Jag undrar om någon här på forumet har haft en liknande situation, hur ni tänkte, agerade? Dela gärna med er av egna erfarenheter.
Förra året så påbörjade jag ett nytt jobb med en förhoppning om större flexibilitet och lättare familjepussel. 8 månader senare så har kollegor kommit och gått, introduktionsprogrammet upplöstes ganska omgående när jag klev innanför dörren trots att det lovades att grundbultarna ska på plats med hjälp av kollegor. Man förväntas lösa problematiken och när frågor uppkommer så finns ingen som riktigt behagar att svara eller har tiden, många är iväg på egna projekt. Svaren man ofta får är att det löser sig med tiden. Jag har självklart tagit upp det här efter att man får uppfinna glödlampan på nytt i många moment, men det smickras mest bort med att man är imponerad så här långt.
Nu har har situationen gjort att jag är dränerad på positiv energi, ser inte fram varken att ta mig till jobbet , sitta på hemmakontoret eller ens att ta mig ut till eventuella kunder och att det börjar gå ut på familjen istället. Jag har idag börjat snegla på andra jobb och även skickat ansökningar till branscher där möjligheten inte finns för hybrid/distans då jag har fått avsmak för det. Framförallt har det varit en bra insikt för mig att titlar och pengar kommer jag aldrig välja framför ett välmående framöver 
24 gillningar
Har gjort 1 dåligt jobb-byte i livet och det var hemskt. Försökte länge med “det är lite segt, det släpper, ge det tid”, men nej.
Lita på magkänslan. Hoppas du hittar något bättre!
9 gillningar
Absolut. En stor trygghet genom hela processen var vetskapen att jag kan säga upp mig på dagen utan att oroa mig för ekonomin. I slutändan blev det ungefär det jag gjorde också när bägaren tippade över. Sitter nu “arbetslös” i väntan på att gå tillbaka till gamla jobbet.
1 gillning
Tråkigt att det inte blev som du hoppats, men också samtidigt väldigt klokt att du tar tag i att föröka komma därifrån och fint att du redan nu har reflektioner och lärdomar. Stort lycka till med jobbletandet!
4 gillningar
Tack för kommentar. Hur tog du dig ut, genom att stanna kvar tills du fick ett nytt jobb ? 
Tack för kommentar Jimmy. Det finns i mina tankar som en absolut sista utväg. Jag har några årslöner sparat om det skulle blir riktigt illa. Vill ändå tro på en lösning någorlunda snabbt 
Tack, jag hoppas på snabb lösning Jag är en person som alltid har vågat att pröva nytt, därtill kommer motgångar och uppförsbackar. Men här har jag hamnat totalt snett tyvärr.
1 gillning
Det är modigt att testa på, och om man testar så blir det också ibland fel. Ingen större skada skedd sålänge du fortfarande mår hyfsat bra och tar dig för att byta igen.
2 gillningar
Ja, nu är min bransch enkel att byta inom så det gick fort när jag väl slutade hoppas på förändring. Tog ut alla semesterdagar och kunde lämna samma dag som jag skrev under på nya. Skönaste känslan.
3 gillningar
Om du inte trivs och det inte känns rätt, stanna inte kvar utan sök annat.
Jag hamnade i den sitsen och trivdes inte med nya jobbet. Efter lite mer än 1 år så bytte jag vilket känndes kort, men det är ingen som kommer belöna dig för att stanna på ett arbete som inte känns bra. Det kommer bara kosta dig. Ibland är gräset grönare
1 gillning
Tror många känner igen sig att det inte blivit så bra som de hoppades. Det är inte lätt att komma in som ny om en själv och/eller kollegorna jobbar på distans, upplever jag.
Sök nytt jobb. Undvik glapp i CVt om möjligt.
1 gillning
Sitter i exakt samma sits.
Lämnade ett nu i efterhand mycket trivsamt jobb. Hade grymma arbetstider med mycket frihet och flexibilitet.
Bra lön i förhållande till arbetet.
Bytte då jag “ville göra något nytt” och “har varit här för länge”.
Sitter nu med ett jobb som är allt annat än utlovat. Skulle vara en drivande och aktivt chef i bolaget men har hamnat i en klämsits där jag mestadels tilldelas administrativa uppgifter på grund av att mina kollegor inte kan göra det pga av allt från dyslexi till dataokunskap. Hur dem nu kunde få detta jobb från början är 100 miljoners frågan..
Vantrivs så till den milda grand att jag nästan väntar på att bli utköpt, men gör fortfarande allt jag ska utan dröjsmål så det finns ingen anledning för dem.
Känns som att jag sitter av tiden på mitt jobb medan livet rinner ur mig och det som håller andan uppe är att ibland ta ett varv in på lönespecen för att muntra upp mig lite.
Bor i ett område där det inte finns så stora möjligheter till att byta jobb i min bransch så jag sitter still i båten och söker dom jobb som kommer ut.
Men förstår absolut hur det känner, går inte en dag utan att jag saknar mitt gamla jobb och mina fantastiska kollegor där. Har pratat med min gamla chef flera gånger och han har försökt göra plats åt mig men det är för hårt åt stramar.
7 gillningar
Verkligen, jag har skickat iväg några ansökningar. I spridda branscher och inte bara i den jag har verkat i under många år.
Tack, jag söker för fullt. Även på lite större orter som dock kommer innebär viss pendling men jag känner att det kan vara värt det 
Känns verkligen som vi sitter i samma båt. Har också kontaktat min tidigare arbetsgivare och jag är mer än välkommen dit, när dom får möjlighet till att anställa. Jag kan inte riktigt sitta och vänta på en lucka tyvärr , då man inte vet för när en position öppnas. Bor också på en mindre ort vilket gör att jobben inte växer på träd här, har insett att jag får börja ta ett jobb en större ort bredvid.
Söker jobb i helt andra branscher, främst för att inte gå här och känna att jag blir helt utbränd. Finns inget som är värt det
Hos mig blir det också att de mer komplexa uppgifterna får jag bara ett svar på att det löser sig senare vid tillfälle. Bara det att när man väl får tag i någon för hjälp så är har dessa uppgifter/ärenden svämmat över bägaren flera gånger om.
Hej, ville bara säga att jag sitter lite i samma båt men har ett erbjudande från tidigare arbetsgivare (eller hade för några veckor sedan iallafall).
Men känner att jag ska ge det en mer ärlig chans, även om jag inte vet om någonting börjat kännas bättre. Jobbat snart 5 månader på nya jobbet, bytte pga högre lön och mer utvecklande jobb (arbetar som projektledare idag, teknisk säljare tidigare). Tvekar också på mig själv om jag börjar försköna det gamla jobbet i mitt minne, haha.. 
Men min introduktion bestod i stort sett av, här har du din dator och ditt kontor, varsågod.. sedan oklart vad som förväntas av mig än idag. Men tänker att en del kanske är att jag är van att alltid ha arbetsuppgifter att göra i tidigare jobb, har blivit matat med arbetsuppgifter från kunder eller chefer. Nu är det mer upp till mig själv.
1 gillning
Var med om samma situation, där jag ursprungligen bytte pga 25% högre lön. En bra livserfarenhet att pengar inte betyder någonting (sålänge grundbehovet är täckt) om man inte trivs. Tjänar hellre 45k i månaden och trivs än 85 och vantrivs.
En arbetsplats där livspusslet går ihop och arbetsuppgifterna är roliga är en arbetsförmån som är svårt att värdera i pengar.
8 gillningar
Frågan är om det är värt det i längden?
Jag håller ögonen öppna för fullt, är beredd att både byta bransch och att gå ner i lön för att få lugn i själen. Efter 5 månader så har man fått ett hum om att så här är det är tänker jag. Jag märkte det betydligt tidigare men har grävt ner huvudet lite för lång ner i sanden. Jag ser det som en bra erfarenhet och ett litet plustillägg på CV absolut, men inte mer
2 gillningar
Tack för en fint input.
Jag ser det här som ett fint tillägg på mitt CV men inte mer än så, om än en kortare sejour. Håller helt med om att jag hellre sitter på en lägre lön men där allting fungerar i livspusslet!
En rekryteringsprocess är tyvärr väldigt obalanserad. Kandidaten har (oftast) sökt tjänsten och de som rekryterar tar fram sitt bästa jag och skulle aldrig komma på tanken att berätta hur deras organisation egentligen fungerar… sedan sitter man där med en vissen Välkommen -blomma på skrivbordet och verkligheten knackandes på dörren 
Det är alltid lätt att romantisera det jobb man lämnade, i efterklokhetens bleka sken så kan det framstå lika glänsande som ett ex. Men likaså kan det vara att det nya jobbet inte är alls så dåligt som man intalar sig, utan bara vad som kan förväntas när vardagen gör sig gällande.
Så mitt råd är inte nödvändigtvis att du ska sitta stilla i båten, utan försöka vara ärlig mot dig själv, och kanske göra en +/- lista som stöd för nästa steg 
5 gillningar