Det du beskriver är ju vanlig dynamik runt budgivningar. Ibland sticker priset i väg lite högre än väntat, ibland blir det lite lägre. Beroende på tillfälligheter. Det gäller ju även för dyrare objekt.
Det har ingenting med prisnivån i sig att göra. Varje lokal marknad har ju sin prisnivå. Däremot är det inte rimligt att “drömhus”, alltså objekt med särskilt bra egenskaper, ska säljas i det lägre prisintervallet.
Fint skrivet. Man ska leva hela livet. Att alltid vänta på rätt läge gör en tokig. Det blir aldrig rätt läge och vad är rätt läge. Vi har alltid köpt det vi behövt och lånat mindre än vi fått. Dock har vi alltid tänkt på ev andrahandsvärde. Behöver man sälja (vilket vi behövt tre gånger) så vill man ju kunna få sålt.
1 gillning
Det tråkiga med bostadsmarknaden är att man alltid köper för dyrt och säljer för billigt. Det är en naturlag.
På sikt är nog läget det viktigaste. Att köpa i utkanten av ett expansivt samhälle, och bo där länge, är optimalt.
1 gillning
Mitt råd är att inte titta för mycket på bilderna på hemnet! När vi hittade vårt hus fick jag övertala maken att gå på visningen - bilderna var tagna i snöblandat regn, och fotografen hade inte fångat vare sig de djupa fönsternischerna med fönsterbrädor i sten, den lilla altanen eller de fyra (!) uteplatserna i kalksten. Vi var ensamma på den andra visningen, och det fanns bara ytterligare två budgivare (2021, med rusande priser och fullt på alla visningar vi varit på innan). Visst har vi uppdaterat lite (det persikofärgade badrummet rök, liksom fototapeten i vardagsrummet och de tre olika tapeterna som samsades med varandra i sovrummet), men läget är bra, huset är väl underhållet och i stort var det bara att flytta in. Ibland har en helt enkelt flyt!
Unga på bostadsmarknaden?
Spara så mycket i orkar och ha lite tålamod, er tid kommer snart.
2 gillningar
Att flytta är sjukt jobbigt dock, och dyrt (lätt 80 tkr medräknat mäklaravgift+annonser+styling+flyttfirma). Jag hade en lägenhet innan jag köpte hus, men jag och min partner upplevde det som väldigt demotiverande att hela tiden tänka “Är det värt att sätta upp den här tapeten eller måla om det här rummet i nån udda färg, om jag ändå ska flytta om 2-3 år?”.
Jag är jätteglad över att ha hittat mitt/vårt “foreverhome”. Jag räknar med att vara kvar här i minst 10+ år, och vågar därför göra saker som jag inte annars hade vågat. Det känns jättebra att inte behöva känna sig “på språng”.
3 gillningar
Fast det vill jag. Jag vill skaffa ett hus där mina framtida barn kan ta sina första steg, första tonårsutbrottet och hemmet att flytta hemifrån ifrån.
Jag vill inte ha barn som inte har den här kopplingen till ett hem.
Och visst, kanske vi flyttar om 20 år, men jag vill inte gå runt och känna “ingen mening att fixa det här nu, vi ska ju flytta en dag.”
Så, ett “för-alltid-hem” är att föredra. I alla fall för mig.
3 gillningar
Vi skaffade hus för ett år sedan och känner väl också att detta inte är där vi vill bo i långa loppet men är good enough så att vi skulle kunna bo här om det inte går att få det vi skulle vilja ha. Klart man hade önskat att vi kände att man redan hade hittat det stället.
Men ska man vara ärlig så är det ganska få som bor bra nog enligt vår definition, så att kunna köpa ett sånt ställe kanske är orimlig förväntan. Inte omöjligt men vi är iallafall inte tillräckligt förmögna än för att ha råd med det (36 och 32 år).
Däremot finns det ju en känsla av att man skulle varit med ett antal år innan, då vi ligger bra till på löneskalan men har inte så mycket kapital. Hade vi legat fem år före bara hade vi haft råd med betydligt mer än vi hade nu när vi köpte.
En fördel med att byta hus är att man har erfarenheter som gör att man kan göra ett bättre val. Ibland säger folk att det är först vid tredje huset man riktigt får till det och jag tycker att det ligger nåt i det.
Sen kan jag bara säga som har tonårsbarn att det är få boenden som passar som hand i handsken för alla behov från småbarnstid till student. Dessutom är min erfarenhet som har flyttat med min familj att familjens starka kärna inte hänger på Huset med stort H. Familjen sitter i relationerna, jargongen och äventyren.
3 gillningar
Köp nåt billigare
Eller köp en bostadsrätt
Jag bor i ett radhus i norra Stockholm. Utifrån normala parametrar skulle jag definiera det som ett ”good enough-hus”. Det har många praktiska fördelar men det är inget ”drömhus”. Skulle jag sätta upp en önskelista är det en rad punkter som det inte uppfyller. Samtidigt skulle det kosta alldeles oerhört mycket mer att få ett hus i ”drömhus-klass”. Det vore absolut möjligt för mig att satsa på ett finare hus men det är inget jag planerar.
För den som bor i någon billigare del av Sverige kan läget vara annorlunda. Jag var och hälsade på en gammal skolkompis som bor på en mindre ort. Han har ett hus som jag skulle klassa som ett drömhus. Vi pratar om en stor sekelskiftesvilla med rejäl tomt. Att kunna köpa ett sådant hem är så att säga uppsidan med att leva på en mindre ort. Sedan finns det en ganska stor nedsida också.
Om jag ska jämföra mitt och min väns hus så skulle jag ändå säga att mitt hus har långsiktiga fördelar. Det är ett hus med begränsat underhållsbehov. Det gör att förutsättningarna att bo kvar som äldre är goda. Det har låg driftkostnad vilket är en fördel under de år vi bor utomlands. Det är relativt stort vilket gör det möjligt att på sikt hyra ut 1-2 rum till studenter. Hur det blir med det får vi se men det skulle kunna vara en bra modell som pensionär.
1 gillning
Köp något som är oattraktiv och ofräscht på ett sätt som går att åtgärda med rimliga medel.
Vi var fattiga och levde på en lön och köpte ett radhus ägt av ett äldre par. Ordentligt inrökt och luktade lite kattpiss på vissa ställen.
Fula gulnade tapeter och nikotingula spänntak av PVC .
Jag tror att det bara var vi som bjöd…
Läget går inte att fixa. Grundkonstruktionen på huset inte heller.
Idag skulle Elförbrukningen på 31000 Kwh per år varit en killer men inte på den tiden med nära 5 ggr lägre elpris. Skulle krävt kanske 200.000 SEK i dagens pengar att få ned förbrukningen med 1/3.
Då var däremot räntan rena mordet… 12% och på det ca 1-2% amortering.
Jag tror vi fick huset för ca -20% mot om det fixats till med en slant och säg en manmånads arbete Och sedan sålts…
Mest Effekt var nog att vi blev enda budgivarna. Alla andra sa blä! tror vi.
Snälla pigga föräldrar och eget arbete inkl målning vitt av 130 kvadrat nikotingulnat PVC tak efter lite “trial and error” som alla sa var omöjligt! Funkade utan problem.
Fixade till huset good enough innan vi flyttade in på några veckor. En del gjorde vi senare. En del tapetsering etc.
1 gillning
Man måste inte köpa något som alla andra ratar för att kunna göra en bra affär. Om man är aktiv på marknaden och har koll kan man göra bra affärer med många typer av objekt. Det enklaste alternativet är att titta på objekt som det finns många av. I ett radhusområde finns ofta många hus som är snarlika varandra och relativt tydliga prisnivåer. Sedan vill vissa absolut ha altan i söderläge, gavelradhus eller andra specifika egenskaper. Är man inte så noga med de där sakerna och går på alla visningar under en längre period så kommer tillfällena att uppenbara sig.
När jag själv köpte fanns det två hus ute samtidigt. Jag gick på båda visningarna. Det andra huset hade altan i söderläge och drog fler spekulanter. Jag hade dock redan innan bestämt mig för att det andra huset var det bättre av de två. Att det finns flera liknande objekt ute samtidigt är en given faktor som kan ge en tillfällig dipp i prisnivå.
Dock går planlösningen oftast att ändra en del vilket kan påverka mycket. Är man bra på att se alternativa sätt att leva i bostaden med bättre flöden så kan det vara en god möjlighet.