Detta är verkligen en oerhört intressant frågeställning, och det ska bli spännande att se hur diskussionerna går.
Jag skulle dock vilja börja med att utmana grundpremissen lite - du utgår ifrån att “marknadsviktning fungerar så bra inom tillgångsslaget aktier” - men gör det verkligen det?
I mitt stora inlägg som du länkar till sammanfattar jag slutsatserna i en av mina favoritartiklar, “Portfolio Optimization Machine”. Artikeln guidar en till den rationellt mest lämpliga portföljen utifrån egen tro på huruvida marknaden eller en själv korrekt kan förutspå volatilitet, korrelationer och avkastning för tillgångar, samt vilken risk marknaden belönar. Den mest tankeväckande insikten för mig var att marknadsvikt inte är ett agnostiskt val - tvärtom förutsätter det implicit att marknaden har aktiv syn på volatilitet, korrelationer, och att CAPM är sann (att marknadsrisk/beta är det enda som belönas).
Citerar relevant utdrag ur mitt inlägg:
Så - hur får man denna observation att gå ihop med marknadsviktade fonders popularitet i verkligheten? Jag själv har landat i slutsatsen att marknadsvikt sannolikt har större praktiska fördelar än teoretiska.
Marknadsvikt är sannolikt så populärt eftersom:
- Det är billigt
- Det är lätt att förstå
- Det är lätt att förvalta
- Det är lätt att sälja in
För en person som är lagd åt mitt håll, som gillar att gräva djupare i teoretiska resonemang och mekanismer, accepterar tracking error och risker/kostnader med alternativa modeller, och tror att det finns signifikanta irrationella friktioner i marknaden, kan dock valet landa i någonting helt annat. I mina portföljer använder jag i princip uteslutande faktorviktade aktiefonder.
Ur mitt perspektiv är det därför inte alls särskilt förvånande att samma observation - att marknadsvikt sannolikt inte är teoretiskt optimalt - gäller även när man zoomar ut och tittar på multi-asset portföljer med flera olika tillgångsslag.