Vad händer om en BRF går i konkurs?

Man blir upprörd när jag läser att vissa entreprenörer låter bostadsrättsföreningar gå i konkurs i stället för att likvidera dem.

Att vissa projekt inte kommer till stånd på grund av för lite intresse på marknaden är helt naturligt. Det förekommer av och till, speciellt i dessa tider.

Om så är fallet står entreprenören med en nybildad outnyttjad bostadsrättsförening. En stor seriös entreprenör lägger då föreningen i malpåse. Vid nästa projekt byter man helt sonika namn på föreningen och använder den på nytt. Skulle man sluta med bostadsrättsföreningsprojekt likviderar man föreningen. Det senare kostar några kronor. Jag har med om båda fallen.

Om jag förstår rätt så föredrar vissa oseriösa entreprenörer att sätta de outnyttjade bostadsrättsföreningarna i konkurs i stället. Då slipper man alla kostnader. Dessa får Staten stå för i stället. Detta är inte seriöst.

Dessutom kan folk tro, vilket framgår av ovan inlägg, att risken för konkurser i brf är hög.

2 gillningar

Om du med “ovan” menar “vissa tidigare” så är jag med på tåget. För mitt inlägg direkt ovan handlade verkligen inte om det, som syns på mitt citat.

Jag svarade inte på ditt inlägg över huvudtaget.

Mycket bra skrivet. Enkelt att läsa och förstå. Tack!

1 gillning

Det lät så på uttrycket “ovan inlägg”, men då är vi överens. :slight_smile:

1 gillning

En annan tanke: när är det värre om BRF:en inte går i konkurs?

När är din bostadsrätt så dålig, att du bara vill lägga ner den och förvandla den till hyresrätt?

  1. När avgiften är högre än hyran på de lägenheter som du kan skaffa utan kötid
  2. och försäljningsvärdet sjunkande eller noll
  3. och medlemmarna inte tror på en prisuppgång inom rimlig tidshorisont (eventuell uppgång måste också diskonteras med den subjektiva psykologiska internräntan)

Om alla de sakerna inträffar samtidigt så finns det inga direkta eller indirekta finansiella orsaker att äga sin bostadsrätt. Då kommer medlemmarna böna och be sina grannar om att få sätta föreningen i konkurs, så att de kan bli hyresgäster i sina lägenheter istället.

Har själv bott i en bostadsrättförening som har gått i konkurs.

Föreningen var en 90-talsförening (Riksbyggen) med en fastighet med 84 lägenheter som blev färdigställd 1990 med statliga kreditgarantier. Fastigheten är centralt placerad i en av Sveriges tio största städer med ett bra läge nära gångstråk och vatten.

Själv köpte jag min lägenhet våren 2000 när börsen sjönk som en sten för 27 000 kr eller om det var 34 000 kr. kommer inte riktigt ihåg, men månadsavgiften var relativt hög. Läget var perfekt och månadsavgiften var lite lägre än hyresrätter i stan.

Tittade man i årsredovisningen så såg man att det inte skulle hålla i längden, men för mig spelade det inte så stor roll eftersom insatsen var låg och läget perfekt.

Föreningen höll ut till 2008 innan det inte gick längre mitt under bankkrisen, bankerna var inte intresserade att strukturera om lånen då de hade sin statliga garanti som föll ut om föreningen gick i konkurs. Under tiden hade en del lägenheter omsatts i föreningen med stigande priser, vet att det var lägenheter som på “slutet” som såldes för i storleksordningen 500 000 kr. Dom som köpte då kunde inte ha läst årsredovisningarna…

Det var ett antal medlemsmöten, att höja medlemsavgiften var inte en framkomlig väg då hyran i en likvärdig hyresrätt var på samma nivå. Marknadsvärdet vid en konkursförsäljning av fastigheten var i paritet med lånen på fastigheten. Majoriteten av medlemmarna var inte billiga att skjuta till mera kapital i befintlig förening.
Det vettigaste alternativet var att starta en ny förening som var med i budgivningen hos konkursförvaltaren för att köpa loss fastigheten till “marknadsvärdet” och därmed skulle den statliga kreditgarantin betala lånen till bankerna. I slutändan blev detta inte aktuellt eftersom allt för få lägenhetsinnehavare ville betala en ny insats till en ny förening, det hade nog i längden varit en bra affär, men många hade redan förlorat sina insatser och ville/kunde inte köpa en lägenhet till när den ursprungliga insatsen var borta. Som medlem i en bostadsrättsförening så är man i beroende av ekonomin hos de andra medlemmarna, i praktiken är det den svagaste halvan av medlemskåren som sätter de ekonomiska ramarna i föreningen.

Föreningen gick i konkurs och jag bodde kvar men nu var lägenheten en hyresrätt hos ett privat fastighetsbolag i ytterligare några år.

En annan bekant bodde i en annan bostadsrättsförening också bildad på 90-talet, med en äldre del och en nybyggd del. Detta gick bra ända tills man fick sättningsskador i fastigheten och man kunde inte finansiera reparationerna. Det slutade att den föreningen gick i konkurs och fastigheten köptes av ett fastighetsbolag som reparerade sättningsskadorna.

Så visst händer det att föreningar går i konkurs, problemet idag är att lägenheterna är väsentligt högre värderade och därmed insatserna som man bostadsrättsinnehavarna har är därmed större och därmed risken jämfört med 20 år sedan.

Ovan fritt ur minnet, kan ha glömt en del detaljer på 15 år.

3 gillningar

Medlemmarna behöver inte böna och be. Givetvis behöver man inte sätta föreningen i konkurs. Man kör helt enkelt en Likvidation av bostadsrättsföreningen.

Man likviderar helt enkelt under ordnade former. Rent juridiskt inte konstigare än att likvidera en ekonomisk förening eller ett aktiebolag.

Varför i all världen skall föreningen sättas i konkurs om det inte behövs?

En brf är egentligen bara ett vanligt kollektivboende, med skillnaden att man inte direkt har valt sina grannar, delar värderingar etc. Nog både fördelar och nackdelar. I ett typiskt kollektiv är ju oftast alla mer engagerade vilket kan vara både roligt och ansträngande. Mer levande, man skapar mycket men alla kan ha starka åsikter. I en brf är allt mer anonymt och folk väljer det enbart för boendet, inte för att skapa något med grannarna. Både skönt men också lite tråkigt tycker jag.

Brf var ju från början en tanke om att kunna bo till självkostnadspris och att förverkliga det genom att gå samman kollektivt, då man själv inte hade stor ekonomisk makt.

Arbetare som ville slippa ockerhyror
gick samman, anlitade en byggherre för att bygga ett hus. Vissa hjälpte till själva i byggandet.

Så de som har lite för mycket individualism i sig och svårt för kollektiva idéer kanske också har svårare för brf, då det även bygger på tillit till sina grannar.

1 gillning