Hej, våran familj har hamnat i en besvärlig ekonomisk situation. Min man blev i höstas varslad pga arbetsbrist (han är snickare).
Istället för att gå arbetslös så har han valt att studera. Detta är mycket gynnsamt för att få familjen att hålla ihop. Vi har tre barn och det är mycket runtomkring som ska roddas runt.
Jag har precis i höstas pluggat klart till distriktssköterska och tog efter examen fast jobb på vårdcentral. Lönen är ok, men förra året så testade jag på att arbeta som konsult och då var lönen den dubbla.
Jag hade egentligen önskat fortsätta med detta men pga hyrstopp så valde jag ett fast jobb.
Nu när jag blickar frammåt mot nya året så känns det som att jeg verkligen behöver den höga lönen med tanke på makens sits.
Till sommaren o frammåt ser det ljusare ut med uppdrag men det kommer samtidigt innebära mer tid hemmifrån mina barn. (Barnen är 5,7 och 12)
Fortsätter jag på mitt jobb idag är det precis på gränsen att vi klarar oss. Kanske att vi till o med går lite back.
Angående mitt nya jobb så är det inget drömjobb för mig.
Hur hade ni gjort? Valt god ekonomi framför stabilt familjeliv? Känner lite att livskvaliteten blir sämre om man inte har råd att göra saker.
Jag hade valt jobbet som du tycker är roligt.
Din make bör hitta ett jobb snart om han söker ordentligt är drt inte inom.bygg så kan han ju ta tillfälligt jobb inom vården etc tills han hittat jobb inom sitt “område” igen.
Bör.väll ej vara så svårt att få jobb som personlig assistent etc.
Hur ser täckningen ut med ditt konsultjobb?
Bara över en sommar ? Längre kontrakt?
Övrigt följande antagande från mig .
1.Ni har antagligen tillsammans beslutat att han ska plugga istället för att tillfälligt stämpla och leta jobb. (Som snickare)
Togs detta beslut utan att ha ekonomin i åtanke?
Ni har tidigare kunna levt ett vettigt liv på en snickarlön + att du pluggade.
Hur mycket sämre kan en fast tjänst i ditt yrke egentligen vara? Nog för att byggare kan vara välbetalda om de går på ackord, har traktamente , storstadsregion, erfarenhet osv.
I stort förspråkar jag alltid att följa sin dröm!
Men men… Som konsult förlorar du trygghet.
Och OM er ekonomi inte är tillräckligt bra nu, vad säger då att ni klarar er alls efter nästa sommar om din man pluggar och du är arbetslös?
Borde han inte få mer om han lyfter a-kassa? Då blir det inget plugg men iaf mer pengar. Sen kan man väl ansöka om extra stöd när man pluggar och har barn, inte sant?
Jag har under mitt plugg år jobbat i bemanning o då fått ut lika mkt pengar på att jobba 50% som jag får nu på 100% på mitt fasta jobb.
Under sommaren kan jag ju välja o vraka bland uppdrag. Övriga året kan det ibland vara svårare o hitta uppdrag i närområdet. Men i höstas var jag iväg lite helger o så jobbade jag på timmar i kommunen.
Så jobb finns som sagt alltid.
Det som är bra med mitt fasta jobb är att det är mån-fre, inga röda dagar och nära där jag bor.
Din man kanske kan jobba 10-15 timmar i veckan? Jag jobbade som support vid Academic work på tider utanför skoltiden, det fanns även möjlighet att plugga under jobb tid då det inte ringde hela tiden.
Härligt! Då finns det ytterst få nackdelar kvar. Även om att vara ifrån familjen väger tungt om det blir allt för mycket. Hitta balansen kommer av sig själv efter ett tag om man är lyhörd.
Det är väldigt olika hur familjer fungerar, men om du känner att du måste offra tid tillsammans och offra närvaron i vardagen med de du vill vara nära så skulle jag verkligen avråda från konsultandet i denna livsfas. Samtidigt behöver du ju trivas på jobbet för att ha förutsättningar att må bra och vara den partner och förälder som du vill vara.
Du beskriver att det handlar om en begränsad period när din man pluggar, och om man kan anta att ni kommer få två inkomster i familjen framöver så tycker jag att man gärna kan välja att prioritera det man värderar högst just nu och göra billigare saker (utmaning för fantasi och vanor) och att använda sparpengar om pengar saknas för semester mm.
Ja det får man, under vissa omständigheter / regler. Man måste nogsamt ansöka om sådant och säkerställa med sin kassa att det är OK det man tänkt göra m studier.
Detta är väldigt fina fördelar också, för att få ihop familjelivet.
Jag skulle stanna på VC. Som bemanningssköterska hoppar du runt mellan korta uppdrag och får ingen möjlighet till kompetensutveckling. Det känns som en väldigt kortsiktig lösning. Som kunnig distriktssköterska på en vårdcentral kan du snabbt bli teamledare (eller få andra specialuppdrag), och få högre lön den vägen. Om det är en offentlig VC är du dessutom en del av en jättestor organisation med många interna karriärmöjligheter. Att stanna bäddar för bättre möjligheter genom de 30 år du har kvar i yrkeslivet. Förutsatt att du trivs hyfsat med kollegor och ledarskap där du är alltså.
