Vad är rimligt i ett samboavtal med gemensamma barn och icke gemensamma tonåringar?

Vardagsekonomi Juridik: familje-, arvs- och förmögenhetsrätt
1

Hej gott folk!

Jag och min fästman planerar att skriva både samboavtal och testamente nu under hösten/vintern. Jag är gravid och vi väntar vårt första gemensamma barn i början på nästa år. Han har två tjejer till tonåringar på deltid sedan ett tidigare förhållande - den ena är 16 och den andra fyller 19 nu i oktober. Jag har sålt min lägenhet och flyttat in i min fästmans radhus för tillfället, men vi försöker sälja radhuset och hitta vårt nya gemensamma hem/hus som vi hoppas på att köpa så snart vi hittar det!

Till min fråga: vad är rimligt att ha med i ett samboavtal i min situation? Både så att det täcker situationen nu och framgent när vi tillsammans har införskaffat oss ett större och gemensamt valt boende. Vi hade först tänkt gifta oss nästa år men då det verkar komma en liten knodd får vi skjuta på det ett år. Jag är väldigt angelägen om att gifta mig och min partner vill det med, så jag tror att det som mest dröjer 2 år innan dess. Oavsett behöver vi ha ett samboavtal under tiden och också ha bestämt oss för hur vi vill göra med saker och ting.

Just nu är situationen följande: vi har delad ekonomi, men kommer ha gemensam framöver. Det innebär att jag betalar motsvarande “hyra” och att vi har ett gemensamt ica-konto där jag sätter in motsvarande 1 person och min fästman för 2 personer (3 personer heltid har vi räknat då). I övrigt gör vi vad vi vill med våra egna pengar. Hans yngsta går i gymnasiet och får sitt studiebidrag och får därmed hushålla med sina resurser själv. Mat och hygienartiklar osv köper vi givetvis in men i övrigt om hon vill hitta på saker eller ha något smink får hon stå för det. Behöver hon någon ny vinterjacka eller liknande som kan vara dyrare, får hon betala en del själv men givetvis inte hela. Hans äldsta har kämpat med depression i många år och legat efter i skolan då hon varit hemmasittare. Hon gick nästan ett år på gymnasiet förra året, men fick inte fortsätta nu efter sommaren då hon inte klarade kurserna och hade för mycket frånvaro. Just nu gör hon ingenting, varken pluggar eller jobbar. Detta är något vi kämpar med, att hon ska hitta vad hon vill sysselsätta sig med framåt, så hon kan börja nästa år. Oavsett så har hon inga pengar och ber regelbundet om pengar till diverse specialschampoon, smink och grejer av min partner, som ofta swishar henne och inte ger henne incitament till att skaffa egna pengar. Nu när vi kommer ha gemensamt barn och lägga gemensam budget, ha gemensam ekonomi osv så vet inte jag vad som är rimligt och viktigt att ta med i ett samboavtal. Jag tänker att vi i det behöver göra någon anteckning om att en viss del av hans lön ska gå till att försörja i vart fall den yngsta till en viss ålder, men den äldsta har han ju inget försörjningsansvar för. Dock behöver han ändå givetvis ha någon form av plånbok till födelsedagar, någon speciell resa eller så om vi vill göra det och har utrymme för det. Hur skriver man detta på ett bra sätt i ett avtal? Eller hur kommer man överens? Vad är rimligt att begära av sin partner?

Tar tacksam emot all er kloka hjälp!

2

Hur är eran ekonomi annars, har ni det bra?

Tänker att om ni har det bra ställt kanske det inte är värt att gå in så sterilt in i hur mycket pengar som får spenderas på barnen. Det är ändå ens barn, finns inget större för många - i alla fall för mig.

Alla vi är olika självklart, men jag hade personligen inte uppskattat om min fru ville avtala hur mycket vi spenderar på barnen.

Förstår om problemet är att eran ekonomi är tight och ni nästan inte går runt men ett barn får bara dyra märkeskläder konstant eller varje ny iPhone som släpps. Men även då känns det mer som en relationsfråga man diskuterar och inte något man avtalar.

Vet inte, jag kanske inte bör svara på detta egentligen då jag nog är rätt så annorlunda från er.

3

Det har du absolut en poäng i!

Vi är båda strax över medelinkomsttagare så det är ingen ko på isen så, mer än att vi gärna vill ha flera aktiva sparanden och ligga så lågt i belåningsgrad vi kan. Vi kommer ha mindre pengar att röra oss med framöver pga föräldrapenning dock närmaste 1,5 åren. Frågan ställs mer för att jag inte kan detta och vet vad som är rimligt. Jag tror personligen inte att han hjälper henne riktigt genom att ge henne pengar till allt möjligt bara för att hon “vill”, men det har jag mindre med att göra. Som du säger är det hans barn och givetvis är det få områden i livet man vill lägga mer pengar på, dock är det en speciell situation att ha en nästan vuxen hemmasittare. Kanske ska jag släppa den delen. Oavsett behöver vi ett samboavtal och det kan bli en aktuell diskussion när vi har mycket mindre pengar att röra oss med som föräldralediga.

4

Det mesta rör inte samboavtal utan är saker ni behöver reda ut i allmänhet utan att ha något juridiskt avtal kring. För bostaden får ni ordna livförsäkring så du kan köpa ut särkullbarnen ifall sambon går bort.

Särkullbarnen bör ni hantera lika ert gemensamma barn. Lika mycket från era gemensamma pengar för fördelsedagspresenter, julklappar, studentpresenter etc. Hans döttrar kommer ju även bjuda in dig till sina framtida födelsedagar, bröllop, dop etc.

Styvdotterns sjukdom verkar det som du försöker bota med kvacksalveri. Låter mest som önsketänkande att hon skulle bli frisk av exakt samma huskurer som gynnar dig. Här tror jag både du och din sambo skulle må bättre av mer kunskap inom området och större ödmjukhet.

2 gillningar
5

En bra poäng. Jag är ödmjuk inför att jag inte har kunskap om detta och har därmed inte lagt mig i något som det är nu.

Huvudpoängen här var inte just hans döttrar utan jag försökte bara förklara vår livssituation och med det sagt, fråga vad som är viktigt att ha med i ett samboavtal.

1 gillning
6

Vad vill ni uppnå med ett samboavtal? Jag har ingen erfarenhet av det själv, men tänker att det används om man har ett behov av att separera ens personliga ekonomier vid eventuellt framtida uppbrott?

Om ni ska ha gemensam ekonomi och gemensamt boende framgent så kanske det inte behövs ett avtal? Har ni funderat på att gifta er lite snabbt innan barnet föds för juridiska avseenden? (Och kanske ha en fest när det passar bättre).

1 gillning
7

Hej @Mumsan,

Jag har dessvärre inga konkreta ekonomiska eller juridiska råd, men vill bara säga att jag tycker att du verkar vara en klok, reflekterande och insiktsfull person, och en engagerad bonusmamma.

Jag skulle råda dig att, i samråd med din sambo, ta kontakt med en advokat med erfarenhet av familjejuridik, för att få hjälp med att utforma ett samboavtal.

Jag har tidigare i livet befunnit mig i en situation som har en vissa likheter med din. I det fallet hade min sambo två barn som när vi träffades var mellan 20 och 25 år gamla, men fortfarande förlitade sig helt på sin pappa både för sin försörjning och för kontinuerlig hjälp med alla aspekter av att hantera vuxenlivet.

Det tillståndet gick heller inte över, utan förvärrades bara med åren, i ungefär samma takt som min sambo alltmer intensivt försökte “avlasta” dem, ekonomiskt och praktiskt, i hopp om att det skulle förbättra deras respektive livssituation, och frigöra deras inneboende resurser. Så skedde dock inte. Tvärtom.

Vi hade till största delen delad ekonomi, frånsett en gemensamt ägd bostadsrätt, och min sambo hade goda inkomster, så det påverkade inte vårt liv ekonomiskt sett i någon större utsträckning (men då levde vi heller inget utsvävande liv, utan ganska måttfullt/ordinärt).

Men det var oerhört påfrestande på andra sätt. För oss båda; även jag var periodvis djupt engagerad i att försöka underlätta mina styvbarns liv och lösa deras problem.

Vi gifte oss aldrig, och skaffade inga barn tillsammans, men när vår gemensamma bostadsrätt införskaffades - 13 år in i förhållandet - så anlitade vi en advokat som hjälpte oss med samboavtal och testamenten.

Min sambo avled hösten 2023, och hade han inte haft ett noga genomtänkt, detaljerat och tydligt formulerat testamente (han skrev om det ett par gånger under åren, även då med hjälp av advokat) så hade jag haft det oerhört besvärligt ekonomiskt idag.

Önskar dig lycka till!

3 gillningar
8

Istället för att fråga folk att killgissa, anlita en jurist som hjälper er att formulera ett avtal som funkar för er, om ni inte tycker att sambolagen funkar för er. Utan avtal så går bostaden och alla andra tillgångar till sambons barn, inte till dig. Du har ingen rätt till något av dennes tillgångar. Kan vara klokt att tänkat på:
Samboavtal – för att reglera vad som ska ingå i bodelning.

Testamente – för att ge sambon rätt att ärva (så långt det är möjligt).

Livförsäkring – där sambon är förmånstagare, för att kunna lösa ut barnen

Samägandeavtal – om bostaden ägs i olika andelar.

Rådfråga en jurist är allt jag har att säga.

1 gillning
9

Att gifta sig ur juridisk aspekt tar inte många minuter. Är det det ni siktar på men inte har tid med kalaset just nu så hade jag (då jag inte är djupt religiös) gjort juridiken nu och festen senare, snarare än böka med samboavtal som kommer vara dyrare och aktuellt i något enstaka år.

Detaljer kring budget för semester etc låter knepigt att försöka reglera i ett avtal. Det låter mer som något jag hade haft samtal om förväntningar kring.

Givetvis stor varningaflagga på hemmasittaren som din sambo enablear. Risken är att han aldrig kommer kunna kapa medberoendet och att om 30 år har ni en 45 åring som går till din sambo för hjälp. Jag hade sattsat på att försöka få din sambo att söka professionel hjälp för att reda ut vad han som förälder bäst gör i situationen (troligen inte att återkommande swisha för onödiga dyra intressen utan krav på motprestation till en hemmasittare utan driv).

10

“Bör” är ett lite för starkt ord för en situation som skiljer sig kraftigt från familj till familj. Särkullsbarn på halvtid i övre tonåren är på många sätt något tämligen annat än gemensamma barn.

12

Jag tror jag förstår dig rätt; för den förälder som är vårdnadshavare till särkulls och övriga barn kan det rimligen vara 0 skillnad.

För bonusföräldern är det nog ofta en skillnad mellan ens bonusbarn och ens egna barn, även om man givetvis sköter det snyggt.

Särkullsbarnet har ju oftast en till familj, så behandlar man de exakt lika i familjen blir det ju inte lika.

2 gillningar
14

Tack för all input!

Jag kontaktar juridisk rådgivning för hjälp. Som poängterades i tråden behöver vi se över både samboavtal, testamente och livförsäkring.

Vill bara tillägga att min sambo har engagerat sig något enormt (och fortfarande gör) i sin hemmasittande dotters krångliga situation. Sen jag kom in i bilden för 2 år sedan har jag också gjort det (inte i form av pengar men i engagemang, kontakter och annat). Givetvis vill vi göra allt vi kan för att hon ska få så bra förutsättningar och må så bra som möjligt, så hon kan vända på sitt liv till det bättre. Det har dock ingenting att göra med det juridiska egentligen så jag vet inte varför jag tog upp det… försökte bara förklara vår livssituation och skrev nog snabbare än jag hann tänka mig för.

3 gillningar