Jag har flera i min närhet och på jobb som säger att de inte är intresserade av ekonomi. Samtidigt går de och jobbar 40h i veckan och klagar på sitt jobb och lön. Man tillbringar så mycket tid på sitt jobb för att få pengar men det är inte intressant sen…
Försöker prata om fonder ibland och så, men de säger bara det är tråkigt. Hur kan man inte se kopplingen?
Upplever ni samma? Eller hur får ni folk mer intresserade?
Ja, det är väl så många resonerar kring allt som inte ger en omedelbar dopaminkick.
De kanske de gör, men de saknar disciplin eller förmåga att försaka något idag för att få det vansinnigt mycket bättre i framtiden.
I grunden samma mentala begränsning som gör att många varken tränar eller äter rätt fastän de vet att det är bra för dem.
Jag ser det inte som mitt uppdrag att vältra över mitt intresse på ”folk”, däremot jobbar jag regelbundet med att få min fru och tonårsbarn rimligt intresserade och kapabla på det ekonomiska planet.
Finns en lite äldre tråd på samma ämne, kanske finns ledtrådar där.
Är väl i grunden bra att få bryr sig om ekonomi. Konsumtion och arbete är ju det som gör att samhället funkar.
Skulle alla uppnå FIRE så skulle ju inte samhället fungera, tror jag i alla fall. Är väldigt tacksam att det nästan bara är jag i världen som kan tänka långsiktigt med pengar.
Läste någonstans att en väldigt liten andel av befolkningen klarar en utgift på 10 000 kr, där är ju inte riktigt jag om vi säger så…
Tycker såklart synd om de människorna, speciellt barn eller så med föräldrar som inte klarar en räkning på 10 000 kr, vilket är majoriteten. Men svårt att hjälpa dessa människor, skulle man ge dem en miljon kronor så kommer de köpa en bil för 1,5 miljoner och ta 500k i billån. Det är helt enkelt omöjligt att hjälpa de flesta konsumtionsknarkare.
Har lärt mig den hårda vägen att det inte går att hjälpa någon som inte bryr sig.
Folk är helt enkelt inte så smarta. Observera vilka val de gör på andra områden, man har ingen konkurrens.
Mitt intresse för ekonomi grundar sig i att jag gillar att optimera saker och vill få maximal utväxling till minimal insats då jag är en mycket lat person.
Precis, nästan noll uppsida i att upplysa främlingar.
Man är inte intresserad av att ha eller få pengar.
Man är intresserad av att spendera pengar.
Helt enkelt vill dessa människor inte ha en miljon, de vill spendera en miljon…
Jo jag känner igen det mycket väl. För väl 
Men jag tror det kan vara mycket som gömmer sig bakom det
Den sista kategorin är svår att nå 
Så har det varit så länge jag minns. Alla på forumet är ju intresserade av privatekonomi men de flesta känner sig nog ganska ensamma i sin hemmamiljö och har ingen att diskutera ekonomi och investeringar med och hänger därför på RT. Jag försökte få andra intresserade av investeringar under många år men med mycket magert resultat annat än att jag blev lite av en lokal investeringskändis. Till slut gav jag upp men på senare tid har faktiskt flera personer kontaktat mig och vill ha råd för de kan absolut ingenting men har tydligen börjat oroa sig. Oftast handlar det om investeringar för framtida pension och i guld.
Minns ett tillfälle för minst 10 år sedan när det pratades ekonomi vid fikabordet på jobbet. Det här var innan jag ens var i närheten av vad jag tyckte var “en bra lön” men jag levde hyggligt billigt men ändå bra.
Jag råkade i nån diskussion säga att jag hade som mål att spara minst 5000kr i månaden och att jag vill kunna välja när jag vill sluta jobba. Svaret blev “det kommer aldrig gå om du skaffar hus och barn”, det är omöjligt. De flesta var glada om de kunde spara nån enstaka tusenlapp i månaden.
Nu har jag hus, barn och är föräldraledig… och sparar ändå mina 5000kr i månaden.
Men det är en bra bit kvar till att kunna sluta jobba helt, det har de än så länge rätt i 
Jag har i alla fall kunnat prata ekonomi med många. Vad har ni för förväntningar på ett sådant samtal? För mig handlar lärande om att visa en liten bit av “nästa steg” och sen ser man vart samtalet tar vägen. När ni diskuterar privatekonomi med andra, testa att börja där de står och se vad nästa steg kan vara. Ställ frågor och lyssna på svaren. Sen är det ju inte alls säkert att fondsparande är den personens nästa steg bara för att det var det för dig. 
Jag hade en givande diskussion i helgen med en som mycket väl förstår vad en buffert är till för men som faktiskt inte såg någon risk att plötsligt behöva täcka 13000 kr. Det vsr som svar på när jag tog upp att var femte hushåll inte klarar en sådan utgift. För mig var det en ögonöppnare. Jag hade ju fel.
Har ni andra bra exempel där ni lyckats ta upp det här ämnet?
Att man inom sex månader åtminstone, och otaliga försök/påminnelser, skulle få till ett samtal med frun om några ekonomiska val vi står inför är väl lite min miniminivå av förväntningar
Det som förvånat mig mest är hur lite massan kan. En del vet inte ens skillnaden mellan ränta och amortering medan andra minsann vet att räntan är något med procent.
Finns roligare saker än ekonomi i livet 
Många produkter och tjänster på marknaden underlättar att inte behöva kunna mycket. Fonder är ett bra exempel på hur man inte behöver kunna allt för att få en bra privatekonomi. Resten handlar mer om sunt förnuft och balans i sina villhöver.
Tror snarare det handlare om att Sverige har en historik av storföretag och utbildning av “arbetare” snarare än egenföretagare/familjeföretag som i många andra länder.
Även skattesystemets uppbyggnad spelar nog en väldigt stor roll, det blir lite att hur man än vrider och vänder på sin ekonomi är det mycket som försvinner i skatt.
Den tredje parametern är nog lånekultur / bostadspriser. Om man börjar sitt arbetsliv och direkt behöver dra på sig 3 miljoner i lån känns det förmodligen ganska ointressant om man får 38 tusen eller 40 tusen i lön för pengarna man drar in blir så extremt små i proportionen mot lånen att det känns som “det spelar ingen roll”.
När det börjar talas om tandläkarbesök. Om det behöver göras något lite mer avancerat med tänderna, en krona eller en brygga så kostar det snabbt upp mot 10 000 kr. Det är något som är en ingång till att diskutera behov av buffert och sparande…
Det lär ju inte bli bättre på den här fronten med den nya generationen som växer upp med Tik-Tok, Snapchat och Instagram-shorts…Attention-span kortare än 30 sekunder.
Inte konstigt att det dyker upp nya day-traders och aktie-gurus stup-i-kvarten på sociala medier som lovar SNABB avkastning på kapitalet.
Av min erfarenhet från min uppväxt handlar det en del om att folk inte vill ta ansvar för sina dåliga beteenden runt omkring pengar.
Svensk mentalitet är att konsumtion är kung. Speciellt är konsumtion girigheten bland fattiga högst.
Pågrund av kulturella skäl och vem dom har i sin umgänge krets samt ser upp till.
Gick förbi två 10 åringar när jag va på jobb och båda två pratade bara om hur dom ska köpa gucci keps för 3000kr när dom blir stora. Att dom lär sig att konsumtion är kung redan vid tidig ålder, följer med deras beteende i vuxen ålder.
Jag upplever samma sak som du beskriver, tycker det finns en mentalitet där allt ska ske här & nu. Långsiktighet finns liksom inte, som att det vore något abstrakt.
Gör inget aktivt för att få folk mer intresserade. Pratar gärna privatekonomi om det finns ett intresse, delar gärna mina tankar & ideer om motparten är intresserad.
Mvh,
Håller nästan med om det. Tandskador är det enda jag direkt kan komma på som plötsligt skulle kunna kosta mig så mycket.
Vill de flesta människor lära sig någonting alls? Juridik? Ekonomi? Mjukvara? Hårdvara? Politik? Kemi? Fysik? Medicin? Hur val i Sverige fungerar? Osv. Allt som kräver lite eftertanke verkar väljas bort.