Vad är mitt syfte med detta inlägg? Oklart, ventilera tankar. Få medhåll, mothugg och lära mig av er. Den enda som vet detta i nuläget är min sambo. Ska jag våga ta steget och säga upp mig?
Idag står portföljen i 6,5 miljoner. Väldiversifierad, 26 bolag, alla med god historik och utdelning. Största innehaven Microsoft, novo nordisk, Investor, Apple, Latour, Sampo, Bure, Asml har även svenska banker osv som drar upp utdelningen något… Inget innehav över 10%.
Strax över 200000 i utdelning i år.
Huslån 2600000, 68 % belåning. Bunden ränta tills sommaren 1,19 ca 5000 i månaden. Lär hamna runt 10000-12000 sen. I övrigt inga lån. Vi har låga utgifter utan att vi anstränger oss. Rest en hel del tillsammans (Sydamerika, Afrika, Asien), Europa). Oftast enkelt och fokus på upplevelser och inte lyx alternativt lyx där lyx är billigt. Vi kommer att resa mer framöver igen.
Har sambo och barn. Sambon arbetar heltid och trivs, tjänar 48000, jag tjänar 42000.
Jag började investera runt 2009-2010 och sambon hakade på runt 2015. Vi delar på allt. I nuläget investerar vi 30000-40000 i månaden.
Hade från början en plan på att sluta på mitt jobb vid 5 miljoner sedan justerat till 6 miljoner.
Insåg tidigt att jag inte vill fortsätta på mitt jobb som lärare. Jobbet kan vara givande och roligt men de negativa sidorna för mig är fler. Pluggade lite samtidigt som jag jobbade men att jobba 100% och plugga deltid insåg jag snabbt var en för lång väg. Dessutom var jag inte säker på vad jag vill göra istället, att då lägga år på utbildning kändes inte motiverande. Samtidigt var mitt investerande igång och att fortsätta med det var den vägen framåt jag valde. Jag kände då inte till begreppet FIRE men att ha en pengamaskin som gav frihet var målet. Frihet att plugga fel, testa olika jobb, att inte jobba. Jag avundas de som har ett jobb som de tycker är stimulerande osv. Jag tror att om jag tar steget och säger upp mig så har jag en chans att hitta något sådant. Fördelen är att sökandet kan få ta tid. Har alltid jobbat, på somrarna som tonåring, under tiden jag pluggade osv.
Största nackdelen med att säga upp mig är att snöbollen avtar i kraft, det har blivit nästan ett beroende att sätta av pengar varje månad. One More year - syndrome. Det som känns bra är att portföljen kommer att fortsätta växa. Vi bör kunna sätta in en mindre summa varje månad 0-5000 samt att återinvestera utdelningarna ca. 200000. Vi kommer alltså inte behöva ta av portföljen eller av utdelningarna så länge min sambo vill arbeta 100%. I nuläget har hon inga planer på att sluta utan trivs. Ett lägre månadssparande, återinvesterade utdelningar, utdelningstillväxt, aktiernas tillväxt kommer göra att portföljen fortsätter växa.
Barnen är små och de trivs på förskola och skola/fritids, så något bör jag göra första åren för att de ska få gå där. Sen kommer de kunna få mycket kortare dagar. Min plan är att inleda med plugga något på distans som jag tycker är spännande, ev ha ögonen öppna för att testa på något helt annat jobb.
En annan aspekt är att inga dörrar stängs, jag har alltid gjort ett bra jobb och lärarjobb i någon form går att få igen om man ångrar sig.
Tacksam för era tankar
