Enligt definitionen som framkommer i Jans artikel (och enligt mig). Ja du har en jävla valutaexponering. Bolånet har (negativ) valutarisk i SEK. Medans alla dina tillgångar är utan valutarisk. Blir inge kul om du tittar på din balansräkning om SEK stärks realt…
Men det förutsätter ju att ditt boende inte är med som tillgång som täcker lånet. Ser du boendet som SEK bundet, ja då är du rätt valbalanserad. Frågan blir snarast, hur oelastisk/inneffektiv är bostadsmarknaden? Definitivt inte så effektiv som aktiemarknaden i alla fall.
Njaee, FI förklarar vem som har risk, inte vad följderna blir. Är nog ingen skillnad för bank, företag eller privatinvesterare, när det skiter sig, då skall långivaren ha stålarna tillbaka.
Balansräkningsvalutarisken är faktiskt relevant för privatpersoner också, om man nyttjar portföljbelåning hos nätbankerna. Gränserna till höjd räntenivå/överbelåning är ju nominella.
Jag tror vi ser samma sak, men från lite olika håll.
Den företagsinterna valutarisk du beskriver ligger ju i själva rörelsen, där växelkursförändringar påverkar marginaler, kassaflöden och resultat.
Balansräkningsvalutarisken uppstår däremot när man stänger böckerna och ska omräkna allt till hemvalutan. Då kan eget kapital påverkas nominellt av valutakursrörelser även om ingen faktisk transaktion skett.
Det handlar alltså inte om rörelseresultat utan om värdering av balansposter. Möjligen kan man se den som en underkategori till den företagsinterna risken, men jag tycker det är värt att skilja dem eftersom den ena påverkar kassaflöden och den andra bara värderingen av redan ägda tillgångar.
Tror det är rätt många på forumet som valt att go-all-in i Globalfonder i stället för att amortera bolånet så den balansräkning FI pekar på är nog inte ovanlig…
Njae… median-ISK i Sverige är 70.000 SEK och snitt-ISK-värdet är 400.000 SEK. Snittfastighet ca 3.000.000. De flesta har mycket mindre tillgångar än man tror.
Men som sagt, det beror väl på hur du ser på valutakopplingen för fastigheten som är säkerhet för bolånet?
Låtsas vi att fastigheten beter sig till 15% som real tillgång och 85% som valutabunden (till SEK). Så är du ju mer eller mindre perfekt balanserad om du har 85% belåning och allt fritt kapital i aktiemarknaden.
Sänker du lånet genom att sälja aktier får du då mer valutaexponering.
Ser det som FI skriver om privatpersoner i Alec’s sammanställning där dom refererar till fastigheter, eller reala tillgångar. Är dock osäker på om man kan belåna fastighet i Spanien för SEK?
Jag tänker också att det här med buffert kan bli lite av mental bokföring.
Att lägga pengarna på sparkonto för att skydda mot konsumtionsrisk kommer ju då med en alternativkostnad.
Dubbel alternativkostnad skulle man kunna säga:
Lägre förväntad avkastning än investeringsportföljen
Fel riktning på valutaexponeringen sett till riksbankens inflationsmål
Så istället vill man ju snarare hålla bufferten så liten som möjligt och istället lägga pengarna i investeringsportföljen (helst med lite värdepapperskredit = negativ valutaexponering) och sen helt enkelt bara äta konsumtionsrisken när den kommer.
Iaf när sparhorisonten är lång.
Har för mig att @janbolmeson har ett avsnitt om det här med buffert och alternativkostnader?
