Tack, jag är inte orolig för tillfället. Mer att jag skulle kunna se hur vi kan ha en svårighet att visa hur man behöver kämpa för vissa saker. Sport kan nog hjälpa mycket på den punkten hoppas jag. Förhoppningsvis vill de “make it on their own” när den tiden kommer.
Mycket bra punkter tycker jag.
Swisha pengar när de är slut tycker jag verkligen är en no-go. Förhoppningsvis tycker jag likadant när jag själv är i den situationen. Man kanske skulle erbjuda sms-lån till dem så att de lär sig hur illa det blir? 
Stötta barnen men inte på ett sådant sätt så att alla dåliga beteenden och misslyckanden bagatelliseras.
Den tror jag också är viktigt. Kan se mig själv säga något om att “betygen inte är viktiga ändå, vad du lär dig är det viktiga”. Får försöka bita mig i tungan.
Man får nog försöka formulera det på ett positivt sätt, t.ex.:
“Jag vet att du har kapacitet att klara det här om du vill och anstränger dig, du ska inte begränsa dig själv baserat på vad andra säger att du eller de själva kan åstadkomma.
Det är bara du som sätter begränsningarna för vad du kan åstadkomma, vad jag eller någon annan tror/tycker/säger spelar ingen roll.
Jag kan stötta dig med råd och förslag på lösningar men jag kan inte göra jobbet åt dig.
Det är ditt val att göra men de val du gör idag påverkar dina möjligheter senare i livet.
Det kommer dock aldrig att vara någon nackdel för dig att ha kunskap och bra betyg med i bagaget, det finns bara fördelar.”
2 gillningar
Tror du måste skifta fokus från pengarna till något de vill ha. När ni samtalat er fram till vad de verkligen vill ha så gör ni en plan för hur de får jobba sig till det beloppet. Dvs inte bara servera det utan låt dom kämpa utan att göra det omöjligt. Då kommer de inse värdet av att spara veckopengen och jubla nör den höjs samt inte slösa bort den. Förhoppningsvis iaf 
Fast pengarna i sig är ju alltid ointressanta. Det är vad man kan göra med pengarna som är intressant.
Ni kanske ska prata om vilka möjligheter pengarna ger?
Men generellt är de nog lite små för att ha några större ambitioner.
Vi försöker jobba så att de tjäna, spara och sedan köpa något de verkligen vill ha. Även om jag kan tycka det är skräp spelar det ingen roll. Resan och arbetet är det viktiga.
Ibland får de näsbränna också när det visade sig att de sparat och jobbat för något som inte visade sig vara alls vad de trodde. Det är givetvis tråkigt, men en läropeng det med.
Att visualisera framgång ska ha vetenskaplig effekt på prestation och “driv”. Kan man inte visualisera sitt mål och föreställa sig vägen dit så är det väl egentligen inte så konstigt om man ger upp?
Det skulle säkert hjälpa att ta ett snack om vart ungen vill de närmsta åren, varför, hur mycket den är beredd att anstränga sig och påpeka att sambanden tid, ansträngning och resultat har mer betydelse än det kan verka som i stunden. Det går ju resonera så om flera ämnen på samma sätt. Social framgång, fysisk framgång, karriärnöjdhet, ekonomisk framgång, god karaktär o.s.v. Att öht väcka frågan och diskutera strategier och mål ger nog ett mindset många saknar.
Exempel på studier är Oyserman, Bybee, och Terry (2006), men olika self-help gurus sammanfattar konceptet bättre. Som Brian Tracy, här. Jordan Petersson diskuterar något liknande som grund för sitt projekt ‘Self Authoring Suite’ här. Fick även fram studierna Locke, E. A., & Latham, G. P. (1990). A theory of goal setting & task performance. och Locke, E. A., & Latham, G. P. (2002). Building a practically useful theory of goal setting and task motivation: A 35-year odyssey
Personlig anekdot: En sak jag insåg väldigt sent, först i en statistikkurs på universitetet, var sambandet mellan tid man pluggar och studieresultat. I kursen hade de en graf med studieresultat på x-axeln och studerade timmar på y-axeln för olika elever. Av någon anledning uppfattade jag betygen i grundskolan helt godtyckliga och hade väldigt svårt att se sambandet mellan tid/anträngning och resultat. Det blir ju särskilt svårt om man har läshuvud och ‘automatiskt’ ligger före oavsett. Men det straffar sig senare i bristande studieteknik. Ett sådant samband kan vara värt att visa svart på vitt. Anpassat efter person, ålder och situation givetvis.
Trodde aldrig jag skulle längta efter barnens könshormoner, men nu minsann! 
1 gillning
Varför tror du att dina barn kommer att ha en högre arbetsmoral än dig själv? Är inte det lite weird? Ni delar ju samma dna så jag gissar på att ni kommer ha ungefär samma drivkraft. Det går, enligt mina kill-gissningar, inte att träna sig till. Då blir man förmodligen utbränd.
Mm. Egentligen förstår jag att anledningen till att jag tycker tjäna pengar är ointressant är att för att jag har tillräckligt för att köpa vad jag vill ha. Sådant jag strävar efter personligen går inte att köpa för pengar. Men jag förstår att det är ett perspektiv som är svårt att ha om man inte redan har tillräckligt med pengar. Så de kommer behöva lära sig att spara ihop tillräckligt med pengar naturligtvis.
Den genetiska komponenten blir såklart svår att påverka, men som så många andra egenskaper är det väl inte bara genetiskt. Har inte heller sagt att jag tror mina barn komma ha högre arbetsmoral än mig, men påverkar gärna den i positiv riktning.
Sen har min inställning att bara göra saker som intresserar mig blivit bra. Men det kräver nog att man har det lätt för sig. Alla har såklart inte turen att kunna syssla med det som intresserar dem. Huruvuda mina barn har det lätt för sig återstår väl att se, eller ja, för den äldsta skulle jag säga att det är mycket sannolikt att det är så i och för sig.
Lite offtopic kanske, men personligen har jag en annan upplevelse.
La väldigt lite tid på att studera efter skolan i högstadiet, men kan inte påstå att det straffade sig i bristande studieteknik senare. Eller jag kanske har dålig studieteknik, min studieteknik består i princip bara av att läsa om saker tills jag förstår det.
1 gillning