Jag tänkte säga att det nog är betydligt mer än 80% av det man lär sig i skolan som man sedan aldrig tillämpar i livet men det beror förstås på hur man räknar.
Om man räknar tiden som läggs på olika saker så håller jag med dig om att markant mer än 20% av tiden läggs på saker man faktiskt använder sig av.
Om att skriva är en sak och att läsa är en sak stämmer det inte.
Jag har alltid haft lätt för både språk och matte så utgick nog från mig själv. Men tänker huvudsakligen på alla ämnen som kan vara nog så intressanta men som man sedan aldrig har någon användning av såvida det inte är en hobby eller specialinriktat jobb.
Jag önskade att det fanns fler ämnen om gruppdynamik, ledarskap, medarbetarskap, ekonomi, politik och källkritik (som många andra skrivit om).
Håller med dig till stor del MEN har man ingen grundkunskap (som lärs ut i skolan), blir informations-sökning övermastig alternativ drar Du fel slutsatser.
Håller med Dig att det Du föreslår oxå bör läras ut men grunderna i det Du kallar 1800-tals ämnen måste till stor del behållas anser jag detta för att Du förstå hur ett samhälle är uppbyggt och hur grundteknik fungerar, samt ta till Dig kritiskt tänkande och hur gamla lösningar ibland kan återanvändas på gott (o ibland ej så bra)
Vikten av att ta hand om vår hälsa, psykisk och fysisk. Skulle nog även spara oss X-antal miljarder per år…
Jag tycker att @Ballongpinne:s fråga är superintressant- hur gör ni praktiskt för att lära barnen om sakerna i tråden? 
Att föregå med gott exempel är nummer ett. Barn kopierar. Det man vill lära ut måste vara en del av vardagen. Kvantitetstid är mycket bättre än kvalitetstid.
I skolan? Mindre grupper och konkreta exempel funkar för att väcka mer intresse för mycket och eliminerar att de ska stila inför varandra. Sedan behöver skolan i stort se över det här med kravbild och ängslighet… tycker den här surgubben.
Hemma? Bygger man relation vågar barn fråga och man själv ta upp saker. Då löser det sig själv i de flesta fall.
Ekonomiskt tänk. Spara, investera först. Spendera sen. Värde för pengarna. Behöver jag det, verkligen. Arbete och inkomst ger ekonomisk frihet, eller rättare sagt frihet att kunna gå sin egen väg i livet 
Jag och mina bröder fick det tänket hemma. Jobba/göra saker i hemmet mot ersättning. Jobba i affären efter skolan för att få veckopengen. Det var en nödvändighet eftersom föräldrarna som egna företagare jobbade mest hela tiden och behövde vår hjälp. Räckte inte det så fick man röja hos grannar, klippa gräs mm. Inför viktigare skolavslutningar som 9an och gymnasiet så fick man ersättning för högre betyg (över medel, på den tiden 4 och 5). Kändes bra att behövas. Köpa saker, godis mm fick man göra för de pengarna, eller spara dem. Sparade man det på banken så dubblade far pengarna. Ville man köpa något dyrt men vettigt (tex dator, hockeyskydd, fotbolls grejer) så kunde de erbjuda att man fick hälften när man själv jobbat ihop hälften. Dyrt och ovettigt så kom aldrig den typen av erbjudanden.
Har bara erfarenhet från ungdomsidrotten men där är tydlighet viktigt och framgångsrikt:
Först och främst - var överens om reglerna. De ska vara få, enkla och absoluta. *Slåss inte. Kom i tid. Tyst när läraren talar etc’
“Eva, nu väntar alla på att du ska vara tyst. Vi kan inte fortsätta om du inte lyssnar.” Och sen låter man alla vänta till Eva blir tyst.
“Kalle, nu har jag sagt till dig upprepade gånger och du följer inte reglerna vi kommit överrens om. Nu blir det 5 min time out.” (sen får kalle sitta vid sidan i 5 minuter)
“Om ni inte samlar ihop konerna kommer vi inte hinna spela match på slutet. Ni väljer.” (Och sen väntar man till konerna kommit in)
Sen praktiserar vi nivåanpassning.
Dvs alla gör samma övning men Mahmoud som tränat längst får bara ett tillslag på sig med bollen, men Johannes som är ny får fyra möjligheter.
När vi spelar match sätter vi inte in en nybörjare tillsammans med de mest erfarna, då får hen aldrig röra bollen.
Alltid rotation mellan vem som börjar och vem som börjar som avbytare så man inte känner att man alltid är vid sidan från start.
Börja övningar med vänster / höger fot varannan gång så inte de vänsterbenta alltid känner sig sämre, eller tvärt om.
Slutligen - repetera grunderna innan man applicerar:
Dvs börja inte med överstegsfinter och taktikgenomgång innan man lärt sig springa rakt fram. (Bli trygg på bokstäver innan man tvingar nån att läsa). Det får ta den tid det tar. Vi ska vara fullärda när vi är 20, inte när vi är 6 år.
Hitta inte på nya övningar varje träning, då får ni lägga massa tid på att barnen ska fatta och hitta rätt plats etc. Kör samma sak varje träning hela säsong. Variera hellre inom ramen.
Involvera alla. Se till att det inte blir köer och väntande. Gå runt bland barnen och se alla. Hellre jobba 3-3 än 20 samtidigt så 19 barn känner sig utanför.
Svenska. Engelska. Historia. Naturkunskap. Läsa. Skriva. Matematik.
Jättemånga saker! 
Några av de saker som jag tycker saknas är lära ut: kosnekvenstänk, uppträdande, skriva (på papper) prata med vuxna, miljökonsekvens, hänsyn, ekonomi, att livet inte är bara yta, värde på månniskor.
Vad ska föräldrarna göra?
Ja inte ska de vara lärare i skolan (om de nu inte jobbar där) vilket var vad frågan gällde,
Rent krastt kan jag tycka att om man inte vet vad man som förälder ska göra så ska man nog inte skaffa barn. De ovan nämda bör föräldrarna bl.a redan lärt barnen från år 0, men de kommer andra “lager” i skolan som är svårt att lära ut hemma p.g.a brist på gruppdynamik.
Jo men det blir ju väldigt svårt att definera lärarnas uppdrag om ‘prata med vuxna’ ska vara en del av läroplanen exempelvis.
Tänk om det fungerade!
De står redan i läroplanen, du har bara inte läst det.
Tror det bästa man kan göra är att vägleda barnen att bli så självgående som möjligt. Våga göra saker, lära av misstagen, planera, korrigera sig själv, utveckla sig själv, lära känna sig själv. Bygga upp självförtroende och självkänsla men även respekt för andra människor och inte bara tänka på sig själv. Vara nyfiken, ställa frågor, tänka utanför ramarna.
Är man konsekvent så funkar det. Krävs tålamod men tillslut kommer kommentarerna från de andra barnen. ”Men va tyst då så vi får spela någon gång”.
Kanske inte funkar på samma sätt i skolan fullt ut men inom ungdomsidrott upplever jag det som extremt effektivt.
Ja man fråga sig hur vårt samhälle skulle se ut, om de ”onödiga 80 procenten” i skolan togs bort. Hur skulle relationer med människor, som bara kan läsa och räkna med de fyra räknesätten, fungera? Om ingen visste någonting om historia, olika religioner, främmande språk, biologi, geografi, musik o dylikt. Men det är väl just dessa senare delar, som (oftast) skiljer oss från robotar.