En sak som ofta går att se här i forumet är att boendet är en form av investering som förväntas öka i värde. Ofta är detta även sett ur ett storstadsperspektiv där boende är dyrare.
Pengar som är bundna i en bostad är svåra att få loss fort och prissvängningar på markaden kan göra den svårsåld på kort eller lång sikt. På samma sätt är bankernas vilja att låna ut pengar kanske inte för alltid självklar och vad en rimlig ränta är i framtiden är svårt att förutspå.
Samtidigt “måste” man ha nånstans att bo och det är svårt att lösa utan att det kostar något.
Personligen försöker jag se värdet på boendet som en bonus som kanske finns i framtiden beroende på hur livet utvecklar sig. Just nu är funktionen boende med rimlig kostnad viktigare än om bostaden är värd på marknaden då det inte finns några planer på att flytta.
Hur ser ni på det och hur bör man tänka på lång sikt?
Skulle nog säga att 98 procent av befolkning köper en bostad för att bo i. Bilden att svenskar i någon större omfattning skulle spekulera i bostäder är falsk.
Hoppas på avkastning, förväntar mig inflationsskydd men kan förstås gå hur som helst. Men i vilket fall som helst så ger pengarna i boendet livskvalitet på ett helt annat sätt än mina fonder som är siffror på en skärm.
Om prioriteringen hade varit att frigöra pengar hade det gått att göra så. Men det är då på bekostnad av annat.
Låna mera ger högre månadskostnad vilket tar bort möjlighet att månadsspara samt ger större risk.
Flytta till mindre eller mer ocentralt ger pengar över men sänker livskvalitet
Hyresrätt i samma klass blir avsevärt dyrare, alternativet är sänkt livskvalitet men samma kostnad.
Håller med om att bostaden är för boende å den enda möjliga investeringen är för trivsel…
Sen kan värdeökningen vara väldigt stor, beroende var bostaden ligger… De är inge man gråter över iaf…
En tidigare kollega kommenterade någon gång att vissa av dennes bekanta flyttat ifrån Stockholm för att kunna ta attraktiva jobb på olika mindre orter. Konkurrensen om chefstjänster och andra ansvarsroller kan inte sällan vara mindre i Svenljunga, Emmaboda eller Härnösand jämfört med i Stockholm. Det noterades då att man lätt kan “växla in” sin mer ordinära bostad i Stockholm mot något betydligt tjusigare på den nya orten. Om man sedan jobbat där i ett par år blev dock värdeutvecklingen i Stockholm betydligt starkare än på den mindre orten. Ganska snabbt tappade man därför möjligheten att flytta tillbaka, om man inte valda att byta ner sig jämfört med före flytten.
Det finns så klart gränser för hur mycket värdeökning som är realistisk men att priserna på boende ökar över tid är inget konstigt. Det kan ske på flera sätt. Dels finns en linjär värdeutveckling som är nära kopplad till löneutvecklningen. Sedan tillkommer värdeutveckling kopplad till olika områdens utveckling och potentiella “uppvärdering”. Detta är särskilt märkbart i “färdigbyggda” områden närmare centrum men varierar givetvis. En faktor som ofta bidrar är ny infrastruktur av olika slag, främst vägar och järnvägar. En annan faktor kan vara nybyggnation som gör att nya dyra bostäder tillkommer i ett område. Det tenderar att över tid dra upp värdena även på det äldre beståndet.
Just nu har vi en svacka och priserna kommer av allt att döma kortsiktigt att gå ner. På sikt kommer dock läget att stabilisera sig och priserna fortsätta att öka, om än från en något lägre nivå än vi hade fram till nyligen.
När vi köpte hus var det för att ge våra barn en bra uppväxtmiljö.
Vi har nu bott i vår villa i mer än 25 år, och kommer att bo kvar tills vi inte orkar gå i trappor eller skotta snö längre.
När den dagen kommer säljer vi det numera obelånade huset och flyttar till hyresrätt inne i stan.
Jag gillar Maslov. Där kommer “skydd mot elementen” före “strategisk framtida avkastning”. Jag tycker han (eller iofs mänskligheten genom historien) resonerar rätt.
För att bo är ju det primära för oss. Men vi har fritidshus också och det var i huvudsak en placering för att inte ha pengar på banken. Vår yngsta bygger/renoverar hus dock för placering i första hand.
När det gäller mitt eget hus har jag köpt det både som en plats att bo på och en typ av investering. Jag menar då inte främst investering kopplad till värdeökning. Den lär främst komma mina barn till del i form av arv på (förhoppningsvis) längre sikt. Däremot ser jag huset som en investering på följande sätt:
Jag har möjlighet att göra husbyten och på det sättet finansiera attraktiva semestrar med familjen i olika länder. Vi kan bo “gratis” utan att behöva sänka standarden jämfört med hemma. Vi kan också välja att vara borta 2-3 veckor istället för 1 vecka utan extra kostnad.
Jag kommer att bo utomlands längre perioder och kan då hyra ut huset och på den vägen få in hygglig nettointäkt varje månad. Detta underlättas av att huset är relativt stort och har låga driftkostnader.
För det fall att jag skulle gå bort i förtid har min sambo möjlighet att hyra ut rum till någon inneboende och på det sättet finansiera att själv bo kvar. Det finns utrymme så det räcker.
Mina barn har varsitt rejält rum och möjlighet att enkelt pendla till flera bra universitet. De har också möjlighet att bo kvar hemma så länge de vill och behöver. De kan också bo hemma när de börjat jobba i 2-3 år för att spara aggressivt till en lämplig kontantinsats. Jag tror att det behovet kan finnas.
Jag kan bo kvar när jag blir gammal. Då kommer bolånet att vara avbetalt och månadskostnaden låg. Jag kan behålla en trevlig livsstil kopplad till huset och ha gott om utrymme.
Upplever det motsatta; Att många ser bostaden som främst ett hem, och för de som tagit beslutet att äga sitt boende är ev. värdeökning en trevlig bonus
Jag äger inte min primära bostad utan hyr. När jag funderar på att köpa bostad är det dock egentligen möjligheten till avkastning som lockar mest eftersom jag i övrigt är väldigt nöjd med det boende jag har. Jag äger ett fritidshus, men jag har inte sett det som en investering utan som en oas bara
Så blir det ju, om man saknar självdisciplinen att använda det frigjorda kapitalet till att investera långsiktigt.
Om man flyttar till Flen och köper epatraktorer för alla pengarna så blir det svårt att flytta tillbaka till dyrstan sen.
Vi har både townhouse och “fritidshus”/gård. Båda är för att det är oerhört viktigt för mig att leva och bo bra. Värdeökningen har varit fantastisk men det kostar mycket att hålla igång allt. Jag planerar inte att sälja något av dessa. Jag ser det på något sätt som en bonus att det blivit en bra investering och arv till barn utöver livskvaliteten.
