Hej!
Vill börja med att önska er alla en riktig God Jul. Vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg?
Får försöka göra detta kort.
Min älskade fru insjuknade i somras och för ett tag sedan så somnade hon tyvärr in.
Har funnits vid hennes sida sedan dag 1 då jag inte har jobbat sedan detta hände.
Vi var gifta men hade inga egna barn bara särkullebarn vilket gör att vi inte ärver varandra. Vi var påväg att skriva ett testamente men tyvärr han vi inte skriva under det.
Min fru ville att jag och hennes barn skulle dela på hennes pengar men då det inte finns något skrivet så gäller inte detta.
Jag sa till min fru att om du vill det så måste du prata med dina barn för sådant ska inte komma ifrån mig.
Ska tillägga att jag och hennes barn har väldigt god och fin kontakt.
Nu han hon tyvärr inte säga något till sina barn, förutom att hon nämde ordet pengar till en av hennes söner. Han frågade mig vad hon menade men jag sa ingenting då eftersom jag ville att detta skulle komma ifrån henne själv, för kommer det ifrån mig så kan det bli så fel.
Jag har funderat om jag ska framföra hennes önskning till hennes barn men känns som att jag bara skulle vara girig men samtidigt så vill jag framföra hennes sista önskning men känner samtidigt att det kan bli så fel då det kommer ifrån mig.
Jag älskar och saknar min fru så denna tid har varit fruktanvärt jobbigt.
Ni som funderar på att skriva testamente etc etc och ni inte har gjort det tidigare, vad ni en gör vänta inte för livet kan ta slut när ni minst anar det. Jag är ett levande bevis på det tyvärr.
Så min fråga är egentligen vad tycker ni jag ska göra? Ska jag berätta vad hon sa till mig eller ska jag bara släppa det och låta detta vara?
Ta hand om er och var rädda om varandra.
Ingen här kan gissa hur hennes barn kan reagera om du tar upp det.
Något som kan påverka deras reaktioner är hur deras egna finanser ser ut och hur dina finanser ser ut och hur länge ni varit gifta.
Om du känner att du måste ta upp detta med dem så kanske du kan föreslå att du skriver ett testamente och de får ärva motsvarande eller mer från dig när du går bort?
Beklagar sorgen.
Finns det risk att er gemensamma bostad måste säljas, för att hennes barn ska få ärva? Att flytta från sitt hem kan vara en stor sak, och kanske påverkar det ditt beslut.
Särkullsbarn har alltid rätt att få ut hela arvet direkt enligt 3 kap 1 § ÄB. Det är väl snarast så att om det hade funnits ett testamente så hade partnern kunnat testamentera bort högst hälften.
Usch vad tufft att läsa och jag hoppas att du fick en bra julafton.
Förstår din situation och vad din fru och du kom överens om och jag är rädd att det bara är att ta tjuren vid hornen och försöka prata med dom om det. Är det tillgångar du skulle klara dig utan eller faller livet om det inte blir så?
Är rädd för att det antagligen kommer att framstå på ett visst sätt, som du själv säger, men det finns nog inget bra sätt att säga det på förutom möjligtvis:
”Er mamma och jag diskuterade vår ekonomi innan hon gick bort men vi hann inte skriva något testamente.”
Förklara sedan det ni kom överens om, men med tillägget:
”Jag har ingen laglig rätt till det här nu eftersom vi inte har något giltigt testamente, men jag ville förklara situationen så att ni barn kan diskutera hur ni vill göra, men vill dock tillägga att det är fritt för er att säga nej och att det inte förändrar vår relation”
Kan inte detta så bra men då jag just är klar med alla papper efter min far gick bort så har jag väl fått lite koll på det.
I vårt fall blev det såhär:
Mor ärvde 50% …jag (son) och fars dotter från innan delade på 50% dock får jag inga pengar förrän min mor går bort.
Så det borde väl bli samma i ditt fall- - du ärver 50% och särkullbarnen 50% och förstår jag dig rätt är det så ni ville ha det
Nu tänker du på dom som är gifta och har egna barn. Hennes barn har rätt till allt hon äger och jag får ingenting. Det är så det fungerar när man har särkullebarn om det inte finns ett testamente.
Jag tänkte först som du men då de inte har skrivit testamente och inte har några gemensamma barn verkar det som att särkullbarnen får allt och maken ingenting.
Hela arvet.
Om de hade skrivit testamente skulle de ha kunnat begränsa det som särkullbarnen har rätt att ta ut direkt till 50%. Dvs. laglotten som inte kan testamenteras bort.
Ja det har varit det värsta tiden i mitt liv då jag funnits vid hennes sida 24/7.
Att det sedan är Jul har varit jobbig.
Det värsta är att komma hem till ett tomt hus, alla minnen och hennes saker. Känns som att hela livet har raserats.
Jag missunnar inte hennes barn någonting det är just det som gör det så svårt. Men samtidigt så vill jag framföra deras mammas önskan men är bara så jävla rädd att det ska uppfattas fel av deras barn då det inte kommer från deras mamma själv.
Men får väl försöka lägga fram det på ett bra sett sen får dom ta ställning till det själva.
Dom vet vart dom har mig då jag vill att allt ska gå rätt till.
Jag har aldrig och kommer aldrig försöka lura någon överhuvudtaget då det är det värsta jag vet.
Känner bara att det finns inget bra sett att framföra detta på då det kommer ifrån mig själv.
Är just det som gör det så svårt.
Jag beklagar den svåra och komplicerade situation som du har hamnat i.
Om man ska försöka strukturera problemet så ser jag tre möjliga huvudinriktningar.
Särkullsbarnen väljer i någon omfattning att avstå från arvet, och låter det i stället tillfalla dig utan några särskilda restriktioner.
Särkullsbarnen väljer att för tillfället avstå från arvet, och ärver i stället dig, så kallat efterarv.
Särkullsbarnen utnyttjar sin rätt och du får ingenting.
Även om din hustru kanske tänkt något annat, som mer liknar första utfallet – men aldrig blev satt på pränt, kan jag som utomstående tycka att efterarvs-alternativet skulle kunna kännas ok för alla inblandade.