Jag har sedan tre år tillbaka separerat från mamman till min nu 6åriga son. Tagit tag i mitt liv och skaffat mig en bra utbildning och således en bra lön. Vi har inlett samarbetssamtal hos kommunen och där ligger dom på nåt väldigt att jag borde betala underhåll till mamman för att jag tjänar bättre än henne. Ca x2 netto.
Det som stör mig mest är att under tiden jag studerade och tog tag i mitt liv så har hon gått och skaffat sig massa trevliga blancolån och sprutat ansiktet fullt med botox. Rent generellt en väldigt ohälsosam relation till pengar som leder till att hon är där hon är. (Jag fick rädda upp det ekonomiska gång på gång vid samboskapet)
Jag tycker det är helt vansinnigt att jag ska behöva ge mamman pengar och samtalen kretsar bara kring att jag har det så bra och att man vill åt mina pengar.
Har någon liknande erfarenheter och hur gick det för er?
Jag vill vara väldigt tydlig med att sonen har det bra hos oss båda! Inga konstigheter där.
Men behövet av underhåll finns inte om man tar ansvar för sin egen ekonomi. Det är det jag vill lyfta fram här. Lagom till att mina underhållsbidrag trillar in så blir det garanterat en omgång med fillers eller ett par nya träningsbyxor.
Fast, om du inte vill se till att ditt barn får det underhåll barnet har rätt till. Så är det du som också framstår som en person som försöker undvika ansvar.
Se dig själv som en bra förebild för ditt barn, här verkar du vara någon som försöker hämnas på sitt barns mamma.
Föräldraskap är på livstid och är på många sett ett privilegium. Dumpa inte det med ekonomiskt tjafs.
Jag förstår inte riktigt. Ni har barnet varannan vecka (och han har det bra hos er båda - fint så!), men kommunen tvingar dig att betala underhåll, trots att ni delar på vårdnaden?
Om du har bättre ekonomi än mamman, kan du kanske ta större del av inköpen som går direkt till sonen, kläder, mobil, tv-spel, avgifter till föreningar osv? Dvs, inte betala via mamman, då pengarna tydligen riskeras att devalveras på vägen.
Det normala är att underhållsbidrag inte ska betalas vid helt jämställt växelvis boende, men om den ena föräldern har mycket högre inkomst och den andra inte kan ge barnet en likvärdig levnadsstandard, kan underhållsbidrag aktualiseras.
Barnet bor växelvis hos er, båda kan erbjuda ett hem, mat och kläder. Jag förstår inte riktigt varför du ska betala underhållsbidrag?
Som nisse1 skrev är det rimligt att du betalar för dyrare inköp till sonen och dyra fritidsaktiviteter, men utöver det… nej, jag förstår inte varför.
Jag har själv haft samtal i Familjerätten, och min erfarenhet är att man behöver en egen terapeut eller vän att bolla med mellan samtalen. Man behöver bestämma sig för var ens egna gränser går, och inte skriva på ett avtal som man inte är bekväm med.
Jag är själv skild från barnens pappa. Vi har två skilda hushåll, olika ekonomi, åker på olika semestrar osv. Barnen har det bra hos oss båda. De vet att vi är olika och tänker och lever olika. Det är inga konstigheter med det.
Jag vill bara understryka det @lemuri och @nisse1 skrivit. Bor barnet lika ska det få vad det behöver på respektive ställe. Underhållsbidrag är alltid ämnat för barnets bästa och enda gångerna man bör/ska göra undantag är om levnadsnivån skiljer kraftigt. Men då är det fortfarande för att barnet ska ha det likvärdigt i båda hemmen.
Hennes dåliga varor är en separat fråga. Det ni borde göra är att göra upp en plan för sonens kostnader. Om vi tänker oss att hennes ekonomi är dålig kanske du ska ta hela ansvaret för inköp av kläder till exempel. Detta förutsätter en dialog men skulle kunna göra att din kontroll över att pengarna går till rätt ändamål ökar.
Finns det inte appar el. dyl. för skilda föräldrar, där man lägger in utgifter man har haft för barnens sällanköp och för räkenskaperna där så att det betalas rättvist?
Borde väl gå att argumentera mot kommunen att så länge en sådan app används av båda föräldrarna så kan du, TS, gärna betala 66% av kostnaderna.
Har ni VV och en lönsskillnader i den nivån finns inga krav på underhållsbidrag.
Du kan dock vara säker på att pengarna kommer användas till annat än barnet först, även om hon inte ser det så.
Jag gav mitt barns mamma 25 000 för att få en bra start (över 20 år sedan), jag pluggade också då, så var mycket pengar för mig med. Det blev ett par nya silikonbröst, hon påstod att det var andra pengar. Så kanske det teoretiskt var, dvs ett lån, men så fortsatte det i 18 år. Så undvik att ge pengar, du får lägga det på kläder och aktiviteter när barnet blir äldre. Hon kommer troligen alltid prioritera på annat sätt än du.
Försäkringskassan är rätt tydliga med vad som gäller. Delar ni vårdnaden med varannan vecka är du enl lag inte skyldig att betala underhåll. Det låter mest som om mamman vill göra det lätt för sig. Ni har separerat och du har ingen plikt att försörja henne.
