Skulle dessa personer kalla sig högpresterande, eller skulle de skippa det eftersom de lyder under jante? Det var denna sorts människor jag var ute efter när jag startade tråden, men än så länge har ingen klivit fram och beskrivit sig så där. Är den här personen en myt, eller bara för bra för att hänga på det här forumet?
I mitt yrkesliv har jag stött på flera som definitivt varit sådana högpresterare.
Exempel:
Ta en arbetsgrupp på 20 personer med samma arbetsuppgifter.
Arbetsuppgiften går ut på att läsa och analysera svår text.
-
Enstaka kämpar verkligen med att förstå och analysera texterna.
-
De alltså flesta klarar av det precis lagom.
-
Enstaka är så snabba att de hinner analysera 2-3 personers texter på samma tid som mellangruppen. Här har vi högpresterarna. Tar man inte vara på deras kompetens, så finns risken att de tröttnar eller tappar motivationen.
Jante i många fall. Märkligt nog stör sig många på att det går enkelt för andra än de själva.
Varför inte?!
När någon pösmunk kallar sig själv högpresterande så uppfattar jag det som 3 ovan…plus att de menar att de själva:
4 Presterar bra utan att anstränga sig, och utöver det så använder de sin reservkapacitet i jobbet till att prestera ännu mer. De är också inkännande, varma människor som stöttar andra, tar hand om familjen toppresterar som atleter utan ansträngning, är kulturellt, ekonomiskt och politiskt bevandrade och är allmänt bra på precis allt.
Kanhända finns dessa, men jag har ännu aldrig hört talas om särskilt många (kanske våra astronauter?) och aldrig själv träffat någon.
Men det lär nog finnas få folk som presterar bättre än andra i några få specifika områden, men det är inte så jag uppfattar begreppet “högpresterande” när någon självetiketterar sig så
Du hittar nog ganska många sådana personer på läkarprogrammet och juristprogrammet till exempel.
Men du ställer upp ganska tuffa krav. Det är räcker alltså inte med att prestera högt, utan man ska ha högt politiskt och kulturellt kapital, också? Det känns som att det har med vilket fritidsintresse man har. Någon kanske kan 4 språk medan någon annan idrottar på fritiden, eller spelar dataspel. Det har väl lite med vilket fritidsintresse man har tänker jag.
Det är väl uppenbart?
Finns massor av duktiga människor som är duktiga, bättre än snittet i sina yrken. Mött flera inom vården.
Och så har vi börshajar. Har inte länken här men den som beskriver hur de själva kör index…
Ja, det var ju min tolkning av när någon självetiketterar sig som “högpresterande”. Det är därför jag kräks på uttrycket.
Menar man bara på jobbet tex, så visst, då kan man ju samtidigt vara både egoistisk, trångsynt, inne på sin tredje familj, ohälsosam och etiskt rutten - och ändå mena att man själv är högpresterande på jobbet
Jag är inte högpresterande, men eventuellt tillräckligt bra, med vissa (kanske acceptabla) svackor
Jag kommer att tänka på ett par; en på universitetet talade minst fyra språk flytande och kunde överblicka uppgifter på ett helt otroligt sätt. Hade varit i över 100 länder. Han är någon slags forskare i centraleuropa nu.
En annan barndomsvän var alltid tre år mer mogen än en själv. Kunde sitta och programmera vid 11-12 års ålder och hängde med i skämt på engelska som flög helt över huvudet på en annan. Han är läkare idag.
Förmodligen rå begåvning i båda fallen. Allt var helt enkelt lättare för dem. Men högpresterare borde väl också kunna vara någon som presterar bra relativt sina kassa förutsättningar. Någon som kämpar på i motvind.
Sund synvinkel, instämmer.
Du efterfrågade tips. Ett konkret är att öva upp din läshastighet. Det innebär en enorm fördel med högre hastighet.
Sen har vi ju de som är otroligt professionellt framgångsrika, har en lycklig familj med flera barn där alla har bra betyg och mår bra. Personen kan vara vältränad och ha många vänner, hög moral och etik. Känner flera sådana personer, de är högpresterande.
Att säga något annat är ren jantelag och lite fjantigt. Det finns väldigt högpresterande människor, som mår bra, är hälsosamma och har hög moral.
Jag är ganska bra på kortspel, över medel duktig på att blanda Whiskey Sour, ganska långsam simmare, urusel på knyppling, kass på fickparkering men relativt strålande när det kommer till att ta genvägar genom en tax-free.
I genomsnitt normalpresterande utan att ha hela performance spidern klar.
Man anses som ultrahögpresterande om man lyckas hitta genvägen till utgången på valfri Ikea på första försöket.
Som exempel på högpresterande personer:
Barack Obama
Serena Williams
Marie Curie
Ingvar Kamprad
Cristiano Ronaldo
Angela Merkel
Usain Bolt
Albert Einstein
Håller alla med? Ja/nej?
(Hmm. Nedan skulle nog varit ett svar till @Rewzen. Vad gäller forumnavigering är jag #lågpresterande)
Jag vet inte om jag påstod att de inte finns högpresterande ur alla rimliga livsområden (Jante)?
Jag har dock aldrig träffat någon och då känt dem tillräckligt väl för att verifiera att de verkligen är så högpresterande rakt över.
Måhända finns de, jag känner inte tex Marcus Wandt eller Obama personligen
Det jag studsar på är när någon själv hävdar att de är högpresterande. Kan vara sant, men jag har inga egna anekdotiska belägg på det. Kanske hänger jag i fel sällskap ![]()
I sitt värv, sannolikt ja. I övrigt, ingen aning.
Elon, kanske hade varit med på samma lista fram till i somras åtminstone?
Svårt att svara på enkäten. Jag är högpresterande lagom lågpresterande, asså överst bland de lågpresterande. Ganska bevist, annars får jag jobba för de andra lågpresterande också. ![]()
Min erfarenhet är att vissa människor inte behöver lägga så mycket energi på vissa saker, de kallas naturliga talanger. Det kan till exempel vara så med Einstein, nya upptäckter bara strömmade ut ur honom utan någon speciell ansträngning, medan han kanske var tvungen att anstränga sig ganska mycket för att diska eller dammsuga. Han kunde möjligen ha upptäckt mycket mer om han hade ansträngt sig, vad vet jag?
Hög/låg-presterande är väl bara i förhållande till andra och den omgivande samtida nivån?