Bakgrund: Vi har fått ett erbjudande att köpa en Volvo V40 D3 (2017, Diesel) för 100k från familjen, värderad till 140-150k. Den är nyservad, kamrem är nyligen bytt, och den har gått 17k mil. Ett mindre problem är att vissa funktioner påverkas när 2G/3G-nätet försvinner, men det är inget kritiskt.
Vi äger idag en Opel Astra 2015 som gått 20k mil. Den har börjat krångla med dyra reparationer och verkstadsbesök, men det finns en möjlighet att problemen kan minska om vi har tur. Vi kan också sälja den för cirka 45-50k och därmed uppgradera till Volvon genom att lägga till 50k.
Vår situation:
Jag är student ett par år till och min partner jobbar.
Vi bor på annan ort med dåliga tågförbindelser hem till familj och vänner.
Min partner är väl i grunden mer beroende av bil för frihet och trivsel, medan jag i en större grad känner att jag skulle klara mig utan… Behovet av bil är dock gemensamt och viktigt för min partner, så alltså viktigt för mig.
Dilemma:
Köpa Volvon för 100k: En nyare och mer pålitlig bil som troligen minskar reparationer och problem. Årskostnaden för Volvon och Opeln skulle vara ungefär densamma (30k) – förutsatt att Opeln slutar strula. Om problemen fortsätter blir Opeln sannolikt dyrare. Samt såklart nice med en bekvämare, lite coolare bil…
Behålla Opeln: Köra vidare och hoppas att den slutar krångla. Vi slipper direktkostnaden på 50k, men riskerar fortsatt ökande verkstadsutgifter, samt huvudvärk.
Köpa en billig bil för 20k: En “skitbil” för sporadisk användning (20-30 mil/månad) som uppfyller minimibehovet. Lägre investering, men osäker på drift- och reparationskostnader. Detta har jag inte utforskat alls egentligen, vad är er input här?
Sälja opeln… De 100k, samt 30k per år vi annars lagt på Volvon kan investeras och växa över tid, men detta innebär försämrad flexibilitet och livskvalitet, särskilt för min partner som är ny i staden och har större behov av bilen rent socialt och för livskvalité.
Reflektioner:
Volvon känns som ett tryggt och långsiktigt val, den är välskött, nyservad men har trots allt gått 17k mil, men som jag förstår kan den toucha 30 utan allt för mycket problem?
Opeln innebär en osäker men potentiellt billigare lösning om problemen faktiskt avtar.
En billig bil kan vara ett ekonomiskt mellanting, men förlorar i bekvämlighet och kvalitet. Behöver undersöka detta alternativ mer.
Avstå bil helt är såklart det mest ekonomiska valet, men kanske inte realistiskt för oss just nu.
Vi, och speciellt jag är ambivalenta och behöver fatta ett beslut snart. Vad tänker ni? Tack på förhand
det låter ju som att ni planerar att köpa en bil som gått nästan lika långt, och är nästan lika gammal som den ni redan har - vad är det som säger att V40 inte kommer krångla snart?
En snabb sökning på blocket så hittar man flera bilar från 2017 som gått max 4000 mil för under 80 tusen (mindre bilar från toyota, seat, hundai etc.). Även om ni ”sparar” 50 tkr på att köpa volvon tror jag ni tjänar på att köpa en billigare bil som gått kortare.
Egentligen är det väl att den är välskött, nyservad, bytt kamrem + att det är en volvo, som känns som pålitliga bilar, även om de såklart också kan strula.
Ska kika lite på blocket ang de bilarna du skriver om.
Det är inte lätt med bilar, och jag har varit i samma sits själv. Känns som det blir lätt att man kollar på dyrare bilar och motiverar en högre budget ju mer man kollar (”det vore ju trevligt med backkamera”). Slutade med att vi köpte en 4 år gammal Clio som gått 2000 mil. Oerhört billig att äga och duger i krig som man säger.
Hmm.
Min erfarenhet är att tyska bilar med >ca 10 år och >15.000 mil kommer att fortsätta strula. Sensorer, avgasprylar, elkablar djävlas, jordfel, plastsmäck under huven som spricker och läcker.
Ex Min SKODA ( VAG ) och Min Toyota har bromsok av aluminium. Skodan behövde bak Allt nytt innan 10.000 mil. Nya bromsok( ärgat ihop) , Nya skivor , nya hjullager som mullrade, ny bromssköld, AL som rostat bort.
Toyotan har gått mer än det dubbla och är mer än dubbelt så gammal och jag har bara bytt bromsskivan och P-bromsbackarna bak.
Känner flera med Volvodiesel som fått >20.000 räkning efter 15000 mil för ny koppling OCH nytt dubbelmassesvänghjul. Sliten koppling är ok att fixa men svänghjulen är dyra.
Vi har en Volvo V50 från 2008 som gått 30k, inga dyra reparationer ännu. Bara service plus mindre slitagefix.
Så jag tror på Volvon
Men din Opel är nog slut alternativt dyr framöver.
Det är skillnad på saker och ting.
Är det 1.7-motorn?
I så fall byt. Den generationen är sådär.
Den nya generationen som kom 2016 är mycket bättre på de flesta sätt om du kan tänka dig en Opel Astra.
Som ovan personer skriver, vill ni verkligen ha en bil så kan det vara värt att kolla på en lite billigare & äldre lågmilare.
När vi var i samma sits som er hade vi äldre bilar som gått max 10 tkr där vi fick hjälp med basala grejer som olje/filter/bromsbyte. Har sällan varit så stolt som när jag servat bilen själv, saknar det idag
