Du har rätt, om läkaren arbetar i Försäkringskassans riktning kommer de naturligtvis inte motsätta sig. Däremot har de inga som helst problem att totalt bortse från läkarintyg om de känner för att ”bedöma” annorlunda.
Jag har knappt sett fall i media om utförsäkringar där personen varit sjukskriven kortare än ett halvår, kanske om någon med hjärntumör som ändå anses vara fullt arbetsför. Så din personliga erfarenhet är inte applicerbar på fallen i media, det är helt olika typer av fall - så inte alls konstigt att de din bild inte överensstämmer med dessa. De som råkar illa ut är ju precis som jag skrev i mitt förra inlägg de som behöver hjälpen länge.
2 gillningar
Medhåll, i mina fall så har jag nekats sjukpenning när helt enkelt dagarna tog slut i väntan på operation. Tror detta inte kan hända i samma utsträckning som då, under Reinfeldts styre.
Men läkarintyg behöver vara utförligt formulerade och hänvisa till praktiska exempel underlättar ofta.
Har själv stött på enstaka läkare som varit hopplöst dåliga på att skriva intyg, så pass att FK ändå godkänt sjukperioder trots icke godkänt intyg. Men det gäller att man har en fast handläggare som är medveten om ens diagnoser för att det ska ske. Men ända utvägen på lite längre sikt var att byta husläkare och klinik.
Hoppas det går bra för TS, finns det tydlig sjukdomsbild, så bör det inte motarbetas i detta läge. Men det bör finnas en behandlingsplan och strategier för förbättrad hälsa, annars kan sjukskrivningen förvärra måendet på sikt.
1 gillning
Tack för alla svar! Har läst igenom och det känns ändå ganska lugnande. Jag har ganska mycket sparat också.
Det finns en förening där jag är aktiv, ibland är jag värd där och håller lokalen öppen. Precis i början av första sjukskrivningsperioden för ca 4 månader sedan hörde jag av mig till FK och frågade ifall det var okej att jag gjorde det under sjuskrivningen. I snitt blir det bara några timmar per månad jag lägger ned när jag känner för det, och då jag annars hamnar hemma mycket och inte känner så många så blev mitt engagemang ett sätt att komma ut och träffa folk. Jag brukar inte göra så mycket när jag är där mer än att prata med folk, dock har jag samlat på mig massor av bilder på saker de gjort.
Jag fick igår frågan av ordförande ifall jag ville börja publicera bilder på föreningens sociala medier, jag tycker sånt är roligt och deras ingång var att jag bara gör det så det känns bra för mig och för att jag tycker det är kul. Iochmed att jag mått dåligt så har jag tappat mina intressen en del, och att det blir också ett sätt för mig att hitta tillbaka till mig och det jag gillat förut i livet.
Kan det skapa något problem? Vart går gränsen när ett ideelt engagemang blir för likt jobb? För min del har hela engagemanget blivit som beteendeaktivering vilket samtalsstödet rekommenderat. Samtidigt är jag rädd ifall jag frågar FK, ifall de kan tolka det som jag vill göra saker jag inte sagt att jag orkar. Inombords ser jag stor skillnad på att inte orka söka jobb/studera och mitt engagemang.
Det är ganska många svängar att hänga med i här. Jag som handläggare skulle vara förvirrad om jag inte haft någon Fxxx kod att utgå ifrån. Kram
2 gillningar
Detta vet bara Försäkringskassan, så du får fråga dom. Men det låter som en utmärkt hobby och bör vara ok så länge du inte får betalt och det är i liten omfattning.
Men du bör ta upp detta med FK innan du börjar.