Inte köpt boende primärt för att investera men håller man 80 % belåning och värdet på huset ökar med 2 % per år blir det ju avkastning på ca 8 % efter vinstskatt per år på investerat kapital. Inte säkert det blir sådan avkastning men ökar lönerna på lång sikt bör det påverka boendepriserna uppåt också. Vi har dock fokuserat på att ha relativt låg belåning i kronor och låga driftkostnader i första hand för att lägga in pengar i indexfonder som vi har disponibla. Men amorterar inte mer än vad vi behöver och kan tänka mig att öka belåningen framöver om soliditeten fortsätter öka. Resonerar nog lite olikt många andra 
Jag gillar iden om att bo på olika platser/länder under livet. Det finns sängar, kök och toaletter överallt. Har dock bott på tre kontinenter och är nog lite nomad i huvudet. Föga förvånande kanske så föredrar jag att hyresformen och istället lägga kapitalet i en ”pengamaskin” som finansierar omkostnaderna. Syftet med mitt boende är skydd från väder och vind och en plats att tillgodose mina basala behov under mitt besök på jorden. Livet är för kort för att bara ligga och jäsa i en överbelånad fin dekorerad låst kista och vänta på en diagnos. Jag är en gnista av universum och hela världen är min lekplats, och din…för en stund…
2 gillningar
Jag hyr just nu. Sparar till köpa boende pga kan spara mycket pengar på det i månadskostnad.
Betalar nästan 10k för 25 kvm.
Att äga en likande kostar typ 4-6k inkl allt per månad. (Ränta, amortering, månadsavgift mm).
Billigare att äga.
Hade jag haft köpoäng eller kontakter hade jag hellre hyrt en billig än att köpa men de är inte tillgängligt för mig i dagsläget.
För mig är det billigt tak över huvudet. Även om innan fastighet kraschen var min bostad värd 1,5 million jämfört med de 750 det kastade. Så har jag en hyra på bara 3700. 4400 med ränta till ny löptid i januari. Så har kunnat spara mer i fonder än och amortera.
Huvudsakliga syftet ska ju såklart vara tak över huvudet.
Sen tycker jag konstigt nog om att amortera på bolånet, det blir som ett obligatoriskt sparande och en säkerhet för framtiden då jag vet att huset är betalt till pensionen och att boendekostnaderna då kommer vara otroligt låga.
Trots att vi kan gå ner till 1% eller om vi omvärderar kanske kan minska till 0 amortering fortsätter vi att skjuta in 6k per månad på vårt bolån för att det känns bättre och inte för att vi behöver.
Visst för optimal avkastning kanske man skulle maxbelånat huset och kört allt överskott i en globalfond. Men för mig handlar det inte alltid om att maximera avkastningen utan jag vill sova lite goare om natten.
Ofta är ju tanken med att flytta till Flen att “göra en Göran” och då frigör det nog inte så mycket pengar.
Är jag helt unik när det gäller mitt investeringstänk här? Det här var i grunden idéer jag hade redan när jag köpte hus. För mig har tryggheten och det långsiktiga perspektivet varit det centrala. Just när man bor i en storstad och i ett läge med utmärkta pendlingsmöjligheter blir bostaden en strategisk bas. Skulle jag köpa mer av “ett drömhus” ute på någon ö eller annan naturskön plats skulle flexibiliteten bli betydligt sämre. Det skulle vara mysigt att bo där ett tag men med tiden skulle det bli opraktiskt. Då är ett allround-hus smidigare.
Jag har nog fram tills vi köpte huset alltid haft med tanken om avkastning utöver att jag ska ha tak över huvudet. D.v.s. försökt leta undervärderade objekt, renoverat det som känts värdehöjande osv. Det kombinerat med flyt p.g.a. en ständigt uppgående bostadsmarknad gav grundplåten till huset vi nu har. Men nu ser jag huset främst som en investering i livskvalitet, kunna pyssla med intressen såsom odling, nära till naturen, pyssla med möbelrenovering i garaget med mera. Inget av det kommer jag tjäna pengar på och har nog accepterat att FIRE inte är ett rimligt mål längre (kan jag gå i pension vid 65 med hyfsat nedamorterade lån och ett ISK som avkastat under 25 års sparande är jag nöjd). Så den här gången är boendet mer än investering i en livsdröm snarare än en monetär som förväntas generera ngt annat.
1 gillning
Boende. Att köpa en fastighet (som till kostnaden får mina övriga investeringar att blekna) och sedan betrakta det som en investering är en mycket dålig strategi.
Menar du att fastighets kraschen va typ -92??
Nä den som pågår just nu. Bostadspriser håller på och sjunk. Kanske inte en krash. Men många som flyttar nu får sälja mycket billigare. Vem kan låna 3-5 mille idag med 6% ränta plus amortering. Är ju 20 tusen bara ränta på 5 miljoner
Oki… Trodde de va -92 du menade för värdet du nämde samt nedgången…
Som svar: För att bo! Har däremot säkerligen som andra ofta tänkt att man “-åtminstone NOG får igen det man gav för boendet”.
Där vi tillfälligt bor nu under några år skulle troligen innebära en rejäl förlust i miljonklassen om vi flyttar. Det känns samtidigt inte som något överraskande eller egentligen konstigt. Fyller 56 år snart så har sett stora nedgångar förut.
Så funkar marknaden och ett skydd är då att man kan försöka välja/anpassa sig till boende så man får hyfsat låg belåningsgrad. Så det finns en viss marginal att kunna kliva därifrån utan låneskuld om man måste. Dvs att förlora kontantinsatsen är risken/bufferten. För var det att slippa ha topplån och numera gör ju lånekraven att åtminstone de allra flesta ligger <85%. Personligen har jag nog alltid siktat på boende som gett <70%.
Sen har vi förut genom åren även försökt välja/köpa bostäder som vi bedömt har god potential till att behålla/öka i värde som en slags säkrare investering. Då genom större utveckling/förändring. Tänk avstyckning/klyvning, nybyggnation på unik tomt, köpa till mer mark, total makeover av hela fastigheten osv. Dvs betydligt större än att bara välja “rätt hus”.
Men som sagt huset vi bor i nu var mest det “bästa av de till salu” när vi väl ville flytta till ett visst ställe. Så det har vi köpt bara för att bo.
3 gillningar