Det här var en intressant fråga, och väldigt intressant att läsa allas svar! Eftersom jag idag firar 1 år på forumet (efter att ha “skuggläst” en tid innan dess) så passar det extra bra att svara! Ibland när jag funderat över mitt liv, så känns det som att jag inte gjort nånting, utan “livet bara händer” och jag kan känna att det är en hel hög med grejer som jag “borde” ha gjort, styrt upp, tagit kontroll över etc. Sedan tänker jag att alla dessa val har tagit mig dit jag är idag, och jag tycker om mitt liv idag, även om jag vare sig är miljonär eller disputerad (som var en önskan och målsättning en gång). Well, så här då:
Ålder: 49 år
Saker som jag är stolt över:
Jag är uppväxt med en aktiv livsstil och fått med mig (vad jag tycker) fina värderingar hemifrån.
Jag har gjort alla “medelålderskrislopp” som en svensk klassiker, Ironman, ett antal halvironman, Swimrun, tävlat inom bodybuilding/fitness mm. Måste ändå säga att Vasaloppet har en speciell plats i hjärtat!
Jag har tre fina barn/ungdomar som närmar sig vuxenlivet med stormsteg.
Jag har både gift och skilt mig på ett värdigt sätt.
Jag har dubbla examina (men arbetar inte alls inom dessa fält idag).
Jag har ett arbete som ger mig en massa stimulans och som jag trivs fantastiskt bra med och har ÄNTLIGEN lyckats förhandla mig till en rättvis lön för det.
Jag har till stora delar fått börja om med min ekonomi efter skilsmässan och jag är faktiskt ganska stolt över att jag nu har strukturerat upp den på ett helt ok sätt.
Vad jag hoppas åstadkomma framöver:
Att kunna stötta mina ungdomar in i vuxenlivet på ett bra sätt, ffa emotionellt, men även praktiskt och ekonomiskt.
Att köpa en fastighet.
Att fortsätta spara och investera på ett sådant sätt att jag känner mig trygg med min ekonomiska situation och framtid.
Vad jag funderar på:
Samboskap
Vad jag vill få ut mer av livet och varandet och hur det ska gå till
Hur min vardag ska kännas ännu mer meningsfull
Hur jag ska öka mina inkomster på både kort och lång sikt
Största bedriften är nog att jag i det stora hela alltid känner mig nöjd med tillvaron (även om jag så klart vill förändra och förbättra den). En välsignelse är att jag kan bli intresserad av i princip vad som helst vilket gör varje jobb jag haft spännande. Men det är också en förbannelse då jag inte kan hitta DET som ska bli min grej.
Två universitetsexamen, den andra bara för några år sedan.
Sambo/gift sedan urminnes tider
Två barn som jag tycker är helt okej.
Föreläst på universitet (fånig grej kanske men helt klart en bucket list-sak för mig)
Stabil ekonomi vilket gjort att jag kunnat ge mina barn en trygg och upplevelserik uppväxt
Stabil ekonomi så jag kan sluta lönearbeta om några år om jag vill (får man hoppas)¨
Har jobbat med vad som är viktigt och mindre viktigt att lägga pengar på tillsammans med en förstående fru vilket gjort att vi har haft råd att periodvis leva på en lön. Betyder också att jag kan gå ner på halvtid utan att förändra något annat än min sparkvot.
Vad jag hoppas åstadkomma framöver:
Göra en snygg exit från boendelotteriet i Stockholm när barnen flyttat hemifrån (i alla fall byta ner mig i boendestorlek så jag helt blir av med lån)
Flytta ut i skogen för att odla skägg och potatis
Fortsätta göra intressanta resor
Flerveckorsvandra, både i Sverige och på andra spännande ställen. Både “bo under en buske och äta daggmask och löv” och “trippa mellan serveringarna i alperna”.
Vara mer PRAO-elev. (Är så nyfiken på vad olika yrkesgrupper håller på med på dagarna. Vad gör de på banken efter tre!?)
Bli bättre på att stötta och hjälpa människor omkring mig och fölk i största allmänhet
Bli bättre på att inte oroa mig över saker eller vad folk ska tycka
Det här med att lära språk tycker jag är en spännande punkt. Jag gjorde själv det i vuxen ålder. Jag var något yngre än du men inte så mycket. Det här var på den tiden när friåret fanns. Jag hade insett innan att det skulle vara en spännande möjlighet. När det väl infördes var det tydligt för mig att det var ett fönster som skulle finnas under kort tid. Det var alltså “nu eller aldrig” som gällde.
Jag hade via ideellt engagemang vid sidan om jobbet fått åka på olika resor, särskilt i Östeuropa, och hittat en plats som kändes trevlig. Jag hade haft en idé om att lära mig ryska sedan långt tillbaka men av olika skäl inte hittat rätt möjlighet att realisera den. Nu hade jag platsen, målet och finansieringen via friåret. Det tog ett år att packa ihop mitt halvtrista liv i Sverige och sätta igång äventyret.
En slutsats av projektet är att vinsten av att lära språk på plats istället för i Sverige är oerhört stor. Jag har träfffat ganska många svenskar som lagt lika mycket eller mer tid på språkstudier men i Sverige istället och deras nivå har varit begränsad. Det har för mig framstått som ett rätt meningslöst sätt att fördriva tid på. Det ska sägas att jag också träffat individer som är extremt duktiga och klarat av att lära sig främmande språk i Sverige men de har varit få. Med lära sig menar jag nu på en nivå där man pratar obehindrat och tar sig runt i aktuella länder utan problem.
En annan grej är att man bör studera med privatlärare, i den mån det går. Jag hade en kombination av vanliga kurser på universitetet och privatlärare vid sidan av. Kurserna på universitetet var inte dåliga men de gav inte rätt resultat. Med privatläraren fick jag direkt specialträning i de saker som var väsentliga. Hon kollade av vad jag kunde inom olika områden och fokuserade på helt rätt saker. På universitetet var det mer ett tragglande av olika områden men på en allmän nivå. Det syftade aldrig till att jag skulle lära mig specifika saker på ett systematiskt sätt. För att ha råd att studera med privatlärare är det en väsentlig fördel att studera i ett land med låg kostnadsnivå.
En annan viktig sak är att hitta på områden där språket ska användas. Det kan handla om att läsa romaner, om man nu vill det. Det kan också handla om att gå på språkcafé, delta i studiecirklar på språket, skaffa sig online-vänner, dejta, läsa tidningar på språket och många många andra grejer. Det roligaste (av många) saker jag gjorde var att använda Hospitality Club och Couchsurfing. Varje sommar lade jag hela semestern i öst. Jag brukade ofta delta i något lokalt volontärläger som ensam utlänning. Den övriga tiden lade jag på att resa runt. Jag bodde alltid hemma hos lokala personer och hängde runt med dem. Många av de platser jag kom till var kliniskt fria från utlänningar och just därför fick jag alltid ett fint mottagande. Jag blev ofta medbjuden till fester hemma hos olika personer och sådana saker.
Jag har senare försökt läsa andra språk här hemma men utan att få det att lossna. Jag har lagt ner det nu. Jag inser att det skulle kräva ett engagemang som jag inte riktigt har möjlighet att åstadkomma. Den här punkten att hitta områden att använda språket på skulle vara den mest avgörande punkten för att få det att fungera men det skulle egentligen behövas en hel uppsjö aktiviteter av skilda slag.
Bara en sådan sak - det där önskar jag alla (som gifter/skiljer sig, vilket jag i grunden varken önskar/inte önskar till folk. Utan each to his>/her own liksom.)
Fina punkter. Jag fastnade för det här med att hitta sin grej. Jag har alltid varit styrd av olika specialintressen. Som 3-åring var jag specialist på bilar och kunde alla bilmärken och modeller utantill. Sedan följde saker som marinarkeologi, forntidens Egypten, Nordamerikas indianer, Irland och olika sorters musik. De här sakerna har jag nördat ner mig kraftigt i. Idag har jag Östeuropa som mitt stora intresse och har ägnat mig åt en mängd olika aktiviteter kopplat till det. En sådan aktivitet som jag tycker blev bra var när jag deltog i ett sommarläger för funktionshindrade ungdomar i Östeuropa. Det var fint att sitta runt lägerelden ute i skogen och dricka öl och diskutera livsfrågor med personer som hade väldigt annorlunda förutsättningar än jag själv. Det var inte svårt att bli beklämd över vissa personers situation men också fint att förstå hur allt hängde ihop. Man kan ju se på saker på olika sätt och min tolkning är ju inte automatiskt någon sorts sanning.
Jag tänker själv att det är fokuset på specialintressen och nörderi som är min grej. Om och när jag kommer att hitta något nytt ämne att fokusera på vet jag inte men det verkar sannolikt. Jag märker att cyklerna har dragits ut tidsmässigt ju äldre jag blivit. Som ung hade varje intresse en cykel på kanske 2-4 år medan det nu handlar om 10-20 år istället.
Tar betydligt längre tid för vissa och inte ens möjligt för andra, med mycket oro och sorg som resultat. Ofrivillig barnlöshet är en tuff situation och syns inte utåt, så skulle bara vädja till dig att reflektera över detta innan du uttrycker likande kommentarer i andra sammanhang med personer du inte känner.
P.S. Jag fattar att det var menat som ett skämt, men ville ändå göra dig uppmärksam på det.
Håller med här. Vi har själva gjort två IVF-behandlingar som har gått bra men variationen är ju stor. Att det finns olika vägar gör ju att förutsättningarna är hyggliga för de flesta, även om faktorer som ålder, hälsa och ekonomi kan påverka.
Som man är min egen bild att själva momentet “få barn” inte är hela världen. Några har berättat om förlossningen som det lyckligaste ögonblicket i livet. För mig var tidpunkten när jag fick bära in babyskyddet med knodden över tröskeln till huset. Där började det nya livet. Sedan är ju föräldraskap något som kan se ut på olika sätt. Jag har valt att låta det vara omvälvande och det är nog ganska vanligt. Någon annan väljer att leva på som innan de hade barn. Man kan ha uppfattningar om vad som är bra och dåligt och det kan nog ligga en del i det. Samtidigt finns det nog olika sätt att vara förälder på som kan fungera. Man får hitta sin egen väg och konstatera vad som fungerar och inte.
Är 35 och vill inte rada upp allt jag gjort här, mer intressant vad jag vill göra mer av. Kan dock summera med att jag har fru, barn och haft en välbetald karriär med bra affärsmöjligheter som gjort mig ekonomiskt fri på pappret.
Jag tappade mycket professionell motivation när jag ”gick i mål” finansiellt, något av en kris. Ingenting med jobb kändes kul eller spännande. Har funderat mycket på vad jag ska prioritera framöver, men landat nånstans här:
Använda det faktumet att jag inte behöver jobba mycket eller göra karriär till att spendera mer tid med barnen fram till tonåren då hen förmodligen vill umgås med andra, sen kan jag plocka upp karriären igen och ”focus on me”. Kommer förmodligen gå ner till 4 dagars vecka på mitt nästa jobb, alternativt bli egenkonsult.
Prioritera min hälsa - jag var i bäst form vid 20 och vill tillbaka till den känslan. Tänkte anlita en PT när samhället är tillbaka till normalen.
Upplevelser med familj - ta med föräldrar och svärföräldrar på resor till intressanta platser för att göra det mesta av tiden med dem.
Se mer natur - resa i Sverige/Norge/USA och spendera mer tid i natursköna miljöer.
Några axplock av vad jag gjort/upplevt/åstadkommit:
Tre barn, som blivit precis så egensinniga och har den integritet vi önskade av dem, och som vi många gånger suckat över att de tränar på sina föräldrar… Sett två av dem klättrat ut ur boet.
Bytt tilltänkt/faktisk karriär tre gånger
Läst en högre utbildning som en av två första i min släkt
Startat två körer, lett 5-6 stycken
Överlevt den livskris som en skilsmässa utlöste och kommit ut hel, visare, vildare och vackrare på andra sidan
Format ett fantastiskt och rikt liv i en härlig lägenhet med nyrenoverat kök
Gått en coachutbildning och har nu två klienter i mitt hobbybolag
Påbörjat en utbildning till andningspedagog
Börjat fått koll på och bort rädslan från min ekonomi, med RT-forumet, YNAB och @MSbgh som inspiration
Sagt upp mig från drömtjänsten som tjänsteman i Regeringskansliet och kastat mig ut i tvåkvinnsföretagande.
Gått in i en anställning i ett bolag där jag känner stark lust och glädje över att verka och bidra.
Efter många års tvekan accepterat att gå in i en ledarskapsroll med personalansvar
En ny relation med utrymme för nyfikenhet, individuellt och gemensamt växande, vila och lek, närhet och dans.
Blivit vän med min kropp och min själ
Några axplock av vad jag vill göra/uppleva/åstadkomma framöver:
Skaffa fler coachingklienter
Slutföra min utbildning till andningspedagog
Utveckla relationen till mina barn som vuxen-vuxenrelation (om än med föräldrer/barninramning - det är liksom givet) och se min trea utvecklas och bli flygfärdig på samma vackra sätt som sina storasyskon, fast på sitt alldeles egna sätt om ni fattar…
Komma igång med träning och rörelse för att bygga styrka och smidighet
Ta grönt kort
Vara med på utvecklingsresan för bolaget där jag är anställd.
Gå djupare i den processorienterade terapi jag påbörjade i höstas
Läsa fler böcker
Skriva mer
Fotografera och skapa bilder mer
Dansa mer
Vårda och njuta av min kärleksrelation och mina relationer till vänner och familj
Prioritera
Vad jag är öppen för:
Det som tar mig närmare en vardag jag delar min tid mellan rollen som konsult och rollen som coach/andningspedagog och lever i ett sammanhang där jag skapar utrymme för och inbjudan till växande, fördjupande möten för människor, andra och sig själva.
Ibland när jag funderat över mitt liv, så känns det som att jag inte gjort nånting, utan “livet bara händer” och jag kan känna att det är en hel hög med grejer som jag “borde” ha gjort, styrt upp, tagit kontroll över etc. Sedan tänker jag att alla dessa val har tagit mig dit jag är idag, och jag tycker om mitt liv idag, även om jag vare sig är miljonär eller disputerad (som var en önskan och målsättning en gång). Well, så här då:
