Dela med dig av din tid istället för dina pengar…
Även personer som jobbar för hjälporganisationer kostar pengar.
Säkert iaf 500 kr per timme (om du inkluderar allt).
Kan du hjälpa till 10 timmar en dag, så är det 5000 SEK !
Eller så kan du hjälpa dem spara pengar direkt genom att skjutsa dem, åka till en tipp, måla om lokaler eller vad som helst som de annars hade behövt lägga massvis med pengar på.
Om du t.ex. målar om, kan du betala för färgen och målargrejerna också om du även vill hjälpa till med pengar.
Tid = kärlek och förståelse.
Genom kärlek och förståelse kommer du sen kunna ge dessa verksamheter vad de verkligen behöver. (kanske pengar, men det visar sig)
Intressanta tankar och perspektiv! Jag hade tankar om procentsats tidigare men gått ned till 0 % regelbundet nu. Har pengar som snurrar i kiva (kommer nog lägga in mer pengar vid tillfälle) och spontan-ger då jag tror att den handlingen ger mig själv mer lycka i stunden än ett månadssparande. Så jag är rätt ”lättköpt” när jag ser något.
Sedan har jag lånat ut mycket till familjen som jag är skeptisk kommer komma tillbaka i närtid och lånar även ut till vänner som har lite pengar, vilket jag också ser som en form av välgörenhet då risken att jag förlorar pengarna är rätt stor (och jag är ok med) och den uteblivna räntan.
Så jag kör på spontana delar för in egna välmående och mer lån vid behov skulle jag säga då jag tror mer på det (och forskning stöttar det).
Månadsgivande till ett antal organisationer + lite ad hoc givande under året. Satte rutinen när jag började jobba heltid men motsvarar nu ca 1% av nettoinkomsten.
Räknar även mitt medlemskap i Svenska kyrkan som välgörenhet (till viss del). Samt av hög skatt får väl en blygsam del räknas som välgörenhet (om ej frivillig).
Blev inspirerad av tråden så kommer se över & uppdatera välgörenhetskvoten för att matcha nuvarande intäktsnivå.
Två tips:
Ge också av din tid ideellt, särskilt om du har någon särskild färdighet som är dyrt för NGOs att köpa in (tex hantverkare, advokat, annan rådgivare).
Haka på hävstångsinitiativ, tex om din arbetsgivare matchar givande eller tex Roger Akelius senaste matchning.
Jag är med i svenska kyrkan så jag ser det som att en del av avgiften till svenska kyrkan är välgörenhet. De tar ett stort ansvar vad gäller hemlöshet och fattigdom i alla fall i Stockholm. De hjälper givetvis även människor i sorg.
Jag ger minst 200kr/månad till ett par olika organisationer som jag tycker verkar göra ett bra jobb, särskilt Läkare utan gränser, SOS barnbyar och Hjärnfonden.
Genom att skänka minst 200kr per tillfälle så kan jag ju styra en mikroskopisk del av skattepengarna (genom att få minskad skatt som jag också skänker), vilket jag tycker känns mycket bättre än att politikerna ska välja var min välgörenhet ska skickas
Brukar även ge lite extra vid större katastrofer som Ukraina nu.
Varför är det bättre att ge någonting kontra att inte ge någonting?
Är en person som tjänar lite, och därför betalar lite i skatt (och därmed statligt tvingad välgörenhet), sämre än en som tjänar mycket och därför betalar mycket i skatt?
Jag bestämmer i slutet av varje år om jag ska ge något och i så fall hur mycket. För min del blir det knasigt att på förhand bestämma en summa eller en procentsats. Det passar inte mig med regler av det slaget utan jag vill besluta fritt efter hand.
Jag fattar att för den som vill ge varje månad är det praktiskt med en given summa vid varje tillfälle.
Alldeles för lite. Men jag skänker några större summor (med mina mått mätt) till ett lokalt djurhem som tar hand om katter som farit illa ett par gånger om året.
Ja du har helt rätt, lite konstig formulering från min sida.
Det ska såklart finnas utrymme i ens ekonomi och det är självklart heller inget krav om det nu finns det.
Jag respekterar era resonemang oavsett hur ni väljer att göra och jag förstår båda sidor. Jag själv har ju också pausat, gått ur svenska kyrkan en period osv. Inget behöver vara svart och vitt. Jag har dock landat i att jag gärna vill bidra lite mer då det har gått bra för mig i arbetslivet sista åren.