Det beror förstås på förutsättningarna men jag tänker mig tre viktiga förutsättningar:
Min hustru måste jobba på som vanligt.
Jag vet säkert att det handlar om ett år och att jag sedan ska jobba igen.
Jag vet säkert att jag efter året kommer tillbaka till samma jobb.
Med de förutsättningarna skulle jag absolut lata mig mycket! Jag skulle gå upp vanlig tid, eftersom min hustru ändå måste gå upp, och sedan skulle jag de flesta dagarna titta på hela Nyhetsmorgon. Efter det skulle det bli mycket långpromenader och kanske mera intensiv träning ett par gånger “extra” (jämfört med nu) i veckan. Vid dåligt väder (blåsigt och/eller regnigt) skulle jag läsa, brodera eller titta på gamla serier hela dagen.
Jag tror att det skulle räcka för att tillfredsställa mig under ett år!
Vilken spännande situation du befinner dig i! Och modigt av dig att våga stanna upp och reflektera kring det läge du är i just nu innan du snabbt skyndar vidare. Jag tror annars att det är lätt att bara trampa på i den väg som blivit utstakad men det kan kan ju vara ett ganska torftigt sätt att leva på jämfört med de många alternativen.
Jag har själv påbörjat en process att ta mig ut ur ekorrhjulet (sa upp mig ifrån mitt heltidsjobb som läkare nu i vår efter en tids tjänstledighet) och är fortsatt i en nyorienteringsfas där jag försöker ta reda på vem jag är om jag inte jobbar som jag gjort och vad jag vill lägga min tid på. Att bli ekonomiskt medveten är är en önskan som påbörjats via RikaTillsammans Men också att få in mer kreativitet i mitt liv, ta hand om min hälsa (både kropp och själ), ha mer kvalitetstid med mina nära, prioritera friluftsliv samt läsa fler böcker.
För mig var det lättast att först ringa in vad som gör mig genuint glad och är viktigt på riktigt (låter trivialt men det var det inte) och sen hitta mer konkreta sätt att nå dit. Hoppas du hittar ett sätt som fungerar för dig och att du får ett berikande och annorlunda år!
Grattis till möjligheten att tänka efter!
Jag avslutade en 23 år lång anställning efter förra sommaren och räknade med att jag kunde klara mig utan inkomst under ett år ungefär. Beslutet fattade jag efter en veckas fundering innan sommaren. Det första jag började ägna mig åt var att läsa om simpel living och ekonomiskt oberoende!
Insåg dock att jag nog inte jobbat färdigt än, har ett yrke som är för meningsfullt för att lägga på hyllan vid dryga 50. Huvudtanken när jag slutade var att undersöka möjligheten att starta eget företag tillsammans med en kollega i liknande situation. Under hösten utredde vi detta genom att träffas, diskutera och ha lite möten med olika personer, men i övrigt gjorde jag inget särskilt. Gick några yrkesrelaterade kursdagar både fysiskt och på nätet, tog lunchpromenader med maken som jobbar hemifrån , vabbade med barnbarnet när det behövdes, lyssnade på ljudböcker. Till vårterminen(nu) sökte jag fristående universitetskurser inom ledarskap/arbetsmiljö med tanken på troligt framtida ledningsarbete i företag. Fick strax innan jul frågan om att jobba deltid i mitt yrke, men i annan typ av verksamhet. Så sedan februari jobbar jag 2 dagar per vecka, pluggar 75% (tre olika kurser), passar barnbarn och gör en del punktinsatser kring kvalitetssäkring av utbildning för den yngre generationen i yrket. Så just nu är jag snarast mer aktiv än innan och får mer input då veckan är “spretigare”. Tankarna på eget företag tillsvidare lagd på is. Fortsätter troligen så här något/några år till med anställning 2 dagar per vecka, lite studier av sånt som lockar, och möjligheten att haka på andra uppdrag både betalda och obetalda som kan tänkas dyka upp.
Jag skulle nog: 1. Arbetat ideellt med sånt jag bryr mig om. 2. Skrivit, kanske försökt mig på en roman men annars texter inom mitt område (ish jobb men sånt där som bara är lustfyllt och utan tidspress). 3. Läst mycket. 4. Tränat. 5. Tillbringat mer tid med barnen. 6. Lagat god mat. 7. Studerat.
Om jag förstår saken rätt så har du ingen ordentlig utbildning att falla tillbaka på. Någon logik i att “ta ett års semester” skulle därmed inte finnas. Huvudprio borde vara att hitta och komma in på någon relevant utbildning.
Jag tog själv ut friår på den tiden det var möjligt. Jag flyttade då utomlands och läste språk i ett och ett halvt år. Jag fick ett stipendium som gjorde att jag kunde förlänga studierna med ett halvår extra. Det var väldigt bra men det byggde till stor del på att jag fortfarande var relativt ung och kunde “passera för ung”. I min nuvarande ålder (45) skulle det inte finnas samma poäng med att göra något liknande, även om det säkert kunde funka hyggligt.
Under ett halvår var jag arbetslös i samband med att jag försökte ställa om min karriär. Den tiden var mest bortkastad. Teoretiskt kunde man förstås tänka sig att jag skulle hittat på en massa skoj men i praktiken fungerade inte det. Situationen där och då var mest jobbig.
Som flera har påpekat, och lagt med i sina egna tankar om vad man vill göra, är att det finns många olika aspekter och förutsättningar som kanske behöver vara klara innan man kan göra vissa saker.
Eftersom jag inte har något jobb att gå tillbaka till så ser jag det hela inte som semester utan en möjlighet till att utveckla mig själv som människa och hitta nya vägar vidare. Det finns dessutom en tidigare sjukskrivning p.g.a. utmattning i grunden, som är orsaken till avslutet. Utmattningen har inte bara påverkar min hjärna utan även satt sig i kroppen. Det gör att mitt första prio är att bli friskare och hitta nya rutiner i vardagen som hjälper mitt mående.
Har nyligen läst boken; Hela Hälsan.
Den har hjälpt mig att skapa förutsättningar eller i varje fall kommit med förslag som jag kan se kan hjälpa mig i detta.
Mitt första mål är att få till min sömn tillräckligt bra så jag kan sluta med sömntabletterna.
Promenera och meditera varje dag. Lägga mig vid samma tidpunkt varje dag och äta vid fasta tider.
Jag läser ca. 60 böcker per år så läsandet kommer nog att öka ytterligare.
Har varit inne och kikat på olika utbildningar men har insett att längre (2 år eller mer), teoretiska utbildningar kräver mer än vad jag i dagsläget klarar av.
Därför har jag nu anmält mig till en möbelrenoveringsutbildning på ett år.
Tyvärr är den 90 mil hemifrån så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få till det rent praktiskt men det skulle kännas bättre att tacka nej än att inte ansöka alls.
Ett annat mål är att öka mina sociala kontakter. Som tidigare utmattad så har sociala kontexter varit helt uteslutna. Men med ett bättre mående och med (förhoppningsvis) mer energi så kanske jag orkar med det.
Så, för att sammanfatta det hela, i dagsläget är mitt mål ett bättre mående.
I detta ligger också att ta reda på vad jag vill göra i resten av mitt liv.
Som någon sa “Att hitta meningen med livet eller komma på vad man tycker om att göra är inte en intellektuell fråga. Det går inte att tänka sig till vad man vill göra. Det handlar om att testa sig fram. Här är det verkligen inte tanken som räknas utan det som räknas är handlingen”
Nu väntar jag på flera kommentarer om vad ni skulle göra om ni inte behövde jobba på ett år.
Ta hand om er!
I fantasin: Jag skulle gråta av lycka, lättnad och chock de första dagarna. Sedan sätta ett alarm på mobilen ett år framåt i tiden. Därefter skulle jag träna, meditera, jobba i trädgården, renovera huset, laga MASSOR god mat, sjunga, lyssna på musik, sova, gå extremt långa promenader och fotografera samt ägna mycket tid åt att bara ANDAS.
Skulle självklart fundera mycket kring mitt liv och vad jag vill göra efter året är slut.
I verkligheten: Problemet är nog i grund och botten att jag vill bli ekonomiskt fri, och då kan jag inte kasta bort ett helt år av inkomster bara för att jag kan. Mitt avgångsvederlag hade gått rätt in på Avanza och jag hade fortsatt gå gråtandes till arbetet varje dag.
Jag skulle göra mer av det som jag gör på min fritid idag. Umgås med familjen, sköta hus, hushåll och trädgård. Odla en massa härliga ätbara saker. Lägga mer tid på andlig och personlig utveckling. Träna, läsa böcker, laga mer tidskrävande mat, jobba ideellt, träffa vänner och släkt.
Om man leker med tanken att pengar inte hade varit en begränsande faktor under detta året så hade jag åkt från berg till berg. Kontinent till kontinent och jagat snön och försökt få in så många snowborddagar som möjligt.
Jag hade flyttat till ett annat land med familjen. För att få nya intryck och kunskaper om andra kulturer.
Där hade jag startat ett projekt som hade anknytning till mitt arbete men som ändå var något helt nytt. Tanken att utvecklas i sin profession samtidigt som man tar en paus är en sak jag tänkt på ofta.
Inspirationen kommer från Stefan Sagmeister som tar ett sabbatsår var sjunde år. Han tar tid från sin pension och sprider ut under sitt arbetsliv istället. Jag gillar den tanken väldigt mycket. Framförallt när man arbetar i en kreativ näring. Där är tid för reflektion en viktig faktor.
Tänk om detta år av frihet är det enda år av frihet du får? Du kanske inte lever tills alla miljoner du jagar är samlade på hög? Varför skjuta upp möjligheten till att andas och allt det andra trevliga du nämner?
Satsat på mina YouTube-kanaler och mina affiliatewebbplatser, lärt mig mer om olika videoredigeringsprogram och rest så att jag hade innehåll till mina webbplatser (som då gett mig mer intäkter). Och sedan hade jag fortsatt tills jag slutat helt.
Men också att få in mer kreativitet i mitt liv, ta hand om min hälsa (både kropp och själ), ha mer kvalitetstid med mina nära, prioritera friluftsliv samt läsa fler böcker.
