Utmattningssyndrom

Googla oxymoron och läs sen ovanstående uttalande igen.

10 gillningar

Jisses, dina inlägg är rena trollkommentarer.

Tycker synd om TS, som förtjänar bättre feedback än så.

Så hoppas tråden styr tillbaka till TS frågeställningar, innan den spårar ur! :heart:

21 gillningar

Beklagar verkligen TS.

Utbrändhet är ett helvete som vissa verkar klara av bättre än andra. Beror nog på om du kört i 50 eller 300 km/h, materialet på väggen, samt vilket fordon du satt i. För mig är utmattningen inget som (hittills) försvunnit, istället har jag under 10 år anpassat mitt liv för att må bättre.

Mina tips som många andra skriver, att

  • Ta det lugnt (undvik saker som tröttar ut hjärnan – otroligt svårt)
  • Ge det mer tid än du tror
  • Gå ner i tid och/eller byt arbete
  • Gå terapi (KBT)
  • Lär känna dig själv och din kropp bättre
  • Anpassa livet så att du kan må och fungera bättre

Det sämsta du kan göra är att bara köra på som vanligt för då smäller det garanterat igen, kanske ännu hårdare.

Ta hand om dig.

(Och till Bertil och andra som inte själva varit utmattade vill jag säga: spänn er biceps på max i 1 minut, så känns det rent fysiskt i hjärnan när du är utmattad – för vissa är det så konstant, för andra kommer det efter en tids arbete)

16 gillningar

Har själv varit med om liknande två gånger.

Första gången under universitetstiden då jag fick två väldigt bra sommarjobb, men tyvärr tog jag båda så jag fick ingen återhämtning. Det hade jag nog behövt för hösten efteråt gick jag in i väggen, och fick dra ner på studietempot en hel del för att orka (hade läst extra så allt gick bra ändå). Jag började känna mig som vanligt efter ca 1 år.

Och senast i våras så var jag med om något liknande, där jag blev både deprimerad och hjärntrött (de går ofta hand i hand och gör varandra värre). Blev helt sjukskriven ett par månader, och hade en 2 månaders semester efter det, men jag kan inte säga att jag är helt som vanligt ännu. Har inte hittat tillbaka till den ork och ambitionsnivå jag haft tidigare, men det har ändå gått åt rätt håll.

Saker jag gjort som hjälpt mig:

  • Sök hjälp direkt när du känner symptom. Detta blir man bättre på om man råkat ut för det tidigare, men det gäller också att lyssna.
  • Försök fokusera på de sakerna som gör dig gott. T.ex. älskar jag att spela brädspel, men när man är låg så vill man absolut inte göra det heller. Men om jag bara tvingar iväg mig, så känns det bättre senare.
  • Träna hjälpte extremt mycket.
  • Promenader och frisk luft likaså.
  • Gått ner i arbetstid (det gjort jag egentligen före).

Saker som jag överväger och kanske borde göra:

  • Byta jobb. Även till något med sämre villkor och lön, om det är roligt och engagerande.
9 gillningar

Till att börja med…Utmattningssyndrom är på riktigt och existerar och ingen ny “innegrej” som jag upplevde att någon här tyckte. Men har man inte varit i det själv, är det svårt att förstå självklart. Min gamla chef tyckte ex att jag var tramsig som var hemma för migrän, tills hon en dag själv drabbades…
Din största utmaning blir att acceptera att du måste dra ordentligt i handbromsen och skynda väääldigt långsamt framåt. Har själv varit åt det hållet. Blev det för mycket en dag, fysiskt/mental ansträngning så kom jag bokstavligt talat inte upp ur sängen dagen därpå. Det blir bättre, men det måste få ta sin tid. Går tyvärr inte att ta genvägar tillbaka. Men ta hjälp även om du fått många fina råd här inne.
Ta hand om dig!

8 gillningar

4 inlägg delades upp till ett nytt ämne: Utmattningssyndroms vara eller inte vara

Jag har nu flyttat de senare inläggen som vill diskutera utmattningssymptom till en egen ny tråd. Den här tråden berör trådskaparens uppmuntran och vad man kan göra för att hantera en liknande situation.

9 gillningar

Då missförstod du verkligen mitt inlägg.
Det handlade inte om utmattningssyndromet vara eller inte vara utan om möjliga orsaker och vad man då kan göra åt det.
Tycker det är märkligt att min inlägg uppfattades på det vis som du anser.

1 gillning

Jag har inte varit sjukskriven för utmattningssyndrom, men har haft perioder när jag tror jag varit nära och känner igen känslan av att vara nästan allergisk mot stress. För mig (återigen, det gick aldrig så långt att jag behövde sjukskrivas) har det blivit bra. Jobbar som vanligt igen, men hanterar stress ich Tempo på jobbet på ett annat sätt. Jag tror att om man varit riktigt långt ner här kommer man aldrig tillbaka till exakt samma plats. Du kommer bli bättre, men du måste ändra attityd och strategi i yrkeslivet. Kanske till och med byta karriär, även om jag tror det är för tidigt för dig att dra den slutsatsen om du vill tillbaka.

Lyssna på din kropp, var snäll mot dig själv och låt det ta tid, lång tid…

Ditt inlägg passade bra tematiskt i den nya tråden och balanserade de andra inläggen som kom med dit också. Det är svårt ha en diskussion om alla skriver samma sak :slight_smile: .

1 gillning

Jag har varit så utmattad att jag inte kunde göra något annat än att ligga i sängen efter jag kom hem från jobbet, samt hela helgen. den perioden varade i sex månader. det berodde på jobb som saknade mening, men att man var tvungen att jobba hårt ändå.

har haft en del symptom kvar sedan dess. något jag märkt hjälper väldigt mycket är vitamin b12. vet inte om det kan vara samma för andra.

Om det nu skulle vara unikt för Sverige, vad beror det isåfall på? Att svensken har sämre arbetsförhållanden än i andra länder? Eller att Sverige ser utfallet av dåliga arbetsförhållanden som ett problem som behöver lösas i större utsträckning än andra länder?

Sen kan jag generellt tycka att det är bättre att försöka åtgärda orsaken än symptomen. Men i vissa fall är det kanske försent.

Håller inte med och tycker det är tråkigt att forumet verkar vara rätt snävt åsiktsmässigt. Att flytta bort inlägget när jag signalerar viss erfarenhet i frågorna och jag dessutom försöker komma med vissa konstruktiva ideer tycker jag verkligen inte hjälper frågeställaren.

1 gillning

4 inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Utmattningssyndroms vara eller inte vara

Beklagar din upplevelse. Dåligt hanterat av din arbetsgivare.

Hur är din privata situation?

Hur är din fysiska status?

Min erfarenhet är att dessa påverkar möjligheterna till att fungera väldigt mycket.

Det är så skönt att det finns ignorera knappen på den här bloggen och vill inte läsa en ända inlägg av den här arbetsgivaren !:-1: .

Ett inlägg har sammanfogats med ett befintligt ämne: Utmattningssyndroms vara eller inte vara

Är man van vid att i stort sett jämt jobba på högsta växeln och sen inte har tillgång till den längre så är det en rejält obehaglig känsla. Jag har själv inte varit fullt utbränd men nära och jag använder mig rätt mycket av nån sorts energiplanering, dvs vad får ta av min energi och vad får inte göra det. För min del har det handlat om att hitta knepen för att inte slå i taket för om jag gör det så tar det ett par dagar i nedvarvat tempo att komma tillbaka. Det har man inte alltid tid med. Men det händer att jag kalkylerar in rena vilodagar när jag vet att något kommer kräva (för) mycket energi.

Mycket handlar annars om att fylla på på plussidan. Hälsa, kompisar att blaja med, stabil privat situation. Inte kompromissa mer än i undantagsfall kring vad man tror sig klara av. INTE pusha sig (vilket känns väldigt bakvänt om man är van vid det). Och en hyfsad arbetsplats! Det går definitivt att påverka orken på det sättet.

2 gillningar

Det låter som denna arbetsgivare kan ha brutit mot arbetstidslagen.

2 gillningar

Detta är ingen sjukdom utan snarare en överbelastning. Det är av risken för att bränna ut sig som facket sätter stopp för onormalt mycket övertid. Har flera f d kollegor som drabbades av samma sak som dig p g a för mycket övertid, de är alla återställda men det tog lite tid. Vi kunde köra 60-70 timmars veckor under långa perioder genom att kringgå fackets regler i Sverige och när vi jobbade utomlands fanns inga regler så då kunde det bli uppåt 90 timmars veckor ibland. Alla ville ju tjäna pengar men det slet hårt på både kropp och psyke. Man kan drabbas av sömnlöshet, utmattning och oförmågan att senare orka med även små enkla uppgifter. Man kan även få problem med balanssinnet i flera år efteråt och det märks genom att man ofta slår axeln i dörrkarmen när man gåt in ett rum. Gör du det så vet du varför.