Har själv bott i en bostadsrättförening som har gått i konkurs.
Föreningen var en 90-talsförening (Riksbyggen) med en fastighet med 84 lägenheter som blev färdigställd 1990 med statliga kreditgarantier. Fastigheten är centralt placerad i en av Sveriges tio största städer med ett bra läge nära gångstråk och vatten.
Själv köpte jag min lägenhet våren 2000 när börsen sjönk som en sten för 27 000 kr eller om det var 34 000 kr. kommer inte riktigt ihåg, men månadsavgiften var relativt hög. Läget var perfekt och månadsavgiften var lite lägre än hyresrätter i stan.
Tittade man i årsredovisningen så såg man att det inte skulle hålla i längden, men för mig spelade det inte så stor roll eftersom insatsen var låg och läget perfekt.
Föreningen höll ut till 2008 innan det inte gick längre mitt under bankkrisen, bankerna var inte intresserade att strukturera om lånen då de hade sin statliga garanti som föll ut om föreningen gick i konkurs. Under tiden hade en del lägenheter omsatts i föreningen med stigande priser, vet att det var lägenheter som på “slutet” som såldes för i storleksordningen 500 000 kr. Dom som köpte då kunde inte ha läst årsredovisningarna…
Det var ett antal medlemsmöten, att höja medlemsavgiften var inte en framkomlig väg då hyran i en likvärdig hyresrätt var på samma nivå. Marknadsvärdet vid en konkursförsäljning av fastigheten var i paritet med lånen på fastigheten. Majoriteten av medlemmarna var inte billiga att skjuta till mera kapital i befintlig förening.
Det vettigaste alternativet var att starta en ny förening som var med i budgivningen hos konkursförvaltaren för att köpa loss fastigheten till “marknadsvärdet” och därmed skulle den statliga kreditgarantin betala lånen till bankerna. I slutändan blev detta inte aktuellt eftersom allt för få lägenhetsinnehavare ville betala en ny insats till en ny förening, det hade nog i längden varit en bra affär, men många hade redan förlorat sina insatser och ville/kunde inte köpa en lägenhet till när den ursprungliga insatsen var borta. Som medlem i en bostadsrättsförening så är man i beroende av ekonomin hos de andra medlemmarna, i praktiken är det den svagaste halvan av medlemskåren som sätter de ekonomiska ramarna i föreningen.
Föreningen gick i konkurs och jag bodde kvar men nu var lägenheten en hyresrätt hos ett privat fastighetsbolag i ytterligare några år.
En annan bekant bodde i en annan bostadsrättsförening också bildad på 90-talet, med en äldre del och en nybyggd del. Detta gick bra ända tills man fick sättningsskador i fastigheten och man kunde inte finansiera reparationerna. Det slutade att den föreningen gick i konkurs och fastigheten köptes av ett fastighetsbolag som reparerade sättningsskadorna.
Så visst händer det att föreningar går i konkurs, problemet idag är att lägenheterna är väsentligt högre värderade och därmed insatserna som man bostadsrättsinnehavarna har är därmed större och därmed risken jämfört med 20 år sedan.
Ovan fritt ur minnet, kan ha glömt en del detaljer på 15 år.
