Har du någon gång kommit på dig själv bli imponerad av någon? Kanske en tidigare främling, som blivit en vän? En säljare som kanske gav dig energi istället för tog den ifrån dig? Eller en bekant som lever ditt drömliv? Vad är det som imponerar just dig?
…Och hur imponerar du andra, tror du? Vad gör du som tar dig “innanför dörren” hos dina kunder? Hur knyter du starka band till nya kontakter. Hur skiljer du dig från mängden och blir ihågkommen av någon?
Spännande fråga!
Jag har mest blivit provocerad av frågan. Minns att jag fick den av min coach vid ett tillfälle som avslutning. Typ:
Till nästa gång, gör något som imponerar på mig…
Sjukt provocerande (och roligt när jag insåg poängen). 
Men för att svara på din fråga, det som jag uppskattar är nördighet - oavsett ämne - det vill säga när någon verkligen har gått all in för att bemästra något. Sedan gillar jag att kunna prata med alla, oavsett bakgrund, förmögenhet, social status eller liknande. Det tror jag är en av mina främsta egenskaper, att jag kan smälta in nästan överallt. Tror det handlar om min generalism, jag kan lite om väldigt mycket.
Hmm, du beundrar de som bemästrar något perfekt men ser din främsta egenskap som att du kan lite om mycket 
Halvt på temat men har du läst boken “Range: Why generalists triumph in a specialised world”? Avhandlar mycket ämnet om att vara bra på mycket snarare än riktigt vass på något för nischat - det är helt enkelt bra att ha bred kunskap för att vara förberedd på nya situationer. Hörde först om boken i en träningspodd (Styrkelabbet) och hade varit intressant att höra om den ur ett finansiellt perspektiv. Globala indexfonder är väl bredd om något, men det kanske finns väldigt lite i övrigt att koppla. Eller mycket. Finansfolk med fingrar i många syltburkar som hittat oanade trender? Second level thinking? Buzzwords?
Ja min bror. Han kunde sjukt mycket om det mesta inom historia, kultur, politik, religion och inte bara här utan globalt dvs. sådant som jag själv är rätt obildad i. Man kunde irriterande nog fact checka honom men fick aldrig chansen att sätta dig honom. Det var bara att njuta av att samtalet böljade över olika teman. Tyvärr lever han inte längre.
Jag imponeras av ledarskap som inte baseras på hot utan inspiration och integritet. O då menar jag inte klichéer utan starkt och modigt ledarskap utan prestige. Jag har en del nära vänner som alla imponerar på mig på olika sätt. En vän är exakt densamme om han håller föreläsning för 500 personer eller om vi sitter på en stuga i skogen o filosoferar. Få förunnat. Jag är långt ifrån det utan nog mer en people pleaser. Men han gillar mig ändå så jag är tacksam för det.
Jag tror att jag är som mest imponerande när jag inte tänker på hur jag själv framställs, när mitt naturliga jag får flyga fritt. När jag inte tänker på min egen status tänker jag inte heller på andras. Många människor tycker det är viktigt att inte vara rädd för människor med makt. Jag tycker det är viktigt att inte se ner på människor utan makt. När jag behandlar alla som vad dom är, apor med bajs i magen som nästan alltid vill väl o gör sitt bästa, mår jag som bäst.
Kunniga människor med vilja och självförtroende, som vågar ta avsteg från “så här har vi alltid gjort”, tänka utanför boxen, har idéer och vågar prova dessa utan att nedslås av att andra säger att “det går inte”.
Tror att jag imponerar genom att vara tydlig, ha hög integritet och vågar säga ifrån när så behövs, men är lösningsoritenterad och pragmatisk. Öppen för alternativa lösningar och tankesätt. Lugn och trygg, levererar på tid och med kvalitet.
Jag imponeras av människor som nästan vad som än händer utstrålar lugn och trygghet. Som inte blir stressade utan har inställningen att vi gör så bra vi kan, så fort vi kan och så är det bra där.
Jag brukar imponera på folk med mitt tålamod, främst gällande barn i svåra situationer. Även med mitt pedagogiska sätt både mot barn och vuxna.
Christina Stenbeck. Framför allt hennes sätt att ta över imperiet i så unga år (25 år) när hennes far Jan helt plötsligt dog i en hjärtinfarkt.
Jag har en vän som kan titta på ett kretsschema, säga “aha” och stoppa in ett par oscilloskopprober, räkna i huvudet och berätta vad som felas elektronikgrejen som ligger där i beståndsdelar. Det imponerar på mig. Inte att våga ta isär och mäta utan att likt en duktig läkare ställa en korrekt diagnos och rekommendera ett botemedel. Jag vill så gärna kunna, men når bara halvvägs. Människor som ser tekniska samband imponerar på mig.
Hur jag imponerar på andra? Jag vet att vänner, familj och kollegor brukar säga att de imponeras av min allmänbildning. Jag är nog renässansmänniska på det sättet, en som vet grundläggande saker om mycket och lätt snöar in på historiska samband, nördig specialkunskap, fascinerande språkkopplingar och annat jönsigt som är bra när man spelar TP, men inte nödvändigtvis alltid i vardagen. 
ELON MUSK - han är min idol och jag fullkomligt avgudar ALLT han gör. När jag var som mest deprimerad så började han poppa upp i nyheterna med sina mål att sätta människan på Mars med Space-X vilket gav mig livet tillbaka (då astronomi, rymdutforskning och science fiction alltid varit ett av mina största intressen) och han har fortsatt att lyfta mig sedan dess med oavbrutna framsteg. Han imponerar på mig som ingen annan gjort (förutom Mariah Careys röst på Music-Box albumet som min far av en slump hade med sig hem för att testa sin nya CD-stereo när jag var 11 år - mind blown och life altering)
När min mor gick in på bilfirma för några år sen efter att ha haft bilen på service och såg en ny bil där hon tyckte var snygg. Hon sa “Vad kostar den där?” Försäljaren: “Jo, den kostar xxx.xxxkr”
Mamma - “Amen jag tar en sån” - och betalade kontant 
. Fy fan vilken cool morsa.
Självklart hade jag hellre ärvt pengarna, men vafan, nåt roligt ska hon väl ha på efter en livstid av olycka, heltidsarbete och 3 “svåra” barn 
Min sambo och den människa han är, min totala motsats på så många sätt. Jag förstår fortfarande inte hur man kan bli som honom, så jävla trygg, lugn och stabil?!
Vi är en helhet tillsammans och kompletterar varandra och lär av varandra fortfarande efter 16 år. Villkorslös kärlek, varje dag och närhelst jag behöver det. Fy fan vad jag har det bra! 🥲 - och ännu bättre ska det bli när vi blir fria om några år! Wohoo!
Jag tror jag imponerar på andra med min nördighet och att jag är så principfast. Min kreativitet och förmåga att tänka utanför lådan skrämmer tyvärr alla som inte själva har den förmågan trots att det är den förmåga som jag är mest stolt över och imponerar på mig själv mest med .
Även min nyfikenhet, jag är nyfiken på ALLT och slukar nyheter och bloggar inom mina intresseområden med oavbruten aptit från morgon till kväll. Sålänge som jag inte tappar den aptiten för att lära och upptäckarglädjen så kommer jag leva med livsgnistan kvar lääänge 
Jobbar du som elektroingenjör?
Jag imponeras av personer som kan visa sina svagheter och fråga om hjälp. Ibland känns det som vissa bara genomför även om de ibland inte vet hur, ofta då med ett sämre resultat eller helt fel.
Jag imponeras också av sjukvård, polis och räddningstjänst. De som arbetar med att hålla uppe ryggraden i samhället trots pissiga arbetstider och enligt min mening på tok för dåligt betalt.
Nix, långt ifrån. Jag jobbar med människor, främst tonåringar, och pedagogik.
Troligen imponeras jag också därför mer av sådant som är utanför min vanliga “comfort zone”. Men jag ger mig på att reparera en trasig synt eller effektenhet ibland och när jag inte lyckas lösa det ropar jag in min teknikkompis.
Så lustigt! Jag begriper mig inte på människor, tycker folk är tanklösa rätt ofta och kan ofta inte förstå hur de tänker.
Jag imponeras av de som kan hantera människor respektfullt men ändå få fram vad de vill.
Teknik däremot, enkelt i jämförelse. Mestadels elektronik och lite mekanik. Vilket också är det jag jobbar med. Numera mer it men fortfarande en hel del elektronik. Jag tycker det är så enkelt eftersom det är ju bara praktiska tillämpningar av fysik.
Vet inte om jag är särskilt lättimponerad, har aldrig haft en enda idol ens när jag var liten och hittar alltid mest irriterande egenskaper hos andra. 
Men om det är något jag egentligen imponeras av så är det genuint trevliga, glada, positiva människor som verkar uppskatta sin torftiga tillvaro här på jorden och som även lyckas spilla över lite av den glädjen på andra.
Måhända står dessa i bjärt kontrast till mig själv och därav fascinationen. 
Förstår din tanke. Jag ser det dock som mer gynnsamt att imponeras av dem som kompletterar dig istället för dem som speglar dig. Tror det är ett bra fundament för ett starkt och utvecklande nätverk.
Risken är förstås om man tappar sina styrkor och försöker efterlikna någon annan.
Med lite risk för semantik, så tror jag att man skall försöka att inspireras av andra och inte imponeras. För sin lyckas skull.
Jag inspireras av folk som djupdyker i frågor, analyser och går grundligt tillväga. Saknar själv tålamodet.
Jag inspireras av praktiker och fixare. Sådan som löser problem lagar och bygger saker för att lösa sina behov. Själv hamnar jag i köpta halvlösningar eller risiga provisorier. Jobbar på att bli bättre.
Jag imponeras av människor som har djup kunskap inom ett ämne.
Allt från en forskare som kan allt inom en supernischad del av ett ämne, till en grävmaskinist som är extra duktig med sin maskin och har stor kunskap om jobbet.
Jag tror att jag imponerar på andra med att kunna lite om mycket och kunna lösa diverse svåra situationer som uppstår både i jobbet och privat.
Har dock fått berättat att jag kan uppfattas som känslokall i pressade situationer. 
Man kanske behöver imponeras initialt för att kunna inspireras i nästa skede, så tänker åtminstone jag. 