Superintressant inlägg. Jag anklagas ibland med rätta för att hela tiden planera för morgondagen. Vi bor dock mkt bra, har två nya bilar, reser ett par ggr om året och unnar oss restaurangmat osv.
Men för mig handlar det om trygghet. Jag är född fattig, jag menar fattig som att inte kunna äta mig mätt, aldrig ha vänner över, inte kunna vara med på friluftsdagar osv. För mig har drivkraften att spara kommit på senare år, först handlade det om att få allt jag aldrig haft när jag växte upp. När jag materiellt och upplevelsemässigt kände mig nöjd och glad så kom fokus på att bygga f*** o** kapital. Men det är samma drivkraft. Förmögenheten handlar om att slippa vara fattig, att inte bli den som är utanför igen, att kunna vara rakryggad och trygg. Säger man att pengar inte gör det så har man aldrig varit hungrig eller gått i trasiga kläder för att föräldrarna tyckte det var viktigare med sprit, cigg och andra nödvändigheter….
Så rädslan för att bli fattig är det jag sparar till att inte bli.
Jag har ingen önskan att få sluta jobba tidigare eller så. Jag vill bara inte vara utan tryggheten….