Omodernt är ordet 
Vi är hänvisade till kommunens återvinningsstationer utöver plast och glas som finns i ett litet, litet stinkande rum i källaren.
Det är sant att det alltid kommer finnas något man har svårare för, men hur resonerar man när det råkar falla inom kategorin personliga ”deal breakers”? Bit ihop och tänk på drömmen? Eller acceptera att man behöver flytta på sig för att må bra här och nu och skjuta på drömmen?
(Eller börja fundera på hur man har råd med både och som Jan föreslår! 
)