Jag har alltid tänkt i samma banor som Sven (topicstartaren) om mellanriskhinken.
Mitt liv från 25- till -45 år har varit så pass enkelt och strukturerat att jag inte heller kände behöv av att ha en mellan-hink. Ensamstående, utan barn, lånefritt, hyresrätt, bra inkomst, alla nödvändiga (inkomst)försäkringar, osv och dessutom minimalistiska konsumtionsvanor. Min buffert har varit (och fortfarande är) ungefär 1,5 månadslön och resten av mitt sparande har alltid försvunnit direkt i mitt långsiktiga sparande (90/10 för min del).
Men nu har jag faktiskt börjat tänka lite annorlunda och ordnade ändå en mellanhink. Det har jag Jan och hans utförliga artikel att tacka för. Jan gav en mycket bra förklaring varför mellanrisk-hinken kan vara bra att ha och varför den är den mest missförstådda delen i ens ekonomi.
Som jag tolkar det finns mellanhinken framförallt för att skapa en välbehövligt balans mellan ens buffert och den passiva hinken. Den säkerställer att de två övriga hinkerna kommer att användas precis som tänkt under alla framtida livshändelser.
Jag kan förklara närmare hur jag ser på saker nu.
Framtiden är osäker och jag har insett nu att det kan och förmodligen kommer uppstå saker i mitt liv där jag kommer behöva mer pengar än som finns i bufferthinken. Ett exempel är att jag börja träffa en tjej, kommer överens med henne att bli sambo och möjligtvis då behöver en kontantinsats till en bostad eller något liknande. Någon händelse iaf där jag behöver typ 300K kronor och som jag verkligen vill. 300K är ett belopp som rejält överstiger min buffert men som jag också redan har sparat ihop långsiktigt.
Utan en mellanhink har jag i så fall inget annat val än att börja röra och dels tömma min passiva hink. Något som verkligen inte känns bra. De pengarna skulle väl ligga kvar där och endast växa va? Buy-and-Hold. Det kan bli till och med så att jag då tvingas sälja av mina fonder i min passiva hink i det allra sämsta börsläget. Icke-kul.
En summa som 300K som jag inte har direkt behov av vill jag inte ha liggandes som min buffert på ett sparkonto där de knappt kompenserar för inflationen. Men inte heller som del av min långsiktiga portfölj när det när som helst kan komma en period av misär på börsen och en stor del min 300K försvinner.
Där kommer mellanhinken i bilden! Jag ser mellanhinken precis som hur man egentligen ska titta på en försäkring. Anser man att risken är typ 0 eller kan man och är man villig att hantera impacten utan stora problem eller äckliga konsekvenser så kan man lätt låta bli skaffa en den.
Vad det gäller mellanhinken kom jag nu fram till att jag personligen behöver och vill ha en “försäkring”. Risken att jag kommer behöva summan är kanske inte så hög men om en sådan situation ändå uppstår så blir konsekvenserna helt enkelt för stora och oönskade för de andra delarna av mitt sparande.
Så tänker jag iaf… och än så länge kommer jag fortsätta med glädje månadsspara lite mera i min nya 60/40 lysa portfölj. 