Knarkade poddarna och forumet innan men nu lockar de knappt alls. Tror att såna som jag, som gått ut RT-grundskolan (och anammat flit och systematik med indexfonder) men som inte är intresserade av så mycket mer än så utgör flertalet av era användare. Baserat på noll och ingenting utöver magkänsla.
För oss tillför inte nördavsnitten något och självhjälp, inspiration och tankespjärn irriterar mest. Inte personen alltså, utan det tugget. Jag kommer sannolikt aldrig anlita en coach, jobba med strategi, placera alternativt eller rita några grafer gällande min privatekonomi.
Vad jag däremot tycker är urmysigt (förutom Eric Strand, han är som sagoberättare) är när era användare berättar om sina ekonomiska resor. Och nä, noll intresse av att lyssna på Mårder-typer. Jag menar folk som startat eget fast de inte riktigt vågat eller som tjänat ihop till sin första miljon trots att de aldrig varit bra med pengar innan. En osannolik FIRE-resa. Lite såna stories. Inser nu att detta nog mer är vad jag önskar lyssna på mer än vad som faktiskt finns att tillgå.
Och ser jag en enda tråd till på forumet som börjar med “jag är en 21-årig mångmiljonär, vad skaaaa jag taaaa mig till?” så kommer jag köra en näve genom en innervägg.
En youtubare jag följer, Tom Scott, gick häromveckan ut med ett slutdatum för sin kanal. Han har hittills släppt en video i veckan i nio år och känner sig sliten. Nu siktar han på att hålla igång till 10-årsjubileumet.
“After that, this won’t be weekly anymore. It will be irregular. Somewhere between once a week, once a year and never…”
Nu vill jag inte vara den som dödar RT, men kan det vara så att du är klar med poddandet i veckoformat? Att det är dags att starta ett nytt kapitel i ditt liv? Många kommer att bli ledsna, men skulle du bli ledsen? Eller skulle det öppna upp nya möjligheter för dig att lägga energin på nåt annat projekt?
Först och främst, ett stort tack för alla kommentarer. Jag ska försöka svara på dem efterhand, då jag värderar er input supermycket. Jag ser ju er mycket som mitt “challange-network” som Ray Dalio så fint uttrycker det. Ni är bäst. Tack än en gång.
Jan
Allt blir ju en perspektiv. Men utifrån svaret på frågan: “Skulle jag och Caroline kunna göra RikaTillsammans om jag inte gjorde sidoprojekt, så som RT är idag?” Då är svaret nej. Sedan kan man alltid diskutera t.ex. är det rimligt att två personer ska ha lön, vilken nivå ska lönen ligga på, vilka omkostnader ska man ha etc.
Ja, jag har noterat det och det är skitjobbigt. Särskilt med min personlighet som är typ “the guardian” som ska “ta hand” om dem jag bryr mig om, så tär det på mig. Jag har helt ärligt jättesvårt att hitta rätt balans där. För från ett perspektiv så är det ganska slaskigt: “vem är jag att förminska dem som lyssnar på mig till att de inte kan vara ansvariga för sina egna beslut och val?”
Det är just det här ansvaret också som gör att jag känner att min “damm” blir mindre och mindre. Dvs. att jag upplever att jag har mindre och mindre utrymme att göra fel. För några år sedan gjorde jag ju en tabbe med träden i Afrika som jag gillade utifrån välgörenhet med möjlighet till avkastning och det förföljer mig än. Det är lite som att jag blir mer och mer rädd och då blir det mer och mer indexfond.
Har du några exempel som du tänker på? Jag har supersvårt att tänka utanför min egen låda.
Tack för dina kommentarer @Fnorrbart, uppskattar det.
Ja, problemet som jag har upptäckt är att det är supersvårt att göra samarbeten med de som jag skulle vilja ha som samarbetspartners. LYSA är ju dem jag har jobbat på mest, men liksom - försök förhandla med någon som sätter en ära i att förhandla ner en valutaväxlingsavgift med 1 baspunkt. Det vill säga att precis det som gör dem till fantastiska produkter gör dem till kassa samarbetspartners.
Just LYSA måste på sätt och vis vara den sämsta affären jag har gjort någonsin. Jag har dragit in 20 % av deras affär i utbyte mot några hundralappar. Sett i efterhand skulle man ju blivit delägare i det och tagit betalt i sweat equity. Men när jag fick erbjudandet så tackade jag nej, eftersom jag ville inte vara delägare i något som jag också rekommenderade. #livets-mest-kostsamma-misstag?
Tack för ett förslag jag inte tänkt på.
Oj, detta visste jag inte. Tack!
Bra idé, har inte tänkt på det. Har du någon tanke på vad det skulle vara?
Ja, precis. Det är ju därför det är min tanke att göra lite likadant i de gratis poddavsnitten och forumet.
Ja, det är det klassiska. Problemet är att: “riktade konsulttjänster” - som i det här fallet skulle vara finansiell rådgivning (det absolut vanligaste mejlet jag får) är förbjudet för mig att göra utan en massa tillstånd från bl.a. Finansinspektionen. Det är mer eller mindre omöjligt att få utan att vara en ganska stor aktör eller lägga 100 000-tals kronor på att få det. Det är liksom inget man gör för att sälja några löstimmar, utan då måste man vara finansiell rådgivare på heltid.
Men om du har någon annan tanke på konsulttjänst, så tar jag gärna emot idéer. Det kan vara att jag sitter fast i min egen tankelåda.
Både fint och jobbigt att läsa. Du får gärna utveckla vad du tycker har blivit sämre.
Ja, så är det. Försöker man tillfredsställa alla, tillfredsställer man ingen.
Spännande. Ja, det skulle kunna vara något. Ska fundera.
Ouch. Ja, definivit som slav. Du har helt rätt i sak. Jag har på något sätt det senaste året hamnat i diket utan att jag själv sett det hända. Gått från att vara ganska fri till att plötsligt hamnat i en stress och sanningen att säga att så om jag har det idag, så är det inte ett rikt liv. För det här kommer inte från ett pedistalhåll “jag har rätt” utan det kommer från “jag är rädd”.
Ja, och som en kompis sa (och @Jonathan.S också är inne på) det handlar om förutsättningar och mål. En av sakerna jag gillar mycket med dig @Andre_Granstrom är ju att du har din egen väg och din egen strategi och du tar fullt ansvar för den. Du är medveten om dess för- och nackdelar och spelar spelet med öppna ögon. Jag gillar det och jag upplever att när vi pratar så är vi jämbördiga, jag har inget behov att pracka indexfonder på dig och jag upplever att du respekterar min strategi. På något sätt är det mer av det här jag skulle önska - typ en vuxen diskussion.
Men problemet är att jag upplever att i många sammanhang så är inte diskussionen “ren”. Antingen vet man inte om förutsättningarna eller begränsningarna, står på mount stupid eller så har man satt mig på pedistalen och det tycker jag är skitjobbigt. För jag vet inte hur jag ska bete mig där och då börjar det handla mer om att “inte göra fel” än ett utforskande.
Tack. Ja, det var ju poägen med Lekhinken och kanske något som ska förtydligas. Tack.
Ja, exakt det är det som jag också önskar. Men det har liksom gått förlorat längs vägen. På något sätt handlar det kanske om att “det enkla” har blivit att säga “Jan har rätt” för att det är för jobbigt att nyansera, diskutera detaljer, förutsättningar och “det beror på”. Jag är säkert medskyldig i min iver att förenkla så mycket som möjligt. Det har kanske gjort att fler har börjat spara, men min egen process har gått förlorat.
Det är ju det här som skrämmer mig så mycket. För konsekvenserna blir så stor när jag har “fel”. Både för att jag ställer höga krav på mig själv, men även för att storleken gör att jag konstant har media och en hel mängd personer som inte gillar mig också. Vartenda snedsteg blåses ju upp. Ett av många exempel är ju t.ex. Storskogen-tråden. Den är ju ganska illustrativ. Där hade jag ju ändå “tur” att jag gjorde förjobbet bra - dvs. att vi kunde förlora 80 % av investeringens värde och ändå komma ut oskadda.
Om du vill hålla innehållet rent utifrån dina principer är nog patreontrappan det bästa, olika förmåner på olika nivåer, inklusive content
Tänker på Krigshistoriepodden som för tillfället har 3200 patroner, lågt räknat 100kr/patreon (taget ur luften). Något i den stilen kanske kan betala paret Bolmesons räkningar? De kör vartannat avsnitt till patreons vartannat till alla, eget 15min avsnitt om du varit medlem länge.
Högst nivån (10 000/mån) kommer de hem till dig och lagar mat och dricker alkohol. Exakt motsvarighet här är oklar för Jan och Caroline
Sen kan man tycka att både Coeli och Strand borde kunna avvara en slant, den exponeringen de får kan inte vara helt trivialt värdeskapande.
Jag betackar mig från utsvävningar kring komplicerade investeringsintrument. Något som hade varit superintressant och inte behöver bryta mot indexfondstrategin är mer utsvävande avsnitt. Böcker, inbjudna gäster, case studies, diskussion kring nya rön etc etc.
Din motsvarighet i kostvärlden är Jacob Gudiol. Han skriver artiklar på träningslära.se, tyngre.se, har någon egen podd och gästar andra ibland (numera nyhetsmorgon ganska regelbundet…) och har skrivit någon/några böcker.
Nu vet jag inte exakt vad han tjänar pengar på, eller hur mycket. Det jag vet är ovan, tror även han föreläser ibland på gymnasie/högskolor…
Oavsett - har du tid över så googla honom lite. Se om han verkar göra någonting som du inte gör. Han kan inte sätta sitt namn på “superfoods” som inte funkar precis som att du inte kan sätta ditt namn på Bitcoin-banker. Han är skåning också så ni är praktiskt taget bröder
En annan grej: det låter som att mycket av ditt fokus här har varit att bryta dina egna regler och gå upp för trappan istället för att titta runt omkring dig, på samma plan.
Du har ju inte bara indexfonder. Du har budgetering, pension, föräldrapenning och försäkringar… En stor hög saker som du tillochmed gjort avsnitt om, som få har koll på, som man lätt blir lurad på eller försöker krångla till det. Visst, många “kan redan indexfonder” men är verkligen nästa lektion enskilda aktier? Är det inte “hur stor summa ska jag ha i en livförsäkring?”. Ja, du kanske fattar. Hitta samarbeten som du kan stå bakom men gör det utan att tumma på det du tycker är viktigt. Jag troooor det är detta som @GLaDER är inne på. Om han inte menar typ att du skulle göra samarbete med Miele diskmaskiner eller nåt helt orelaterat.
Egentligen inte då jag inte konsumerar i någon större omfattning. Men sett till vad personer i min omgivning verkar lägga sina pengar på kan jag tänka mig exempelvis: husrenovering, hästar, golf, cykling, skidor, resor, instrument, ljudanläggningar, datorer, båtar, bilar, barnaktiviteter. Tänk dig sånt som köpstarka konsumenter konsumerar.
Jag tycker du ska köra på! Ta forumet och RT till nästa nivå, om det är det som krävs. Jag menar i praktiken bredda RT.
Klart du/ni ska ha betalt för det ni gör för oss alla, och ha en dräglig tillvaro.
Alltså, jag tror inte ni har en susning. På riktigt. Bara ett exempel från häromveckan. En reklambyrå kontaktar mig om ett bolag som ska ha emission och vill att jag ska pusha det i forumet och i nyhetsbrevet. Det skickar en länk till hemsidan där det finns ett prospekt. Allt ser ok ut vid första anblick.
Dock, eftersom jag hjälpt några kompisar att ta in pengar som har skrivit prospekt som godkänts av FI så råkar jag veta att 1) alla godkända prospekt finns i FI:s databas och 2) det finns en hel del formkrav kring prospekt. När jag kollar på prospektet, mest nyfiken för att se hur de löst vissa frågeställningar som jag diskuterat med kompisar så noterar jag att det saknas(!?).
Det hela var alltså mer eller mindre en bluff. Då ska det sägas att jag noterade att emissionen hade marknadsförts på andra “kända” börssajter. Helt sjukt.
Bra idé! Jag har ju varit lite rädd för det eftersom jag upplever att då blir det marknadsföring som går emot “RT Filosofin”.
Jag tar gärna idéer på det här. Men upplever att det här är jättesvårt. Det är supersvårt att bedöma en nystartad tjänst och när jag gjorde det här t.ex. med Trine, Switchr, P2P m.fl. så har de ju sedan fått problem. Det intressanta är ju att då kontaktar ju folk inte de företagen, utan det är ju jag som får mejlen eftersom jag “rekommenderade” dem och var deras intygsgivare. Vilket är ju det som gör mig rädd att rekommendera saker (lex artikel i Filter t.ex.).
Är det inte saker som man ska placera pengar i, så upplever jag att antalet tjänster / företag är väldigt få.
Absolut. Sedan är ju forumet bara en del. Det finns ju lika stora delar inom RT som är t.ex. podcasten, nyhetsbrevet, youtube-kanalen, facebook, twitter, instagram etc som jag inte ens använder idag. Expressen och andra har jag upplevt svårt att nå ut till. De gillar att köra på “sparekonomer” från kända banker, det är ju bara kolla t.ex. Nordnets sparekonom som alltid dyker upp. Det är en väldigt begränsad scen och jag har lite valt stå utanför / får inte vara med eftersom jag just inte vill kommentera makro, komma med tips på nästa aktie etc.
Absolut. Jag gillar ju det och försöker göra en hel del avsnitt om t.ex. sättet att tänka. Sedan är det ju lite en vattendelare bland följare, men där är det lite krasst så att jag gillar avsnitten med personlig utveckling-touch och som har med vardagsekonomi att göra. Det ingår lite när man får RikaTillsammans. Det kommer ju aldrig bli Teknisk Analys-podden.
Superbra frågor, min initiala tanke är: ja, det är klart att det borde gå. Jag behöver bara göra saker lite annorlunda. Men jag vet inte riktigt vad och det är därför jag tänker högt och tar med mig dina frågor. Tack.
Sjukt bra frågeställning. Tar med mig den. Tack.
Har inte tänkt på det. Tack.
Jag har länge funderat på att jag borde “kategorisera” avsnitten bättre. Jag tror att det är en väg framåt och återkommer med att ber er om hjälp med det. Tänker typ: “breda penseln nybörjaren”, “nyanspenseln för den intresserade”, “nördiga detaljen för proffset”. Inte så det ska heta, men jag tror ni fattar poängen.
Ja, verkligen. Tack.
Ja, absolut. Får den fråga konstant och har hittills tackat nej. För mig har det hittills varit att ta rädslan för att göra fel och sätta den på steroider. Stressen är att jag hade hamnat i en Storskogen-situation igen. När det gått upp hade jag känt “skönt, jag gör mitt jobb, det är det som förväntas” men hade folk legat på förlust hade jag förlorat nattsömn, för jag hade känt att jag underpresterat. (Rädslan är primal: jag underpresterar => folk kommer lämna mig => jag blir ensam => jag kommer dö).
haha… älskar er. Högst anekdotisk och baserat på en känsla.
Haha, kul metafor. Och kanske har du rätt. Jag tänkte ju lite, många bäckar små…
Yes, därför jag tror på provprat och göra det tillsammans med er, bl.a. så här.
Yes, jag hade gillat det här. Utmaningen som jag historiskt fastnat i är att jag debatterar gärna men det är oartigt att bjuda hem någon som ska betala för att komma hem till en som man sedan argumenterar med. Till och med Coeli-grabbarna som jag gillar jättemycket blir det ju svårt. Har inte hittat rätt balans än.
håll dig till dina värderingar och det som du tror på när du inte är i stresskonen
fatta inte beslut på rädsla
bry dig mindre om vad folk tycker, det var ju det som var grunden i början
jobba mindre och var mer med familjen.
En stor del av processen började (lite som @Daniel_Nilsson kastade ljust på) när en vän till mig @Aridos bad mig prioritera följande: “Familj, Jobb, Hälsa, Vänner m.m.”. Min prioritering på senare tid har varit:
Jobb
Familj
Hälsa
och han var tydlig med att jag borde överväga följande prioritering:
Hälsa
Familj
Jobb
Så jag tror att jag vill komma tillbaka till lusten, glädjen och mindre känsla av ansvar och rädsla.
Jättespännande. Har faktiskt en kille som jag ska spela in ett provavsnitt med nästa vecka. Invandrarkille i 20-års åldern som renoverar villor och börjat bygga sig en fin ekonomis bas från noll.
Och - för dem är det ett problem på riktigt.
Oj, det här slog an något hos mig. Jag kan säga att jag fattar PRECIS. Vi har inte gjort i video i 9 år, men väl 277 veckor i streck utan ett enda upphåll. Det är inte längre något man längtar till eller går på inspiration, det blir en press. Till och med min mamma sms:ar på måndagen om inte avsnittet är uppe på söndagen.
Pratade faktiskt med en vän om det här senast idag. Hans tes var att jag behöver semester och att det kanske också vore att ta “ett rikt liv”-budskapet på allvar. Han sa till och med till mig:
Jag har ju alltid sett upp till dig, du har varit ett par steg före mig på resan. Men handen på hjärtat, att jobba 70+ timmar i veckan, ha dåligt samvete för allt du inte gör och jobba på helgerna och inte ha tid för att träna. Det är ju ganska mycket ett loser-liv…
Hmm… bra fråga. Låt mig få fundera på det och återkomma. Det folk har frågat mig mest om är ju typ. RT-portföljen och den vågar jag inte för jag litar inte på den. Men en indexfond, tja, låt mig få hänga kvar i frågan lite.
Föreställ dig att du förlorar allt - Caroline lämnar dig, låter dig inte träffa barnen och alla dina vänner vänder dig ryggen samtidigt som företaget går i konken. Du skulle klara det.
Förslagsvis, du har en fru som är författare så varför inte tillsammans göra ett sällskapsspel eller bok kring era insikter/tankar/reflektioner utifrån ert poddande under de senaste åren.
Nu lär det inte vara någon jätte bra ekonomi kring det hela men jag tror det kan förhoppningsvis vara ett bra sätt återväcka din lust kring ämnet samt väcka en glädje över att skapa rikatillsammans 3.0.
Bara att du känner så så erkänner du att du måste trappa ner på det ett tag. Varannan, var tredje vecka , ett per månad eller bara när du verkligen känner för det måste räcka. Jag vet vad press är och hur det tär på en. I 30år drev jag företag med bara mig själv som ansvarig. Nu trappar jag ner och inser värdet av att lasta av sig oket. Det är dax att bara tänka på sig själv nu, och då menar jag du.
+1 på den. En indexfond som speglar RT:s rekommendation på ”hela höstacken” så att den kan ersätta de fyra indexfonderna som man kör nu. Hade varit kul att se ett sådant förslag.
Särskilt med min personlighet som är typ “the guardian” som ska “ta hand” om dem jag bryr mig om, så tär det på mig. Jag har helt ärligt jättesvårt att hitta rätt balans där. För från ett perspektiv så är det ganska slaskigt: “vem är jag att förminska dem som lyssnar på mig till att de inte kan vara ansvariga för sina egna beslut och val?”
