Min fru och jag har två barn ihop samt ett större bonus barn som är 14 år gammal från hennes tidigare förhållande.
Grejen är 14-åringen har bott på heltid hos oss sedan innan min fru och jag flyttade ihop för ca 7 år sedan.
Det som gör mig lite obekväm, är att hon inte tagit tag i delad vårdnad. Rent juridiskt är det delad vårdnad men i verkligheten är ungen på heltid hos oss sedan många år tillbaka. Argumenten är, vill inte ta ifrån barnet från sin fader samt inte vill bråka. Jag har inte petat i det eller vetat om hur allt brukar hanteras.
Biologiska fader är nog nöjd med detta.
Min fru bryr sig inte om pengar i den utsträckning som jag utan nöjer sig om det går runt.
Eftersom vi har ekonomi tillsammans så känns det som att det påverkar mig (mest mentalt).
14-åring äter som en vuxen och sitter vid datorn om dagarna. Det kostar en del pengar för vårat hushåll.
Både jag och min fru har inte varit särskilt bra på att spara nästan alls i 20-30 åldern och inte haft så mycket att röra oss med, först de senaste åren som det blivit bättre. .
Jag ser bara 20K om året som vi kunnat använda. Jag har svårt att resonera förbi detta, eller släppa. Samtidigt vet jag att jag är enkelspårig och kan fokusera på hinder/negativa.
Ja, ur ett juridiskt perspektiv låter det som om fadern ska betala ett underhållsbidrag. Har fadern det gott ställt ekonomiskt kan det också vara aktuellt med s.k. standardtillägg.
Låter sannolikt som om hon innerst inne är rädd att förlora kontakten med sin son och därför ej vill stöta sig med fadern då en konflikt med fadern ytterst skulle kunna leda till ett sådant resultat.
Tyvärr har en del föräldrar svårt att se sina barn som unika individer utan ser dem istället som förlängningar av sig själva och har då svårt att se logiskt på situationen och se på saken ur ett rent barnperspektiv. Underhållsbidraget är ju egentligen pengar som ska gå till barnet.
Svårt för dig att göra så mycket åt saken.
Ibland är det kanske lättats att låta saker bero då konflikter med irrationella människor riskerar att kosta mer än vad de smakar.
Jag tolkar det som att biologiska pappan inte är med i bilden.
Du skriver “hon ger bort pengar på detta vis”
Bara för att en kan på ett lagligt och smidigt sätt extrahera pengar från någon annan gör det inte rätt.
Dessa pengar är hans fram till den sekund dem lämnar honom.
Att han är trevlig är ingen anledning att kräva honom på pengar
Det gäller då 1823kr om jag förstår rätt, det är en väldigt ynklig summa och det är svårt att rättfärdiga att dra upp denna potentiella infekterade drama med en tonåring i mitten, den värsta åldern, för ynkliga 1823kr.
Såvida ni inte är i absolut behov av dessa pengar och skulle kunna budgetera om så är enligt mig detta inte rätt väg att gå.
Jag har inte haft koll på detta, jag har inte frågat om detta heller direkt sedan något år tillbaka då de även delade på barnbidraget som de inte gör nu.
@Jesper90
Det blir runt 20K på ett år. Man kanske inte ska tänka så men det blir ju så.
Jag nämnde att han är trevlig för att understryka biologiska pappan inte är något “problem” att kontakta eller diskutera med.
Jag har varit i en liknande situation. Våndades mycket och hur jag skulle göra. Snabbt valde jag att inte se det som ett problem längre. Livet blir inte 100 procent rättvist eller optimalt. Jobba på en god relation till bonusbarnet, att ni som hela familjen hittar på saker och sluta se det som ”kostnader” när hen äter.
Så med risk att låta hård: jobba på din inställning och släpp det.
Om det inte går: ta snacket med din fru och var beredd på de eventuella konsekvenser det kan få.
Jag har både betalat och mottagit underhållsbidrag (via barn) och anser ju att det är de biologiska föräldrarnas förbannade skyldighet att detta funksr utan extern inblandning.
Gör det inte det så går man genom FK, inte genom någons nya partner.
Är det ett verkligt problem i er relation bör du och din partner prata mer om detta. Tycker hon inte det är ”värt det” får du bara acceptera det.
Men, utan att ha hela bilden: Jag tycker det låter som att den biologiska pappan skulle göra mer.
Det låter hemskt att du iakttar bonusdotterns måltider och tänker på hur mycket det kostar er tänk på vad det skulle göra med henne att veta hur du betraktar henne…
Du säger att du och din fru har det bättre ekonomiskt idag så då utgår jag från att ni har råd med de kostnader ni har idag. Om du inte sagt nåt om detta med underhåll tidigare när du och din fru hade det sämre ekonomiskt, varför ska du då dra upp det nu…? För att rätt ska vara rätt…? Bara du inte sätter era relationer på spel.
Om jag tolkar det hela rätt så är det väl egentligen lika mycket mamman som tagit på sig hela försörjningen för barnet utan att ta diskussionen med pappan/exet om det ekonomiska? Nu är det ju bonuspappan som betalar för (delar av) det som pappan egentligen borde stå för och det är väl framför allt mammans ansvar att se till att det blir rätt gentemot nya partnern.
Tror att mycket skulle kunna lösa sig om de bara satte sig ner och pratade.
Japp, vi är överens. Det var mest semantik där. Jag skrev “mer” och menade “ekonomiskt” men lägger naturligtvis minst halva ansvaret för samtalet på den biologiska mamman.
Bäst är att prata, bli överens, reda ut samt att träffa sina barn. Inte minst det senare borde den andre föräldern vara intresserad av.
Det är inte jag som bestämmer och om jag känner min fru rätt kommer hon aldrig kräva några pengar i efterhand.
Hon har inte varit påläst och trodde att delad vårdnad på pappret gjorde att man inte har rätt till detta.
Jag hoppas att betalningarna kommer igång så snabbt som möjligt.
På sätt o viss kan jag tycka att biologisk pappan bör nämnt något om underhåll, om detta då de själva har bonusbarn. Biologiska pappan betalar ingenting, mer än ett månads sparkonto mig veterligen. Det är min fru som står för kläder, mat, veckopeng, fritidsintresse etc.
tänk på vad det skulle göra med henne att veta hur du betraktar henne…
