Hej,
finns många fina och kloka råd i den här tråden så hoppas verkligen att du kommer hitta ett arbetsliv som du trivs med, oavsett vilket val du än gör. Är modigt av dig att överväga att byta karriär, tror nog att att det är många som går i samma tankar som du men som aldrig vågar ta steget. Tänker att vi i många fall mer ångrar det vi inte har gjort snarare än det vi har gjort. Har du möjlighet att byta karriär så låter det som att det finns mycket att vinna på det och lite att förlora, även om det enbart är för att testa på. På din beskrivning låter det som att du är skicklig på det du gör då du har blivit befordrad flera gånger. Tänker att du lätt kan få ett nytt jobb inom din aktuella bransch om du mot förmodan inte skulle trivas med din nya karriär. Om du är orolig för lönetappet kanske det går att använda en del av dina färdigheter inom ekonomi även inom en mer praktisk bransch? Tänker att kunskap om ekonomi är värdefullt inom alla branscher. Om du påbörjar en mer praktisk karriär och dessutom kan bidra med ekonomiskt kunnande tror jag att du borde kunna få en väldigt bra lön även med din nya karriär. Om det är kostnaden för att utbilda dig till ett nytt yrke som avskräcker så har Arbetsförmedlingen en bra lista över flera yrkesutbildningar för praktiska yrken som man kan få betalt för samtidigt som du utbildar dig. Har fullt förtroende för att det kommer att gå bra för dig oavsett vilket yrke du väljer och jag är säker på att du har modet att våga testa en ny karriär. Stort lycka till!
(Vore roligt att höra vilket beslut du kommer fram till, och extra roligt att se en uppdatering framöver med uppdatering hur det blev om du bestämde dig för att byta karriär).
I övrigt kan jag nog inte tillföra något specifikt råd för din situation, utan det viktigaste har redan sagts och sagts bättre av andra i tråden. Med det sagt har jag skrivit ner lite ostrukturerade och osorterade tankar om karriärbyte i allmänhet (som nog inte är av intresse för någon och inte heller borde läsas av någon):
Ett karriärbyte behöver inte vara svart och vitt
Det som kanske gör karriärbytet till en svår fråga för många är att man kanske lite felaktigt tänker att frågan kokar ner till en diametral motsättning: Sunk Cost Fallacy vs kasta ut barnet med badvattnet. Ett karriärbyte kan dock ske på en glidande skala; från små ändringar i ditt nuvarande arbetsliv (med liten inverkan på din nuvarande vardag och ekonomi) till ett språng ut i det okända med en helt ny karriär (och stora förändringar i din nuvarande vardag och ekonomiska situation). Ett karriärbyte kan ju vara så litet som att man är kvar på sitt gamla jobb men nischar in sig mot de områden man har fallenhet för och intresse. Ett mellanalternativ är att byta arbetsplats men är kvar i samma bransch men inom ett område man är mer intresserad av. Sen finns det stora karriärbytet där man gör något helt väsensskilt. Det finns ju olika för- och nackdelar för de de olika typerna av karriärbyte och där får man ju bestämma utifrån vad som är viktigast för en själv och ens nuvarande situation.
Inta en strategisk position
Ska man byta karriär vill man ju byta till en karriär där man har förutsättningar att lyckas. Här kan man ta hjälp av konceptet Structural holes från nätverksteori. I sociala nätverk är det i regel så att information och idéer är mer homogen inom en grupp av personer jämfört med mellan två grupper; d.v.s en grupp har information och idéer som den andra gruppen saknar och vice versa. Detta beror på att informationsutdelningen mellan de två grupperna är begränsat, p.g.a. begränsad interaktion mellan de två grupperna. Ett strukturellt hål är en individ som agerar spindeln i nätet som förmedlar kontakt mellan de två grupperna, d.v.s fungerar som en bro där information och idéer utbyts mellan de två grupperna. Om man ska byta karriär kan man ställa sig frågan om det finns en bransch där ens nuvarande kunskap och färdigheter är värdefulla samt sällsynta och där man dessutom kan agera som medlare/mellanhand mellan sin gamla bransch och sin nya bransch.
Don’t follow your passion
Författaren och produktivitetsgurun Cal Newport skrev för ett antal år sedan boken So Good They Can’t Ignore You: Why skills trump passion in the quest for work you love. I boken gav Newport det osedvanligt opopulära rådet att inte följa sin passion när det kommer till val av karriär. Argumentet är inte intuitivt men sunt. Argumentet var bland annat att vi spänner vagnen för hästen när vi antar att vi är duktiga på något för att vi har en passion för det vi gör. Snarare är vi passionerade i det vi gör för att vi är skickliga på det. Det vill säga; passion är en bieffekt av skicklighet. Istället för att följa en passion är argumentet att man ska fokusera på att bli så skicklig som möjligt inom ett område och att man genom sin ökade skicklighet/mastery kommer att kultivera en tilltagande passion för det man gör. Det är ju en lättnad att veta att man kan komma att tycka om det mesta, om man ger sig tiden att testa på det och ger sig själv chansen att bli bra på det. Med det sagt finns det ingen anledning att vara kvar på ett arbete där man uppenbarligen vantrivs. När man tänker efter är det rätt tossigt att fortsätta göra något rakt in i väggen, bara för att ens 18-åriga jag hade fått för sig att det var den karriären man skulle ha. Jag tänker att man alltid ska förbehålla sig rätten att ändra kurs om destinationen inte håller det som utlovats.
I boken nämns Self-Determination Theory som förklaringsmodell för vad det är som motiverar oss som människor och där inberäknat vilka faktorer som är viktigast för att göra ett arbete meningsfullt. I denna modell beskrivs tre hörnstenar för motivation: autonomi, kompetens och relatedness/tillhörighet. Med autonomi menas en känsla av du har kontroll över dina arbetsuppgifter och din arbetsdag, d.v.s. du har en viss grad av självbestämmande över hur ditt arbete utförs. Kompetens; känslan av att du är skicklig på det du gör. Relatedness/Tillhörighet; en känsla av samband och tillhörighet med dina arbetskamrater.
Ett arbete som ger dig möjligheter till både autonomi, kompetensutveckling och tillhörighet är sällsynt och värdefullt. Newport går då vidare och argumenterar för att man ska bygga upp sitt karriärkapital genom att lägga tid och energi på att utveckla sällsynta och värdefulla färdigheter. Karriärkapitalet ska sedan användas för att inom sin karriär byta till sig önskvärda arbetsuppgifter/förmåner som går i linje med autonomi, kompetensutveckling och tillhörighet. D.v.s. man bygger upp karriärkapital som man investerar för att få göra mer av sådant man älskar inom sitt arbete/karriär och mindre av sådant man inte tycker är givande.
”If your goal is to love what you do, I discovered, follow your passion can be bad advice. It’s more important to become good at something rare and valuable, and then invest the career capital this generates into the type of traits that make a job great. The traits of control and mission are two good places to start.”
(2016). In C. Newport, So good they can’t ignore you: Why skills trump passion in the quest for work you love (p. 202). Piatkus.
Sammanfattningsvis är rådet Newport ger att man ska fokusera på att bygga upp sin skicklighet och sedan använda det som karriärkapital för att bygga sin drömkarriär med fokus på sådant som gör ens arbete meningsfullt och passionerat. Det är ett råd som borde funka både för att göra sitt nuvarande arbete mer meningsfullt men också som råd för den som vill byta karriär, d.v.s att man bygger upp färdigheter inom sin nya karriär.
