Ja, det är det jag tänker med. Man vet ju själv vilka mörka tankar som kan komma över en, men som man inte agerar på. Jag tror inte alltid man kommer vara en solklar hjälte i de där situationerna. Egoism, feghet och rädsla, stress och dumhet eller ren frustration, ilska, uppgivenhet, sorg och hämndbegär - kanske t.o.m. psykos kommer orsaka handlingar som man får leva med väldigt länge om man överlever.
Därför är frågan så svår. Man vill inte erkänna vad man är kapabel till. Varken för sig själv eller någon annan.