Hej.
Jag har precis börjat swingtrada (igen) och har varit utanför börsen helt och hållet sen 2008 då jag till slut insåg att fastigheter i varje fall har en slags substans till skillnad från aktier när min upparbetade portfölj landade slutligen på där jag började kring finanskrisen men fick lägga hela våren på att deklarera.
Det tar ju sin tid att hitta sin strategi i denna marknaden måste jag säga och jag har redan ändrat denna flera ggr men jag är fast bestämd att utnyttja denna situationen med riskerna som följer med.
Min första strategi bestod i att endast köpa bolag som ligger hyfsat nära den värdering in som var pre Corona utöver eventuellt värde för tillväxt sen mars 2020. - Jo tjena. De bolagen var ju flertaliga och har ju knappast den volalitet som krävs för att swinga. Man får ju gå in med en miljon i Telia om man vill skrapa ihop till en fikastund på Espresso House. Nästa strategi jag satte upp var att följa grupptrycket. En klassiker där man oftast följer med ner också. Lär mig aldrig.
Den senaste har varit mest framgångsrik som jag kallar Pippi LockstockingⒸ där jag gör precis tvärtom mot vad som vore det rationella beslutet. Jag gör helt bisarra beslut och köper i bolag jag inte skulle vilja ta i. Men denna håller ju inte i längden utan blir ju på sikt som att stå och skrika på hästarna på Solvalla.
Nu till min fråga. Jag vet är börsen är en trisslott rakt igenom och att man kan lägga all rationalitet åt sidan för det är bara psykologi men är det bara jag som blir så sjukt irriterad över alla skitbolag som finns på börsen? Mer än halva börsen säljer ju kronor för 50 öre i tjugo år och när de säljer för 60 öre får de en klapp på axeln och så ska det skålas i champagne.
Nu är det längesen jag satt i skolbänken men när jag blev ekonom så värderade man ju bolag till stor del med nyckeltal som soliditet (kapital var dyrt då) och räntabilitet (utdelningen+kursuppgång).
Vad hände med räntabiliteten egentligen?
// Frustrerad