Det är ju inte mer godtyckligt än som i ursprungsfrågan räkna ut en procentsats på samma godtyckliga sätt och sedan betala efter denna procentuella fördelning. Däremot blir det sistnämnda massa mer jobb.
Om man känner att man måste göra väldigt olika med sin tjänstepension får man väl kompensera med “fickpengsbeloppet”. Eller bara tillse att båda har tjänstepension på motsvarande nivå (det vore ju rättvisast ändå) och att man därefter tar alla pengar in på samma konto och betalar allt gemensamt därifrån.
Jag håller med om att ursprungsfrågan är lika godtycklig. Så alltså, så länge båda är införstådda med de “stora” posterna och tycker det känns rättvist så funkar det.
Jag har själv haft både 50/50, procentuellt utifrån löneinkomster, och lite andra varianter beroende på hur situationen sett ut vid det tillfället. Vi har inte behövt några löpande avancerade beräkningar, och båda har varit nöjda.
Jag förespråkar antingen helt separat eller gemensam ekonomi.
Är man i en långvarig relation och inte känner att man vill ha gemensam ekonomi tycker JAG att det är en indikation över relationens status och syn på vad en relation är.
Vill man ändå inte ha gemensamt så borde ju helt separat skapa minst friktion. Då utgår jag från att man har olika syn på ekonomi och man får helt enkelt ansvara helt för sina egna kostnader. För vissa saker får man förhandla fram en rimlig schablon (mat) som båda är nöjda med.
Obs. Jag tycker så här. Det är inte en objektiv sanning. Det är min subjektiva åsikt.
Varför det? Jag vill behålla mina många miljoner i pensionssparande som enskild egendom och har inte upplevt nämnvärd friktion i att resten av vår ekonomi är gemensam, medan helt skild ekonomi låter rätt krångligt.