Nej, jag har inte gjort något sådant alls. Vi träffades unga och har gått igenom en väldig massa tillsammans. Många saker som ofta sliter isär par har istället svetsat oss samman och gjort vårt förhållande starkare.
Arvet testamenterades till mig som enskild egendom, något jag gissar att mina föräldrar (främst min mamma) gjort av välvilja. Relationen mellan min mamma och min fru (eller min mamma och mig, eller min mamma och resten av världen i allmänhet) var komplicerad. Jag antar att “enskild egendom” var ett sätt att skydda mig.
Men nu är valen mina. Vi har betalat av mycket på ett bolån, vi har köpt en bil, vi har köpt ett hus som vi står 50/50 ägare på. Vi kommer renovera och greja. Nästan allt sker med ärvda pengar. Valen gör vi som par.
Under åren har vi stöttat varandra. För många år sedan firade vi nyår med en flaska cider och donerad mat och choklad. Vi hade 7 kronor på kontot, men det fanns något fint i det, i efterhand. Allt vi byggt upp i vårt gemensamma liv har vi gjort tillsammans. Därför känner jag ingen anledning alls att börja dela upp saker nu.
Slutligen - mina beslut är inte objektivt rätta. Det är det som känns rätt för mig. Det finns tio miljoner människor i Sverige och säkert lika många tankar om exakt vad som är rätt att göra i det här läget. 
