Finns utmattningssyndrom på riktigt? | En provocerande men intressant fråga

Kanske uppfattas mitt inlägg provocerande av en del men vågar påstå att jag har en del erfarenhet av att träffa klienter med utmattningssyndrom. Jag skriver inlägget i all välmening.
Man brukar säga att var tid har sina sjukdomar och utmattningssyndrom är nog en sådan sjukdom.
Symtomen beror på långvarig stress med höga nivåer av stresshormoner vilket påverkar fr.a. hjärnan negativt.
Denna stress kan vara orsakad av många olika saker t.ex ett dysfuktionellt arbete men likväl dysfunktionella relationer.
En överväldigande majoritet av klienterna är kvinnor varför man nog för att förstå utmattningssyndrom bör ta i beaktande hur kvinnor fungerar och hur livsvillkoren för kvinnor har förändrats över tid.
Den kvinnliga frigörelsen med allt positivt den för med sig tror jag, när det gäller utmattningssyndrom, kan ha negativa effekter. Kvinnor gör idag mycket av det som bara män tidigare gjorde samtidigt som de i många fall fortsatt tar hand om hem och barn och har svårt att låta männen kliva in och just ta hand om hus och hem vilket gör att kvinnan får för mycket att sköta och stress uppkommer. Jag tror att kvinnan måste tillåta mannen att ta mer ansvar för klassiskt kvinnliga saker och därmed bli avlastad. Tyvärr tror en del kvinnor att städa,tvätta, laga mat, ta hand om barn etc. bara kan göras på ett visst sätt vilket då är just deras eget sätt och släpper då inte in mannen för då görs ju dessa saker på fel sätt. Följden blir att mannen drar sig undan och kvinnan tvingas ta än större ansvar för det gemensamma. Uttryckt på ett annat sätt:
För att det ska bli balans behövs att kvinnor gör /tillåts göra klassiskt manliga saker men också att män gör/tillåts göra klassiskt kvinnliga saker.

7 gillningar

Ligger mycket i det du skriver.

Man får också inse att inte alla passar för alla jobb.

Jag hade som sagt själv ett jobb för ett antal år sedan där jag vantrivdes, kände mig dåligt behandlad och kom inte överens med chefen högre upp. Jag började få sömnbesvär, bli lättirriterad och okoncentrerad. Jag bytte då jobb och mådde bättre.

Jag hade även en jobbig livssituation vid tillfället vilket gjorde att jag kanske hade svårare att tolerera, vad jag uppfattade det som, dåliga ledarskapet hos mig överordnade.

Hade jag istället sjukskrivit mig för utbrändhet (vilket jag självklart lätt hade kunnat göra) hade jag bara fått gå tillbaka till samma arbete senare.

En del människor hade kanske klarat av jobbet bättre än mig men det gjorde inte mig till psykiskt sjuk eller i behov av sjukskrivning.

2 gillningar

Tror du att det faktum att du inte varit i behov av sjukskrivning i en viss situation innebär att ingen annan är eller varit i behov av sjukskrivning på grund av arbetsrelaterade psykiska orsaker?

9 gillningar

Min poäng var att om jag inte gjort något åt min situation hade jag till slut inte fungerat på arbetet. Min poäng var att andra med ”utmattning” också borde ha bytt jobb istället för att sjukskriva sig och skylla på ”omänskliga arbetsförhållanden” etc.

Kanske blir det ändring nu med ny regering? Regeringen Reinfeldt gjorde stora insatser för att minska sjukskrivningarna

1 gillning

Har inte själv kunskaper eller erfarenheter nog för att med emfas hävda någon viss ståndpunkt i denna diskussion annat än att jag är övertygad om att man måste vidga perspektivet lite här och inte bara stirra sig blind på jobbet utan på hela livssituationen. Jobbet är så klart en viktig del av det, liksom familjen, ekonomin, tryggheten osv. Jag tror få ifrågasätter om utmattningssyndrom finns eller inte, utan snarare den i mina ögon något förenklade bilden att det alltid beror på jobbet och/eller chefen. Hur det däremot ska behandlas och vilka metoder som fungerar bäst när det väl inträffat bör med fördel överlåtas till experterna och jag är inte en av dom.

Jag oroas dock över att det verkar som att folk överlag får svårare och svårare att acceptera andra åsikter än sina egna, och att det då genast tycks leda till krav på att dom som tycker fel inte ska få tycka något alls, vilket jag upplevde hände i den första tråden. Det måste gå att respektera en åsikt och den som framför den även om man inte delar den.

3 gillningar

utmattning talas det även om i usa, då säger man burn out. beror ofta på arbete utan mening och inte alltid själva arbetsinsatsen. bara att googla så kan man läsa om det i amerikansk media.

Självklart har folk i alla tider, i alla kulturer, varit trötta på sitt jobb (och delar av sitt liv). Jag har hört uttrycket från min tid i usa.

Skillnaden mot usa, som jag uppfattat den, är att i usa där man sluta på jobbet när det inte funkar men i Sverige blir man sjukskriven i månader för att sedan kräva att arbetsgivaren skall anpassa jobbet.

Men det kan säkert skilja mellan vilken bransch man jobbar i. Vi har ju en person i tråden som jobbat i massor av länder (inklusive USA) och säger att det är vanligt med månadslånga sjukskrivningar etc över hela världen.

Skillnaden är att i Sverige så har vi ett skyddsnät som är anpassat efter verkligheten att folk blir sjuka, råkar ut för olycka etc och kan därför bli sjuksskrivna med stöd utan att förlora sitt jobb.

En mer human inställning.

11 gillningar

Som sagt, googla. Burn out är inte ett svenskt påhitt.

1 gillning

Det finns ”sjukdomar” i olika kulturer och tider. Whiplashskador, långtidsborrelia och elallergi var vanliga sjukdomar på 90-talet men finns knappt längre. Långtidscovid var väldigt omskrivet i början av pandemin men nu är det inte lika vanligt.

Jag tror att det är mänskligt att vilja ha en diagnos, gärna någon som ger ”status”. Utmattningssyndrom låter ju tex mycket bättre än anpassningsstörning även om det är samma sak.

Det är viss skillnad att säga att jag har fått sjukdomen utmattningssyndrom pga min arbetsgivare än att säga att jag inte klarar av mitt jobb. I fall ett lägger man över ansvaret på någon annan i fall två tar man själv ansvar.

Om du är intresserad rekommenderar jag att du läser Christian Rück och Åsa Kadowaki (psykiatriker med lång erfarenhet inom området).

1 gillning

Säger arbetsgivaren som vägrar ta något ansvar.

3 gillningar

Folk jobbar ju för att de måste. Ibland sitter man fast på ett ställe som inte är bra. Jag har ju redan länkat till en artikel i NYT, dvs det är inget specifikt svenskt och det är inget påhitt.

Jag trodde inte heller att jag kunde eller skulle bli utbränd men saker händer och sen är man där. Kanske just för att man trodde att det inte skulle hända en själv och därför inte tog faran på allvar. Eller inte trodde det var på riktigt, som du hävdar.

3 gillningar

Absolut.

Du kanske är lite yngre men på 90-talet var det massor av människor som hade whiplashskador efter bilolyckor tex. Folk gick omkring med nackkragar i många år (tex grannen till Beck i filmerna)

Många människor känner orkeslöshet och nedstämdhet. Vad det beror på kan jag inte svara på, och ärligt talat bryr jag mig inte så mycket heller.

Om en av mina anställda upplever en tung period i livet försöker jag hjälpa dem oavsett diagnos eller inte.

6 gillningar

Respekt :heart::heart:. Vi måste vara mänskliga och omtänksamma mot varandra. Vi är inte mer än människor. Bra jobbat :+1: . Pengar är inte allt i livet och det ekonomiska :heart_eyes:. Man måste lita på sina anställda :+1: .

1 gillning

Om de har presterat under hela provanställningen och jag väljer att gå vidare med dem på lång sikt, för att sedan plötsligt börja prestera sämre / må sämre, så antar jag att något hänt.
På jobbet eller i övriga livet.

Då är det i både mitt och deras intresse att ta reda på vad som är problemet. Det är rationellt ur både ett humanistiskt men också finansiellt perspektiv.

13 gillningar

Det låter bra. Sen finns det gränser för vad en arbetsgivare kan göra med.

Om du har en anställd med sjuka föräldrar, barn med problem och ligger i skilsmässa är kanske deltidsjobb ett tag en bra lösning. Du som arbetsgivare kan dock inte ta på dig att lösa att problem i livet för den anställde

2 gillningar

Nja, nu blev ett stort antal människor helt enkelt utförsäkrade. Några stora riktade insatser för medicinsk rehabilitering var det väl inte tal om.

8 gillningar

Är väl en politisk fråga förstås men något är ju fel (tycker jag) när vi i Skandinavien har världens friskaste befolkning men är sjukskrivna mest.

Tror många helt enkelt medikaliseras för sådant som tillhör livet.

Forskning på detta?
Eller är det bara tyckande från en arbetsgivare som fattar inte varför så många av hens anställda mår psykist dåligt på arbetplatsen?

6 gillningar