N+10 000 SEK
Där N är min nuvarande lön, ungefär så har det känts sen jag började jobba.
10 gillningar
Var det inte tecken på finansiell analfabetism att tänka i termer av lön? Enligt Kiyosaki.
Lön och utdelningar ska vara låga. Allt återinvesteras i ett framgångsrikt, meningsfullt projekt eller företag.
Mycket bra svar!!
Mycket bättre än min omedelbara respons som löd:
Hur långt är ett snöre?
Som ju inte är så hjälpsamt. 
3 gillningar
Jämför man med andra så borde vi kanske tjäna mer… men sett till oss så hade jag hellre minskat arbetstiden än ökat lönen nu.
Eller så är enda problemet att nöjdhetsinflationen inte har kommit ifatt oss ännu… för lite att lägga pengar på i förhållande till inkomsterna. Men i längden är det ju bra för sparandet tills man kommer på vad vi verkligen vill ha.
För mig, det som är viktigt är vad jag har kvar efter alla utgifter är betalda och för mig en bra lön är utgifter+25000 och uppåt. Dvs, att jag har minst 25k netto varje månad att spara eller spendera fritt på det jag vill exklusive mat (restaurangbesök för nöje räknar jag inte i kategori “mat”).
Beror nog väldigt mycket på i vilket sammanhang och andra parametrar. Statistik i all ära men då får man i det avseendet även tänka på sammanhang och olika parametrar även där.
Det som är bra lön på ett sommarcafé för en ung person i Arboga kan var extremt dålig lön för en 55 årig managementkonsult som jobbat mot internationella storföretag under hela sitt liv.
3 gillningar
Borttagen för att dölja personlig information
Arbetade i 14 år som ledande montör inom stål byggnation / svets montör. Då hade jag 36500 brutto, firmabil och 7-16 jobb.
Gick sida vid sida med isolerarna på storbygget och spontan ansökte, utan erfarenhet. 10 månader in på det nya arbetet har jag 52000 brutto, vilket i mina ögon är helt sjukt med tanke på den lilla hjärnkapacitet som krävs kontra mitt tidigare yrke.
Jag anser mig själv ha en bra lön, nästan för bra, men det berättar jag inte för chefen 
3 gillningar
Jag har alltid funderat på hur tusan man pallar att jobba som isolerare varenda gång jag sett dem på ett bygge. Klart det värsta jag kan tänka mig så att lönen är bra förvånar mig inte. Trivs du så är det ju toppen!
Du får inte betalt för att det är svårt. Du får betalt för att det är slitigt.
Det hela beror på åldern. Efter gymnasiet 2020 hade jag 25k ingångslön, 27k efter några månader. Mina klasskompisar som jobbade skift fick 35 ingångslön hos samma arbetsgivare, nu är de uppe på 45, man blir lite avundsjuk… det är bara tur och otur det där med lön känner jag. En skiftgående elektriker som för det mesta sitter och scrollar facebook i väntan på arbete kan tjäna mer än en ingenjör, vad i hela friden. Jag ifrågasätter ibland varför jag ens studerar när jag till och med tycker det är roligare att jobba. Men nu när man börjat får man väl ge sig fan på att gå klart
En bra lön är den man får behålla själv……
Ja jag vet jag inte okej att tycka så
Sjukt ändå. Ju mer jag kämpar desto högre lön får jag.
3 gillningar
Sen tidigare i år tjänar jag 115.000 kr i månaden, vilket blir ca 70.000 kr i plånboken efter skatt.
I en svensk kontext är det absolut en bra lön -men som många påpekat är det mesta relativt. Men kostnader är objektiva - Stockholm kostar Stockholm så att säga.
I ett Europeisk perspektiv i min bransch och senioritet är lönen helt okej. Bättre än medioker med på inget sett extraordinär.
Lönen ger mig på inga sett det jag vill ha/strävar emot - vilket är att inte vara beroende av en lön i överhuvudtaget. Dvs att vara framgångsrik entreprenör och företagare.
Att ens fantisera om vad som är en ”bra lön” känns, för mig, ganska ”scarcity mindset” som limiterar en till tanken att lyften en lön skulle vara det enda valet i livet. Och helt uteslutet företagande, sidoinkomster, att äga tillgångar, avkastning osv. Dvs det som sannerligen förmögna människor arbetar med för att skapa och förvalta sann rikedom.
Med det sagt så förstår jag naturligtvis frågan, och 99% av befolkningen kommer vara fast i löneparadigmet - vilket också får ekonomin som helhet att ens gå ihop.
Så för mig personligen är ingen lön särskilt ”bra” eller åtråvärd i sig - utan mer av ”a means to and end” medan jag testar/arbetar fram andra affärsideer/bolag med potential att skapa riktigt välstånd - vilket i princip ingen lön kan göra.
PS: många tar upp att om lönen är bra beror på omkostnader.
Hyra: Stockholms innerstad, 17.000kr i månaden (delar med flickvän)
Mat: har ingen exakt siffra men äter ute max 1 gång i veckan, annars mycket kött som kostar vad inflationsjusterat livsmedel kostar 2023.
Lån: Hyr för tillfället så inget bostadslån, men gammalt studielån på kanske 600kr i månaden.
Sparande: Med ovanstående omkostnader samt lite semester osv inräknat så räknar jag med att kunna spara mellan 40-50.000kr i månaden. Vilket är ”bra” men å andra sidan på inget sätt livsomvälvande. Jag fokuserar som sagt på att tjäna mer snarare än att bara köpa Eldorado produkter och återanvända tandpetare…
2 gillningar
Inte för att ge dig råd du inte bett om, men du kanske ska fråga dig själv om det finns saker du kan använda dina pengar till för att förgylla ditt liv istället för att bara lägga allt på hög? Jag vet så klart ingenting om ditt kontext men spontant så låter det faktum att du sparar mellan 40-50k i månaden netto och inte känner att det är livsomvälvande för mig som att du inte riktigt nyttjar de friheter och möjligheter den sortens relativa ekonomiska frihet ger (med emfas på relativa - jag förstår din poäng).
Att du siktar på att bli framgångsrik entreprenör hellre än vara fast i löneparadigmet är någonting positivt men med såna marginaler borde det inte finnas något motsatsförhållande mellan det och att unna dig medan du fortfarande är relativt ung 
3 gillningar
Sånt här som forum är tillför ju - utbyte av tankar idéer och perspektiv 
För att ge lite kontext, jag är 37 år, så inte jätte gammal men absolut inte ung. Och jag har alltid känt det som ett personligt misslyckande att jag alltid hyrt min bostad och inte lyckats göra en bostadskarriär. Kommer från ett medelklass hem, men några hundratusentals kronor liggandes i startkapital till en kontantinsats när man flög ur boet var det inte tal om (även om så verkar fallet bland orimligt många man ser i sin närhet?)
Nu är ju den resan ett lite avslutat kapitel i och med ränteläget (dvs det går inte riktigt att köpa och bara helt enkelt bo i en bostad 2-3 år, och sen sälja med hundratusentals kronor eller mer i vinst, som varit modus operandi på Stockholms bostadsmarknad de senaste 15+ åren)
Så målet med det grova sparandet är att säkra det mesta basala i tillvaron: ens hem.
Och även om att äga inte är lika uppenbart lukrativt som det varit, så är fortfarande att äga sin bostad och få det till en finansiell tillgång över tid något jag finner ekonomiskt rationellt och ett mål i närtid. Och för att få något anständigt innanför tullarna i Stockholm är det 1 miljon + i kontantinsats som gäller. Och riktigt där är jag inte än.
Även om jag lyckas spara 45k i månaden konsekvent över de närmaste 12 månaderna så kommer jag ha lite över miljonen i ackumulerat kapital. Vilket ändå blir ett rätt dyrt lån att ta för att få någon vettig stans att bo. Och då tickar åren vidare och vipps så är man 40….unt so weiter.
Att ha den här lönen har blivit insiktsfull de senaste 3 månaderna, då jag kommit till realisationen att jag har större mål än att vara anställd och att ingen lön någonsin kommer kunna tillfredställa de finansiella mål jag har - även om en lön som den jag har nu kommer vara ett verktyg på vägen dit.
Med det sagt har jag kunnat ”scratch some itches”
Som vissa dyrare konsumtionsköp jag ”drömt om” samt att få bjuda på vissa ur familjen på en resa i sydeuropa i slutet på sommaren osv.
4 gillningar
Sen blir ju definitionen av vad man menar med ”livsomvälvande” högst relevant här.
Så låt mig förtydliga.
Visst, i dagsläget kan jag konsumera betydligt mer än när jag var i 20 års ålder tex.
Men jag har inte kapital till en lägenhet, det kommer behövas ca 350-400k till en tvångsanslutning till vatten och avlopp till sommarstugan, kanske behöver man en bil i framtiden av flera anledningar. Plötsligt pratar vi åtskilliga miljoner för realisera något.
Och jämfört med de jag kallar förmögna så är dessa summor småpotatis. Som nämnts tidigare i den här tråden så kom en miljon i månaden i inkomst upp som ett exempel - det är vad jag skulle kalla livsomvälvande.
Personer som Alex Hormozi, Jacob De Geer, Sebastian Siemiatkowski, Daniel Ek osv är i mina ögon i sannerhet rika, förmögna. Deras livsgärningar och entreprenöriella dåd har varit
Livsomvälvande i ordets sanna bemärkelse.
Det finns ett före och ett efter Spotify.
Det finns ett före och ett efter Aquisition.com
Det finns ett före och ett efter iZettle (och framför allt efter De Geers exit via Paypal köpet…)
Även om man själv bara skulle nå en fraktion av dessa personers framgång så skulle det rent ekonomiskt ha såpass omvälvande effekter att det även i mitt liv skulle finnas ett före, och ett efter.
Med det sagt så tänker jag på klassikern att om man siktar mot stjärnorna så kan man hamna i himlen 
1 gillning
Om enda målet är att komma upp i höga siffror och jämföra med andra är det ett oändligt spel. Det finns alltid 1% av 1% som man inte tillhör, och där man själv står är vardagsmat.
2 gillningar
Absolut, och det var därför jag inte nämner specifika siffror - då just det inlägget var ett förtydligande kring vad jag menade med begreppet ”livsomvälvande”
Som jag skrev ovan så är anledningen till att jag lägger en hel del pengar på väg att jag står utanför bostadsrättsmarknaden på grund av att jag helt enkelt tjänat för dåligt under större delen av mitt arbetsliv för att det skulle vara på tapeten.
Detta förtydligades i kontexten av att jag tog upp vad som är en ”bra lön” och att i min mening, för mig, så är ingen lön bra nog då jag har andra ambitioner än att vara anställd på lång sikt.
Jag håller 100% med att någon kommer alltid vara rikare så den tävlingsaspekten intresserar mig inte alls. Sen blir ju livet jäkligt torftigt med andras recept på att bli ”rik” genom att bara äta eldorado produkter, återanvända tandpetare och aldrig ta en fika på stan. Jag ser det då som mycket mer ekonomiskt rationellt att försöka aktivt tjäna mer snarare än att dra ner på varje utgift.
2 gillningar
Spara och investera i några år så kan du pensionera dig före 99% av alla andra. Du har en guldsits men verkar oförmögen att njuta av den för att du inte skapat nästa Spotify. Mitt råd är att du biter ihop och börjar med en reality check.
3 gillningar