Jag har jobbat länge (mer än tio år) inom socialtjänsten på samma arbetsplats och trivs rätt bra. Nu har ju tyvärr löneutvecklingen varit som den blir när man sitter kvar på samma ställe för länge. Efter senaste lönesamtalet började jag kolla lite på andra jobb och hittade ett som låter både roligt och utvecklande där jag dessutom kan få upp min lön ca 5000 i månaden (10 % lönelyft).
Nackdelarna är dels att tjänsten är på ett år med “god möjlighet till förlängning” samt att det blir rejält längre resväg. Ett problem där är att jag lch sambon pratat om att flytta till något större och jag har förstått att det är svårare (men inte omöjligt) att få bolån med tidsbegränsad anställning.
Fördel är lön samt möjlighet till karriärutveckling.
Jag hade tagit det andra jobbet, vad är det värsta som skulle kunna hända?
Nej men, lite mer seriöst - hur ser det övriga anställningsläget ut, i värsta fall skulle du kunna gå tillbaka till ditt gamla jobb om ett år om det inte blir förlängt? (Från de jag känner är det konstant arbetsbrist i socialtjänsten, men det kanske inte är så där du bor?)
Sedan är frågan vad ni har för timeline på att “flytta till större”, jag lyckades övertyga sambon om samma sak runt jul men jag skulle bli förvånad om vi flyttar i år.
En annan komponent är sambons jobb - har denne ett stabilt jobb?
Den andra grejen att väga in är den längre restiden - det kan kosta både tid och pengar, tänk på att 5000 brutto kanske är halva netto, framför allt om du är kring brytgränsen för statlig inkomstskatt och tassar.
Summa summarum skulle jag rekomendera dig att åtminstone söka det nya jobbet - de kan både inte vilja anställa dig (och då slipper du gräma dig) eller ge dig ännu mer lön så det blir ett lättare val.
Har redan fått gå på intervju nummer två så det är väl därför jag börjar få lite kalla fötter
Tänker mycket på det där med resväg. Det ju som att få längre arbetstid. Samtidigt finns det goda möjligheter till att jobba hemmifrån delar av tiden vilket ju kompenserar lite.
JA! Våga…alltid. Utveckling framför trygghet. Finns antagligen goda skäl till varför du börjat se dig omkring och tagit det hela vägen till att hamna på intervju. Tvivla inte på magkänslan för att det blir lite läskigt precis innan det blir verklighet. Bara gör’t. The sky is the limit.
Skriver utifrån egen erfarenhet nu.
Fallhöjden är oftast låg när man vågar ta ett steg uppåt och väldigt mycket lägre än vad de möjligheter som öppnar sig är stora. Klart du ska prova. Skulle du inte trivas kan du väl alltid ta ett steg neråt igen. När man väl lyckas ta steget blir det ofta dessutom som en språngbräda till något ytterligare bättre. Varje ny grej du gör och provar på bygger på ditt humankapital som du i förlängningen har nytta av.
Då känns det som att den sista osäkerheten är banklåne-grejen, har du testat att ringa din nuvarande bank bara för att höra vad de säger - förklara läget helt enkelt.
Alternativen är väl att höra med SBAB (maximalt fyrkantiga) eller med någon mer nichad som kanske är mindre fyrkantiga? Jag tänker att om SBAB säger att det är lugnt så behöver du inte alls vara orolig
Men så länge de inte sparkar bakut totalt så hoppas jag att du vågar ta klivet, i värsta fall är det bara att “välja om” tillbaka till ditt gamla jobb om ett år.
Har bokat telefonrådgivning med min nuvarande bank (seb) första människan jag pratade sa ungefär samma som mina google-resultad dvs “knepigt och det beror på”. Får se vad de säger. Bra tips att kolla med den fyrkantigaste respektive frifräsarna och se vad de kan erbjuda…
Tack till alla som svarade! Jag kom så långt som till andra intervjun men de gick vidare med en annan sökande. Fick dock blodad tand och kommer att fortsätta leta nya tjänster. Ang bostadslånet och tidsbegränsad anställning så trodde rådgivaren på SEB att det nog skulle gå bra iomed att jag jobbar i en trygg bransch. Han gav mig till till och med rådet “go for it. Ser att du snart fyller 47 så ta chansen att utvecklas!”
