Har också extremt svårt att spendera. Det kryper i kroppen och man vill bara jämföra med vad pengarna kunde gått till istället.
Jag borde knappast ge råd alltså, men en sak jag noterade idag efter en helt enorm utbetalning som verkligen tog emot var att livet går vidare. Kändes nästan lite lättare att andas efteråt. Vädret var detsamma och kaffet smakade likadant. Kanske är det sådana erfarenheter som gör att man vänjer sig. Blir mer neutral och kan lita på sina beslut och beräkningar när det väl är dags att betala.
Man får långsamt och successivt bevisa det för sig själv så att säga.
Jag får respekt för pengar när jag jämför hur lång tid det hade tagit att arbeta ihop summan med en medianlön. Eller ännu värre; spara ihop den med 5% sparkvot utan ränta på ränta. Det känns som att titta på hela tidsåldrar och livstider plötsligt. Många har ju aldrig 200tkr kontant i hela sina liv 
Trots stenhårt arbete, billiga boenden, sömnlösa nätter, flera jobb, endast handling på rea o.s.v.