100k känns bra som en bra siffra kan förmodligen täcka det mesta som kan tänkas hända med huset/bil som inte skulle täckas av försäkring.
Inköp av whatever utan att köra nån avbetalning. Sedan såklart fylla på, upp till 100k igen.
Jag har själv haft svårt att bestämma mig för en lagom nivå på buffert, men kan konstatera att jag förmodligen haft en onödigt hög buffert under längre tid. Min buffert är 100k, men då bor jag i en ganska billig hyresrätt, har inga lån, ingen bil, gångavstånd till jobbet och låga utgifter generellt.
De stora plötsliga utgifter jag kan föreställa mig är väl om jag ramlar och slår ut alla tänder eller om jag helt förlorar min inkomst till följd av sjukdom, varsel eller dylikt. Svårt att bedöma hur många månadsutgifter jag måste kunna täcka i ett sådant scenario.
Hur håller ni isär vad som är buffert vs ”långsiktigt icke-tidsbundet sparande på sparkonto”? Båda kategorierna är ju placerade på samma typ av konto.
1 gillning
Ordna med krediter som alternativ till bufferten så slipper man fundera över hur stor den behöver vara. Samtidigt har du mer kapital i arbete. Win-win.
Skapa fler konton om du har problem med att hålla i pengarna.
1 gillning
Jo, men det spelar egentligen ingen roll vad man väljer att kalla kontona. Möjligtvis om man vill ha det som någon slags mental barriär, för att inte konsumera “i onödan” av ena sparkontot som man gett ett annat namn. Men både buffert och långsiktigt sparkapital är väl sådana konton som man inte ska konsumera av “i onödan”?
Så poängen var främst vad som ska anses vara buffert vs långsiktigt sparkapital. Antag följande två alternativ:
- Ett sparkonto med 100 kkr + ett sparkonto med 500 kkr.
- Ett sparkonto med 600 kkr.
När man konsumerat upp 100 kkr men behöver köpa något (akut eventuellt) så kommer man ändå ta av de resterande 500 kkr, oavsett om vad man har valt att kalla kontona.
Det är nog personligt, hur man ser på vad som är buffert och långsiktigt kapitel.
Själv tänker jag att buffert inkluderar om bilen går sönder, tänder behöver lagas, katten blir sjuk och liknande.
Nu äger jag inte hus men hade jag gjort det hade en del varit avsedd för huset t.ex vattenläcka eller liknande. För större åtgärder av typen investera i nytt värmesystem hade jag kunnat använda långsiktigt sparkapital. Men det är olika hur man väljer att göra.
1 gillning
En månadslön räcker för mig som lägenhetsbo med bil.
Blir det något extremtkonsgigt utgift så skulle jag plockar ut lite från ISK. Inte värre än så…
Det är din/er buffert. Jag föreslår dock att inte för lätthjärtat pilla i bufferten. Har 100k buffert i vårt hushåll vilket är overkill så för större köp är det ok att låna ur bufferten, det har dock inte skett många gånger. Vad som är rätt för er är nog vad som känns rätt och som ni sover bäst med.
Har inga kreditkort. Betalar alltid rakt av. Man ska aldrig fylla en grop genom att gräva en ny. Där ska finnas lite motstånd när man spenderar pengar. Har oftast relativt lite pengar på kortkonto och flyttar från lönekonto för större köp.
2 gillningar
Man kan se bufferten på två olika sätt:
*Täckning för oväntade utgifter.
Räkna då ihop tråkiga saker som skulle kunna hända och lägg undan för det. Som singel i hyresrätt kanske det är 10000 kr för tex tandläkare, trasiga glasögon etc. Som familj i villa kanske 100000 kr för bil, värmepanna etc.
*Täckning för uteblivna inkomster.
Dvs lägga undan för att ha marginal om du skulle förlora jobbet, bli långtidssjuk etc. Här kan man säkert ha väldigt olika åsikter om storleksordning. Men en del pratar ju tex om 3 månadsinkomster i buffert.
1 gillning
Ämnet är intressant.
Min respektive anser att tre månadsutgifter på buffertkontot är lagom. (Hon hade gissningsvis helst velat ha ännu mer.) Jag skulle i princip kunna tänka mig att i stället nästintill nolla bufferten.
Eftersom båda är med i både a-kassa samt har visst humankapital är det osannolikt att inkomst helt skulle saknas några längre period. Sjukdomsfall finns det också försäkring mot. Likaså olyckor och skador på hem och fordon. Tillhör m.a.o. falangen som tänker att kreditkort, samt att i värsta fall sälja av något från det långsiktiga sparandet, kommer täcka nästintill alla verklighetsanknutna scenarion som kan komma på fråga.
Samtidigt är det viktigare för mig att hon känner trygghet över vår ekonomi än att jaga det sista av absolut avkastning. Därmed blir också jag den som kompromissar mest i frågan.
2 gillningar