köpet, men det är plan B om det inte går att komma åt pengarna i bolaget till köpet…
Ja det läste vi också, men verksamheten finns ju redan, det är som jag skrev en utökning av hennes verksamhet som möjliggörs av lånet… Men det kanske räknas som att “börja bedrivas” endå? Verkar inte finnas något enkelt svar så får som flera sagt kontakta skatteverket och höra mig för + hjälpa henne skriva en ansökan och se vad som händer… Tack!
Känns det ändå som att det skulle finnas möjlighet att det skulle kunna vara tillämpligt i ett sådant här fall. Enklast är nog att kontakta Skatteverket och fråga. Tyvärr handlar det om bedömningar så ändå ingen garanti att det blir samma resultat vid en eventuell senare granskning.
Kommersiella lån
Undantaget för kommersiella lån berättigas av att lånen kan vara företagsekonomiskt motiverade. Det framgår av lagtextens ordalydelse att bedömningen av om det finns affärsmässiga skäl ska göras utifrån det långivande bolagets intresse.
Av förarbetena framgår det att man bör göra undantag från låneförbudet då lånet är ett led i en affärsförbindelse mellan bolaget och låntagaren och lånet uteslutande är avsett för den rörelse som gäldenären bedriver. Utgångspunkten är då att lånet lämnas i bolagets intresse, och att man därför kan anta att det kan påverka bolagets situation på ett gynnsamt sätt så att inte borgenärernas intressen åsidosätts. Det framgår vidare att lånet inte får avse privat konsumtion och att det därför inte heller är fråga om någon slags skatteflykt (prop. 1973:93 s. 93).
Allmänt sett kan det vara svårt att avgöra var gränsen går för vilka lån som är kommersiellt betingade och om det finns affärsmässiga skäl, men kraven på affärsmässighet bör normalt inte ställas särskilt högt. Enligt Skatteverkets uppfattning är dock ett grundläggande krav för att lånet ska anses affärsmässigt att villkoren för lånet är marknadsmässiga. I samband med att nya aktiebolagslagen kom till sägs det i förarbetena att lånet ska vara ägnat att, direkt eller indirekt, främja den verksamhet som det långivande bolaget bedriver. Ett exempel på detta kan vara om lånet lämnas för att finansiera en verksamhet som bolaget själv ska ta del i, eller som bolaget är intresserat av kommer till stånd. (prop. 2004/05:85 s. 804). Ett lån får inte ges för att låntagaren ska börja bedriva rörelse utan rörelsen måste finnas vid lånetillfället.
Låneförbudet omfattar situationen då en fysisk person, som har bestämmande inflytande över två aktiebolag, låter det ena bolaget ta lån från det andra bolaget. Om lånet i ett sådant fall har lämnats av rent affärsmässiga skäl, och är avsett för låntagarens bedrivna rörelse, undantas det från låneförbudet. I förarbetena exemplifieras detta med att om det ena bolaget har ett likviditetsöverskott så kan det lämna lån till det andra bolaget, under förutsättning att det bolaget behöver låna pengar. Om däremot det låntagande bolagets likviditet är god, så är det inte affärsmässigt betingat för detta bolags rörelse att låna från det andra bolaget. Lånetransaktionen strider då mot undantaget i 21 kap. 2 § första stycket 3 ABL (prop. 1975:103 s. 493).
Frågan om kommersiella lån har bl.a. prövats av Kammarrätten i Göteborg i dom 2001-09-18, mål nr 920—921-1999. Målet avsåg ett fall där ett aktiebolag lånade ut överlikviditet till aktieägaren som använde lånet för amortering av banklån i den av honom bedrivna skogsrörelsen. Bolaget erhöll därmed högre ränta på sina likvida medel och skogsrörelsens räntekostnader kunde reduceras. Kammarrätten ansåg att lånet var lämnat av affärsmässiga skäl och även i övrigt uppfyllde villkoren för undantag från låneförbudet.
Nej det gör det inte. Inom en koncern gäller ett generellt undantag från låneförbudet. Är det dock en fysisk person som äger två aktiebolag föreligger det inte en koncern i aktiebolagslagens mening.
