Jag finner mig ofta att ligga före mitt sparande rent mentalt, man tänker om jag sparar X så kommer jag ha Y om 5år.
Och då är det lätt att Y är summan man redan prisar in, den summan man har IDAG inte känns så stor.
Många här på forumet har LÅNG sparhorisont, och jag personligen har svårt att inte redan “räkna in” framtida summor.
Tex gör jag idag beräkningen att så en viss summa om 5mån, och direkt man gör det känns det man har idag som “för lite” det är ju summan om 5mån jag tänker på nu.
Har också problem att tänka ökningen som linjär, typ detta har jag idag, nästa månad skall jag ha det här, nästa år detta. Och så funkar det ju inte ofta du har mindre nästa månad .
Så hur gör man att vara nöjd med det man har, inte se det man KAN ha om 10år som en summa “man redan har” ?
Jag irriterar mig på mina tankar på att “den summan jag “kommer” nå om 1år är den summan jag är nöjd med” då det “förminskar” det jag faktiskt lyckas spara ihop NU
Det var en väldigt intressant fråga. Jag hade inte riktigt formulerat den så tydligt som du, men för mig så var din fråga en pusselbit som lades på sin plats.
Håller med om att det är lätt att glädjas åt siffrorna som dyker upp i ränta-på-ränta-kalkylatorn när jag skruvar upp horisonten till 15-20 år eller mer. Lika lätt är det att titta på sparkontot idag och förbluffas över hur lite det är (jag är ganska ny inom sparande. Började för ett par år sedan) och då bli besviken.
Jag personligen kan känna att jag lägger en press på mig att spara ännu mer än vad jag har satt som ambition, bara för att snabbare närma mig målet.
Jag kan även misstänka att många känner precis som du, att man redan har räknat hem x miljoner om 20 år. Då hamnar man i ett läge där man riskerar att FÖRLORA massiva belopp om man sparar för lite eller placerar fel. Vi vet alla att förluster är tyngre att leva med än uteblivna vinster. Tror därför att det är klokt att aktivt jobba med sitt mindset. Att man sparar en % eller fast summa varje månad och ser det som att man köper in sig i en möjlighet att få en rikare framtid. Eftersom det inte är en garanti, utan bara en möjlighet, så kanske fokus på att leva ett rikt liv både nu och i framtiden blir lättare. Lite som livet i övrigt. Träna, sov och ät bra nu för att ha möjligheten att vara frisk senare - men gör inte avkall på allt som ger dig lycka och livstillfredsställelse. Kanske får vi en obotlig eller annan hemsk sjukdom om 3 år. Då ska vi kunna tänka tillbaka och glädjas över att vi inte skjutit livet på framtiden.
Min sätt att nå acceptans för att vara återhållsam i sparande när jag ser diskrepans nu/målbild är att precis som många andra: för varje månad över pengar till kontot märkt “guilt-free spending”.
Vet inte om det var ett bra svar, men det var de tankar som sattes igång hos mig efter att ha läst din text.
@jolt: Tror du har en ännu större utmaning framför dig. Du har väl tänkt sluta jobba om något år eller så? Då kommer du att få vänja dig vid att den framtida summan kommer att sjunka. Och om börsen går dåligt någon period som kommer den framtida summan sjunka ännu mer än vad som motsvaras av uttagen (dock troligen bara tillfälligt). Jag har ingen riktig lösning på hur man ska hantera detta, mer än att göra en plan som som inkluderar att börsen svänger, och som man tycker känns rimlig. Sen, när oron kommer, påminna sig själv om att jag har en plan, den är gjord att tåla att börsen svänger, och nu ska jag bara lita på att jag gjorde en rimlig plan, och sen försöka att fokusera på nuet. Lättare sagt än gjort dock, jag vet
Jag TROR att det mentalt kommer bli en helt annan sak, där blir det omvänt man VET att summan kommer minska. Utmaningen blir att inte "flippa ut " om minskningen inte följer linjen man tänkt.
Sen hade jag ju ett slutdatum som nu flyttats fram, tyvärr gjorde jag ju då direkt en mental “omräkning” att “hmm nu skall jag jobba lite längre då kommer jag ju har mer när jag slutar”
JAG tycker det är svårt, just nu har jag i tanken:
-summan jag har NU
-summan jag ville nå till sista april (då jag först tänkte sluta)
-nya summan jag kan/vill nå till slutet av 2026.
O jag irriterar mig på att jag räknar in summorna ovan direkt. O jag irriterar mig också på att jag sitter här o kolla Black Friday saker men kan inte förmå mig att unna mig nått, köper jag nått så “skadar det maximalt sparande för att nå mål”
Ja, det låter som du_1 och du_2 ofta inte är överens. Och det är väl så det är att vara människa, fast olika människor har de där striderna inom olika områden. Kanske förslaget du fick av @Molnbygden ovan om ett separat konto för guilt free spending kan vara hjälpsamt för dig?
Så gör jag. Jag är i uttagsfas och har en bestämd summa jag ger mig själv varje månad. Det blir oftast pengar över. De sätter jag in på ett särskilt “guldkantskonto”, som är tänkt att användas för resor, ny mobil och dator och andra större “unna-mig”-utgifter, när jag känner att jag vill ha något sånt. Tycker det funkar bra. Det är alltså helt frånkopplat mitt “leva-på-tills-jag-dör-kapital”.
Kalkylatorn är ju bra men den är också mentalt svår. . Om jag sparar X så HAR jag Y efter så många år.
måste försöka leva idag inte i ett framtida kalkylblad. . .
Lev i nuet. Du vet ju inte ens om du lever om 5 år eller ens imorn. Take it easy, det är trotsallt bara papperspengar det handlar om.
Jag har dock många aktier, råvaror, valutor och en del fonder som jag som har lite noteringar på att ifall priset skulle når till den nivån då blir jag intresserad. Det är väl typ nån slags mental ligga före grej också.
Om jag har svårt som mer lever i en “1års plan” så har jag lite svårt att sätta mig in i hur ni som sparar på +20års horisont hanterar känslurna.
MYCKET kan hända på 20år o att hålla en plan så länge kan inte vara lätt, och nyfiken på er som gjort den resan, vad hände när dom 20åren gått, gjorde ni nått med pengarna eller hade sparandet blivit en så stor del av livet att ni bara fortsatte spara
Eftersom en -50% nedgång i globalt index “ska” hända i tid och otid så tänker jag alltid på något plan att jag endast verkligen har 50% av portföljen vid varje givet tillfälle. Går börsen upp 10% så bokför jag det mentalt mer som en 5% uppgång.
Känns lite konstigt, vore det inte bättre att ha dina pengar i lite säkrare tillgångar om du ser utvecklingen i portföljen som stort negativt? Om du inte tror du kommer ha mer om +10år så förstår jag inte tanken med att tänka så
Sparande är ett maraton, inte en sprint. Försök titta bakåt istället och känna glädje/trygghet i hur ditt kaptal utvecklats historiskt.
Att se prognoser som “pengar på banken” kan straffa sig mentalt samtidigt som det är ett viktigt verktyg för att planera sin ekonomi.
Sen kan jag tycka att det är sunt att väga BF “fynd” mot extra sparande, bara det inte går till överdrift. Medvetna val/köp helt enkelt. Inget fel att unna sig ibland, tvärt om
Jag tror ingenting om börsens utveckling. Men jag vet att historisk data talar för att nedgångar där börsen åtminstone går sidledes i 10 år+ är något man får räkna med.
Tex globalt index mellan 2000-2014 där Storebrand All Countries gick ±0 under den perioden, före inflation.
Oavsett om man som jag är i uppbyggnadsfasen av livet eller om man är FIRE så är det ju något man måste acceptera som ett möjligt utfall. Inte hoppas på. Jag har helt enkelt låga förväntningar på livet över lag och ser glaset som halvfullt. Blir hellre positivt överraskad av medelavkastning
Det är väl lite det som är problemet, om man står på startlinjen i ett maraton o tanken hela tiden är på känslan att passera mållinjen , då blir ju resan bara massa onödig tid du måste övervinna innan målet.
Ja men det är skillnad på låga förväntningar och att “se sitt kapital som hälften” bara för att det kan gå ner.
Historik säger egentligen inte mycket om framtiden men det är vad vi kan gå på, och dom senaste 40åren har vi haft rejäla sättningar. Men åren innan/efter dessa har varit extremt bra.
Men jag sparar för att ha MER i framtiden. . att mentalt spara för att ha mindre skulle jag tycka kännas meningslöst
Öhhh… ? Inflationskrisen på 70-talet som urgröpte de små börsuppgångar som gjordes? 30-talets depression då S&P500 gick ner -85% som värst? Och återhämtade sig först på 1950-talet.
Man uttalade till och med The Death of Equities på slutet av 70-talet i en känd artikel. Folk hade tappat all tilltro till aktier precis innan det tog fart igen.
Senaste 40 åren har ju varit total fest på börsen sett ur ett väldigt långt historiskt perspektiv
Det är klart att vi alla gör. Men jag accepterar att börsen är bortom min kontroll. Det finns en inte obetydlig risk att kapital på börsen går i sidled på 10 års sikt. Någonstans runt 10-20% risk rent historiskt vill jag minnas?
Det betyder ju inte att man inte sparar med förhoppningen att gå plus.
Då får du väl justera dina förväntningar och din risk eller? Det går ju att placera säkert och slå inflationen lite smått, men det blir ju kanske inte mycket mer. No risk, no reward.
Är det jobbigt att ligga -10ggr årssparandet för 2025 som jag gör just nu? Lite, men det är priset jag betalar för hög risk.
Känner igen mig här och går gärna i två fällor: 1) unnar mig kanske redan materiella saker som att jag vore längre fram i sparresan med rättfärdigandet att jag är på väg dit och 2) underskattar humankapitalets sårbarhet (intjäningsmöjligheten är ju krasst bara en sjukdom eller arbetslöshet bort).
Försöker balansera upp det genom att hålla min sparkvot och summera progressionen månad för månad för att se att det går framåt enligt plan - men visst blir man lite otålig ibland.
Men frågan är hur långt bak man skall kolla. 30-talet o även 70-talet är så långt bak att vi börjar prata livstider.
jag kan inte ha en sparhorisont som är längre än min livstid, men visst skulle det komma en krasch på 50% eller mer så kommer den kanske inte tas tillbaka under min livstid.
Men visste jag det skulle jag inte spara alls, det som är så svårt att titta bakåt, och gör det så “farligt” att titta framåt.
Vet inte riktigt hur man skall tänka. egentligen är det väl rätt galet att ha alla sina pengar i en marknad som kan sudda ut allt du sparat genom livet på några dagar
