Jag har varit heltidssjukskriven från studier sedan 2025-09-01. Nu anser läkaren att jag ska trappa upp men jag mår än dåligt och ska därför söka jobb istället. Till en början på 25% i januari, 50% i februari och 100% från första mars. Handläggaren sa att jag skulle avsluta förra sjukpenningen och ansöka om ny för nästa period istället för att ansöka om förlängd som tidigare. Detta eftersom den förra var sjukskrivning från studier och den nya skulle vara från arbetssökande.
Jag är dock orolig att Försäkringskassan inte ska godkänna sjukpenningen. Det är bara så mycket pengar som hänger på det. Just nu ligger det som en molande oro som förföljer mig. Jag tror att detta har och göra med att det är att det är ny sysselsättning (arbetssökande) och att jag är rädd kraven kanske ska vara olika för att de ska godkänna. Eller att det jag skrivit som motivering hur sjukdomen påverkar min arbetsförmåga inte ska vara tillräckligt.
Har själv tyvärr erfarenheter av utförsäkring, nekade ansökningar om sjukpenning, nekade ansökningar om sjukersättning på deltid, nekade ansökningar om sjukersättning på heltid.
Men har också erfarenhet av viktiga stödteam, bra vårdkontakter, bra handläggare, arbetsprövning, arbetsträning och grundliga utredningar. Så till slut fick jag full sjukersättning på 100%. Men hade helst varit frisk och kunnat jobba.
Det jag lärt mig är att det mesta går att lösa, jag har fejkat arbetsförmåga ett par månader, så FK skulle se min nya sjukanmälan som ny. Detta var på den tiden när sjukdagarna kunde ta slut, idag finns alternativ, som förlängd sjukskrivning. Men då AMS tog ett par månader att ordna en handlingsplan, så hann det gå tre månader, så kunde få ny period i samband med operationen jag väntade på.
Men i botten så behöver FK besked om hur du mår, hur vårdplanen och hur rehabiliteringsplanen ser ut.
Vad görs för att du ska må bättre?
Är din arbetsgivare, FK och AMS inkopplade i din rehabiliteringsplan?
Är du ordentligt undersökt och utredd?
Har du en fast handläggare på FK att prata med?
Vad tror du själv behövs för att du ska må så ok så du kan börja jobba igen?
Jag har samtalsstöd och haft regelbunden kontakt med läkare. Jag kände mig dock till en början lite missförstånd och att de inte tog mig på allvar pga min ålder och jag studerade en termin trots att jag inte kunde vilket resulterade i massor av kuggade kurser och ett ännu sämre mående. Jag får den hjälp jag känner att jag behöver idag (sjukskrivning och samtalsstöd) trots att jag inte känner mig helt överens om diagnosen som står på sjukintyget.
Det står en ganska tydlig rehabiliteringsplan i sjukintyget, den bygger mycket på eget arbete och återhämtning samt samtalsstöd.
Dock vet jag inte hur FK, AMS och läkaren är insatta med varandra. Dessutom har läkaren slutat på vårdcentralen från och med denna sjukperioden så jag ska få en ny.
Jag har ingen fast handläggare på FK.
Jag tror att den tiden som kvarstår i denna period ska räcka för att jag ska kunna jobba som vanligt. Jag har även mer energi så ser att jag nu också har förmågan att påbörja behandlingar som jag inte klarade av energimässigt tidigare, så tänkte testa det.
Det verkar ändå som du är på bättringsvägen. Men tyvärr vet ingen om du kommer få en godkänd period eller inte. Godkänns den inte, så får du begära in ett mer utförligt läkarintyg och överklaga.
Funkar inte det, så får du troligen anmäla dig som arbetslös, nekas du där, så finns alltid ekonomiskt bistånd.
Men ta ett steg i taget, förhoppningsvis godkänns din nya period och att du sen mår bättre efter fortsatt vård.
Det viktiga är att du har en bra läkare och att du är ärlig med hen så får fk bra intyg och kompletteringar.
Sen tipsar jag dig att ta det steg för steg. Att vänta på FKs godkännande när man inte har en buffert är det värsta som finns. Tyvärr är det så att man oroar sig så mycket att man mår ännu sämre än när man var bara sjuk. Mycket sämre.
Men mår du verkligen dåligt och läkaren ser det så tror jag att det kommer lösa sig. FK blir svåra lite senare men då kämpar man bara lite hårdare då.
Hoppas du har någon som kan stötta dig lite. Annars har jag för mig att kommunen har tanter som är till för sånt.
Använd ångesten till att göra allt du kan för tillfället göra och när du bara kan vänta så lägg ångesten i garderoben ett tag den är inte längre till nytta då.
Jag har inte erfarenhet av exakt din situation. Det enda jag kan säga är att vi är MÅNGA som nekas sjukpenning från fk. Min man som är svårt kroniskt sjuk sedan 15 år (i stort sett varit sängliggande i perioder) har aldrig fått en krona från fk. Vi lade ner mycket resurser på att driva en rättsprocess men det slutade med att vi förlorade. En av motiveringarna var att eftersom han har ork att driva ett ärende mot fk bör han också ha ork att jobba! Snacka om moment 22. Dessutom var det ju jag som gjorde mycket av jobbet.
Min erfarenhet är alltså att det är väldigt svårt att vinna mot fk, även i situationer när arbetsförmågan är uppenbart nedsatt. Det gäller att ha”rätt” diagnos för att få ersättning, helst en där det finns biomarkörer som visar svart på vitt att det finns en sjukdom. Jag misstänker att man också ska ha lite tur med vilken handläggare man får.
I våras gick jag själv in i väggen och efter några månader nekades jag också sjukpenning. Som tur är har jag en chef som accepterar att jag jobbar bara precis så mycket jag orkar under rehabiliteringen, med full lön. Jag har också blivit antagen till regionens stressrehabilitering som pågår 1 gång i veckan under ca 9 månader. Då får man vara sjukskriven en hel dag i veckan och det brukar fk tydligen inte ha något problem med. Peppar peppar!
Mitt svar hjälper väl inte dig öht, kanske blir du bara mer stressad. Men jag tycker det är viktigt att visa att vi också finns här bakom kulisserna - vi som kanske har allra mest nytta av det här forumet! För trots att vi bara levt på en (rätt kass) lön i många år, och dessutom har två barn, har vi ändå över 300 k på kontot - en stor trygghet!
För många handlar det här forumet om möjligheten att sluta jobba så småningom. Min man och jag är så lyckliga över att han precis har kunnat BÖRJA jobba efter många års kamp. Nu har vi äntligen två löner! Är inte det helt fantastiskt!
Det där skulle @janbolmeson kunna överväga att göra ett avsnitt om tycker jag. Jag tror nämligen att synen på den genomsnittlige RT-medlemmen är ganska snedvriden av de/oss som inte sitter i den saxen.
Buffert, fungerande vardag, framtidsmål och glädje i livet är ju mål vi alla strävar efter.
Gissar att det finns ett helt gäng med trasdockor på forumet, men det är inte vi som tipsar om senaste investeringen eller frågar om portföljoptimering. Så vi kanske flyger under radarn.
Men vi finns.
Så bra att frågor som berör tuffa ekonomiska situationer också lyfts.
16 gillningar
MariaF
(MariaF)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
11
Ber er hålla er till ämnet för att ts ska få den hjälp han efterfrågar. Erfarenheter och vad han kan göra för att minimera risken att inte hamna i kläm. Övrigt flyttade jag till OT.
Jag var sjukskriven under en tid för några år sedan. Minns att jag var orolig över att bli nekad ersättning från FK då jag mindes extrema exempel från tidningar där svårt cancersjuka tvingades in i arbete och liknande. Läste också runt på nätet och det var ofta samma tema. För mig var det aldrig några svårigheter med FK och ingen i min bekantskapskrets såväl privat som i arbetslivet har blivit nekade, i alla fall vad jag vet. Min bild är tvärtom, att FK oftast fungerar bra och att den största delen får ersättning.
Sen är det inte ett perfekt system och det tas såklart felaktiga beslut också men min bild av FK har ändrats de senaste åren.
Hur länge var ni sjukskrivna, för vad samt vilket kön? Min bild är att det är enklare ju kortare perioden är (inte jätteförvånande), om det antingen är något konkret fysiskt som går att bevisa 100% genom undersökningsfynd eller rent psykiskt samt om man är kvinna. Men de som råkar riktigt illa ut är ju de som verkligen behöver försäkringen, dvs. de som är långtidssjukskrivna. Har man haft ett fungerande liv innan kan man förlora allt man byggt upp.
FK kommer inte att inte gå emot läkarens beslut. Läkarens bedömning och hur den formuleras i journaler är avgörande för beslutet. Om du inte känner igen dig i diagnosen så kanske du kan ta upp detta när du får din nya läkare?
Har du en pågående period? Osäkert om du verkligen behöver avsluta pågående sjukpenning och ansöka om ny istället för att förlänga. Har du ork så skulle jag dubbelkollat detta.
Att vara sjukskriven från studier eller från arbetsmarknaden innebär en skillnad. Studier är en specifik uppgift, medan du som arbetssökande jämförs mot hela arbetsmarknaden. Det är inte “hårdare” krav men det är mycket bredare. Inte det du vill höra just nu, men så ser verkligheten ut.
Jag kan tänka mig vad du har för diagnos när rehabiliteringsplanen innehåller eget arbete, återhämtning och samtalsstöd. Det sista man behöver är att studsa mellan olika instanser i samhället. All ork går åt till det istället för återhämtning.
TS skriver att läkaren anser att hen ska trappa upp. Det kommer FK inte att gå emot oavsett egen beskrivning av mående. Baserat på samtal med specialist.
Jag vet inte hur det bedöms när det gäller studier, och inte heller vad du har för tankar om att vilja/kunna återuppta studierna framöver.
Rehabiliteringskedjan redogör hur det är för den som är anställd, hur många dagar en bedöms mot sitt yrke innan bedömningen görs mot hela arbetsmarknaden - och att en arbetssökande omgående bedöms mot hela arbetsmarknaden.
När jag var sjukskriven (heltid, flera år men med lite annan lagstiftning tror jag då det är några år sedan) upplevde jag att VC knappt vågade sjukskriva, för att det ändå kommer bli avslag, men specialistläkaren jag träffade sedan (på specialistmottagning) sjukskrev genast på längre period. Utan problem. Men intygen VC skrevs skickades tillbaka med krav på förtydligande.
Jag var i stort behov av såväl behandling och förutsättningar runtomkring mig (vila, tid, stressfritt, men även kravlös aktivering) för att kunna tillgodogöra mig behandlingen. Och även mediciner. VC ville inte ens se över alternativ, mer än medicin.
Jag hade en bra handläggare och trots att jag var sjukskriven så länge fortsatte de bedöma mig mot mitt yrke (förskollärare), och att det hela tiden fanns en plan med behandling, att jag behöll kontakt med arbetsplatsen etc gjorde FK nöjda. Men det var utifrån min situation, i andra fall kan det kanske tolkas annorlunda av FK.
Det har varit både fysiska skador och psykiskt såsom utmatting eller traumatiska händelser. Blandat gällande kön och gällande har det varit allt från en månad till drygt sex månader. Vidare har FK gjort individuella bedömningar där de godkänt studier samtidigt som de godkänner sjukskrivning från arbete pga arbetsskada. Eller att de godkänner utlandssemester vid sjukskrivning för utmattning. Så ja, min bild är att de är betydligt mer benägna att godkänna än den bild media beskriver.
